Vetenskapligt mörker....

Bild norpad härifrån.

Det är lätt tröttsamt att läsa hur vetenskapsjournalister och politiker talar om energiproduktion och energikonsumtion.  Energi kan inte konsumeras, lika lite som människan kan producera energi. Det är grundprincipen. Ändå meddelar t ex tidningar som Forskning och Framsteg i sitt senaste nummer att ”49 procent av Sveriges energikonsumtion ska komma från förnybara källor år 2020.” 

Vi tycks leva i ett vetenskapligt mörker… vore man konspirationsteoretiker skulle man tro att det handlar om medvetet vilseförande.

Den princip som gäller är, trots att vi tror oss kunna det mesta: Energi kan inte skapas eller förintas, bara överföras från en energiform till annan. Mycket arbete har lagts ner på att uppfinna maskiner som skapar energi, men resultatet har uteblivit. På samma sätt som Strindberg och många av hans samtida försökte framställa guld utan att det lyckades.

Som jag skrivit så många gånger förr: När man pumpar upp olja innebär det inte att man  producerar olja, utan att man konsumerar olja. Produktion betyder nämligen tillverkning eller alstring. Produktion av olja pågår möjligen djupt därnere i närheten av det hål man borrat, men människan står för konsumtionen. 

Den politiker och nationalekonom som inte kan skilja på produktion och konsumtion är illa ute. De borde få rött kort. Det leder nämligen tanken fel, man förleds tro att vi blir rikare ju mer vi konsumerar naturresurser.

Man kan faktiskt säga att desto mer energi som omsätts och ju mer drivmedel som konsumeras, desto mer råvaror och naturresurser förvandlas till synliga sopor och osynliga molekylsopor. På vägen från råvara till osynliga molekylsopor mäts BNP. Ju snabbare flöde, ju rikare sägs det att vi blir.

Detta är naturligtvis ett märkligt sätt att se på tillvaron, planeten och på det som kallas ekonomi. I den världsbild som dominerar den politiska världen tycks produktion vara detsamma som att ställa resurser till förfogande för konsumtion och… nedbrytning. Det är som att säga att vi producerar pengar när vi tar ut från insatt kapital på banken och att vi blir rikare ju mer vi plockar ut.

I själva verket blir vi som globalt hushåll i grunden fattigare när naturkapitalet bryts ner och i rasande takt förvandlas till synliga och osynliga sopor. Det är bara om man skiljer ut det mänskliga samhället från planetens processer man kan tala om motsatsen, det vill säga att vi blir rikare. Det nuvarande sättet att tänka kanske fungerade utan att leda till allt för mycket problem då vi var drygt 2 miljarder människor (vilket vi var när jag föddes) men inte när vi är 9 miljarder (som vi lär vara när jag dör, om jag får ett genomsnittligt svenskt liv). Det fungerar inte ens nu när vi är drygt 7 miljarder.

Det talas ju mycket om peak oil, eller oljetopp, det vill säga att vi befinner oss i den tidsperiod när uttaget av olja minskar i takt p.g.a. att oljekällor töms. Men det är värre än så, de flesta tecken visar på att vi snarare närmar oss peak everything. Från odlingsgod mark och grundvattendepåer till fosfor och fiskbestånd. Och tyvärr är det inte så att vi kan ersätta bristen på fungerande ekosystem med nya shoppinggallerier, även om det finns nationalekonomer som tycks tro det.

Utifrån detta perspektiv är det viktigt att veta vad som är uppbyggande produktion och nedbrytande konsumtion.