Häpnadsväckande fritt från analys när det gäller euron...

Nu är det panik. Euron ligger i potten. Regeringschefer sitter på nätter och förhandlar. Bara det är totalt befängt. Trötta människor tar trötta beslut. Det är så amatörmässigt att man baxnar. Hur vore det om herrarna, för det är mest herrar, lärde sig lite om hjärnforskning och om hur hjärnan fungerar?

Under det rödgröna samarbetet utgick sossarna från att man skulle förhandla på nätterna om så behövdes. MP satte stopp för detta. Av flera skäl, det främsta är att människans hjärna inte fungerar fullt ut när den är uttröttad och stressad. Besluten blir sämre än de annars skulle kunna bli. Ett europrojekt, med allt det innebär, måste rimligen behandlas genomtänkt och utan panik.

Det grundläggande problemet kanske kan kopplas till ledande politikers längtan att bli inskrivna i historien, att resa monument över sig själva. Den europeiska valutaunionen har därför hetsats fram, istället för att få växa fram som en naturlig utveckling på en globalisering som växer underifrån, från människors vardagliga behov och önskningar.

Projektet saknar de mest grundläggande förutsättningarna för att fungera. Två frågor som borde ställas är: a) främjar europrojektet, som det hetsats fram, Europas framtid och b) främjar de åtgärder man nu skall vidta möjligheten att klara av klimatfrågan. Inte någon av frågorna ställs. Än mindre tycks man fundera över den reala ekonomin, det vill säga det verkliga verkligheten. Det digitala sifferspelet har lagt sig som en dimma över hjärnorna. Något jag förresten tänker tala om med en professor i ekonomisk historia en bit in i januari - i Kunskapskanalens En bok, en författare.

Skall europrojektet fungera - jag utgår från att man är tämligen ointresserad av den reala ekonomin - behövs en  finanspolitisk centralstyrning, vilket leder till Europas Förenta Stater på exakt det sätt som vi som på nej-sidan berättade för de naiva eurohysterikerna. Ett sådant system kan leda till sociala och demokratiska kostnader som inte är värda att betala. Hade man låtit euro-projektet växa fram underifrån under lång tid, istället för att hetsa fram projektet, hade det definitivt kunnat bli en tillgång för Europa. Egna mindre valutaområden är inte något självändamål, men det är inte heller något självändamål med en gemensam valuta i ett område som inte är moget för det.

Det vi nu ser är hur demokrati och delaktighet reduceras till rundningsmärken. Dessvärre tycks nu trötta och stressade hjärnor ta sig an de problem som dessa hjärnor tidigare har skapat. Allt medan demokratiskt valda parlament reduceras till knapptryckare och medborgarna fråntas allt vad deltagande heter. Jag vidhåller att EU-projektet, som det nu kommit att utformas, kan leda till demokratins förfall, extremhögerns uppsving och vanvård av de goda tankarna om social välfärd. Man har skapat fröet till ett monster som man nu göder i tron att man skall tämja det. Naivitet är bara förnamnet.