Vem behöver blodiga statskupper?

Det första slaget föll redan 1985 när kreditmarknaden avreglerades på det att bankerna kunde visa sin totala avsaknad av kompetens och samhällsansvar.

Det andra slaget utgjorde en långdragen process under vilken reglerna för valutaflöden monterades ner – plötsligt utgjordes 90 procent av alla penningflöden över gränserna av ren spekulation.

Det tredje slaget föll i maj 1991 när regeringen gav klartecken till Riksbanken att knyta den svenska kronan till EU:s valuta, ecun. För att försvara kronans värde sattes räntan till 500 procent, vilket ledde till massarbetslöshet, att småföretag slogs ut och statens finanser blev allt sämre.

Det fjärde slaget var inte dåligt det heller: Många med höga inkomster fick så betydande skattesänkningar att de kunde låna ut pengar, mot hög ränta, till staten så att staten kunde bekosta de skattesänkningar som de just fått.

Vem behöver blodiga statskupper, när allt detta kan ske, utan debatt, i demokratins namn?

Den som hävdar att Marknaden tagit makten är fel ute. Marknaden har inte tagit makten. Den har fått makten av de folkvalda. Borgerliga och socialdemokrater i skön förening, applåderade av Svenska arbetsgivarföreningen/Svenskt Näringsliv och under pinsamt icke-motstånd av arbetarrörelsens fackliga gren, som det så vackert brukar heta. Hand i hand har de - i tron att det varit modernt - kapat allt fler band till en ekonomi byggd på reella värden.

Marknaden som givits makten är den marknad som styrs av idén om att allt kan reduceras till en fråga om pengar. Begär av vinst är det som ska driva samhället framåt. Inte behov av demokrati, kultur, social välfärd, delaktighet och empati. Sådant är omodernt i en tid när alla fått för sig att leka affär.

Den politik som blev norm bygger inte på empati, eller ens förstånd, utan på ekonomiska nyckeltal. Den politik som förs bygger på att människan är till för systemets skull – inte på att systemet är till för människans. Staten behandlar människor som problem. Kommuner uppträder som företag med köp- och säljprinciper. Företag med etiska, sociala och ekologiska ambitioner slås ut på grund av att rimliga spelregler saknas. Ekonomismen är den nya religionen, medan de mest inskränkta av ekonomer är det nya prästerskapet.

Uppriktigt sagt: det hela är så jävla dumt att människor om trettio år kommer att titta förvånat på vår tid och undra hur i h-e det kunde bli som det blev. Man kommer att undra varför så många, så länge och så intensivt blundat för vad det var som hände; nämligen en statskupp.

Den reellt existerande kommunismen var en katastrof och det var skönt när den försvann. Men det kommer att bli lika skönt när den reellt existerande råkapitalismen kommer att försvinna. Då, och först då, kan vi börja bygga en ekonomi som om människor och miljö betyder något. Då kommer det nuvarande systemets försvarare att ställas till svars. Många kinder kommer då att rodna, på samma sätt som kinder rodnat hos gamla Sovjetkramare.

Trösten i detta är att det inte behövs blodiga statskupper för att i grunden förändra ett samhälle. Det kan vara gott att veta när tiden är mogen för en ärofylld reträtt.