Pär Nuder

Pär Nuder lär vara förbannad. Han funderar på att stämma en journalist och en statsvetare. Ty dessa har, enligt medierna, i en bok påstått att Nuder, som hämnd för att Mona Sahlin sparkade honom som ekonomisk-politisk talesperson, legat bakom att Sahlin fick sparken och att Håkan Juholt tog vid.

Ni som följt bloggen vet att mitt icke-förhållande till Pär Nuder är ansträngt. Så jag har ingen anledning att ta honom i försvar av ren omsorg och kärvänlighet. Att han varit motor i valet av Juholt tror jag inte ett dyft på. En snabb koll bland vänner mitt i smeten gör mig än mer säker på den saken. Dessutom var Mona Sahlin omöjlig - vare sig med eller utan Nuders hjälp - att ha kvar efter valfiaskot. Vilket åtskilliga noterar. Hon berättade också senare att hon inte trodde på den politik hon fört.

Journalisten (Margit Silberstein) och statsvetaren (Tommy Möller)  lär ha låtit sig förföras av dem som de intervjuat - och som i boken framställs som anonyma källor. Att ingen vågar stå för sina åsikter, om de varit korrekta, faller utanför rimlighetens gräns eftersom konflikt med Nuder knappast kan vara annat än karriärbefrämjande och djupt uppskattat i de djupare socialdemokratiska leden.

Om dessa tre ting vill jag berätta...:

För det första finns det inga anonyma källor inom partier som säger något till en journalist utan att ha en avsikt med det - något som journalister som tror sig trängt in i partiernas hjärtan fått för sig. Kanske för att de så gärna vill tro det - och kanske för att de är så begeistrade att framstå som experter på partiernas inre liv.

Ni anar inte hur många gånger politiska kommentatorer svamlar om sådant de inte vet ett skit om - och hur ofta de begeistrat levererar "sanningar" om partiernas interna liv efter att ha talat med politiker i partiernas inre kärna. Men, som sagt, det finns inte en enda sådan politiker som säger något utan avsikt.

För det andra var det inte ett dyft förvånande att Håkan Juholt blev vald - han hade åkt runt i partiet som ingen annan, gett gräsrötter hopp och varit mer socialt kompetent än hela den socialdemokratiska teflonmaffian tillsammans. Det överraskade säkert de journalister som tror att partier är detsamma som partieliten på lagom gångavstånd från skrivborden hos DN, SvD, kvällsblaskorna och radio- och tevehusen. I det läge som sossarna befann sig fanns det ingen annan - att sedan den tilltänkte frälsaren inte förmådde ta de nödvändiga stegen för att balansera den gode retorikern med en förståelse för rollen som tilltänkt statsminister är en annan sak... Han var populär när han valdes, många, även de som nu tar avstånd, var smått begeistrade.

För det tredje sparkades inte Nuder utan orsak. En bidragande sådan var att Mona Sahlin aldrig hade kunnat få med sig MP i någon sorts blockpolitik före valet - och än mindre någon regering efter valet - om Nuder varit ekonomisk-politisk talesperson. Lika mycket som Göran Persson och Pär Nuder tyckte om att pyssla med varandra på, och bakom, den politiska scenen, lika mycket avskyddes Nuder av de gröna.

Har själv hört språkrör säga att man aldrig någonsin skulle samarbeta med Nuder efter de erfarenheter man haft av honom. Han hade varit arrogant, oförskämd och varit den som i förhandlingar intagit rollen av den bufflige stöveln. Av någon outgrundlig anledning låg Östros bättre till hos de gröna. Båda herrarna betalas nu frikostigt av banker och marknadsaktörer.  Med rätt dagsnotering i åsikterna så ser framtiden ljus ut.

För övrigt: Lustigt att Agenda låter en av SVT:s medarbetare få göra ohöljd reklam för sin bok, vilket noteras av Croneman på sedvanligt cronemanskt sätt.