Europakten och S som i Slakthuset

Godmorgon, ljuset intar fjärden lite tidigare än förra lördagen. Det gör det väl över Oskarshamn också, där det sägs att Håkan Juholt tar igen sig efter gårdagens möte i det parti som har ett S, som i Slakthus, som förkortning. Det är förunderligt så många socialdemokrater som vill ha sin stund i riksmedierna, även till priset av man hjälper till att slakta sin partiordförande och sitt eget parti.

Alla luftar de samma mantra - vi behöver komma ut med vår politik som är så bra - istället för att prata partiledarfråga. Och så pratar de partiledarfråga. Därför att de inte kan prata politik, eftersom de är i samma situation som Håkan Juholt som sitter där med kongressbeslut om att man accepterar nästan alla de skattesänkningar som man kritiserat, att man godkänt alla de riskkapitalbolag som köpt upp vårdföretag, att det var man själv - under tillsyn av Björn Rosengren och Göran Persson - som började utförsäljarpartyt.  Hur ska man då kunna leka opposition och angripa borgarna med annat än retorik i evigt upprepade mantra?

Vilket självbild har egentligen socialdemokraterna? Carin Jämtin, som säkert är en både trevlig och hårt arbetande partisekreterare, meddelade igår att S hade "ett rättmätig plats som ett regeringsalternativ i Sverige". Rättmätig? Mer rättmätig än något annat parti? När ska dom lära sig?

 

Och så till Europakten. Igår skrev Miljöpartiet på DN-Debatt att man kan tänka sig att säga ja till Europakten, med villkoret att Sverige får ett formellt undantag från att gå med i euron. Men Europakten är ju skapad för att cementera just den politik och den valuta som Miljöpartiet säger sig vilja ha undantag ifrån. Logiken tycks helt obegriplig. Återigen är det V som agerar på det sätt som MP borde agera - nämligen följer en logisk och väl motiverad linje.


Det kan finnas två skäl för MP att nu agera som man gör: det ena är att man vill komma närmare regeringen genom att göra uppgörelser för uppgörelsernas egen skull, det andra skälet är att man avser fortsätta förflytta sig från EU-kritiskt parti till ett parti vars nästa steg planeras bli att under kommande mandatperiod ändra uppfattning på liknande sätt som man gjorde i EU-frågan. Det sistnämnda innebär givetvis en position som gör det mer möjligt för partiet att ingå i en moderatledd regering efter nästa val - särskilt som Reinfeldt varit noga med att ett sådant beslut måste tas "blocköverskridande".

Vad är EU-pakten? Vad som står i dokumentet nu - det vet jag lika lite om idag som miljöpartisterna visste igår. Men här en ett inlägg från november så vi vet vart man åtminstone strävar - och dit man strävar brukar man komma steg för steg, via det sluttande planets logik, för "effektivitetens" skull.