Det är inte varje dag jag gör reklam för moderata Svensk Tidskrift. Men jag gör det förstås inte av moderata skäl utan därför att man har en intressant debatt om riksdagens funktionssätt med anledning av Anne-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet. Hur som: jag har ett debattinlägg i detta ämne här.
Den stora skillnaden mellan 1988 - när MP kom in i riksdagen och skulle förvandla den till stället där besluten togs - och nu är att allt mer makt flyttats till EU och marknaden. Vilket också Anne-Marie Pålsson påtalar. Båda företeelserna borde rimligen glädja en moderat – för inte var väl moderaterna så okunniga att man inför EU-omröstningen inte kände till att åtskilliga beslut skulle fattas i Bryssel? Och rent ideologiskt kan man väl inte ha något emot att den så kallade marknaden fått större inflytande? Som avdankad miljöpartist tycker jag mig har mer rätt att protestera mot tingens ordning än Pålsson har…
Förresten talade jag klimat inför en moderat lokalavdelning för några år sedan, just när Borg höjt bensinskatten med några ören. Det var mycket roligt att hälsa församlingen med: Kul att vara här tillsammans med andra bensinskattehöjare... Leendena var mycket artiga men lite ansträngda.
En riksdagsledamot som i tid och otid går emot sitt eget parti bör nog leta upp ett annat och lämpligare parti.
SvaraRaderaSedan finns det människor som inte hör hemma i något parti eftersom de har "egna" åsikter om precis allting. Under de första åren i början av 80-talet fick vi in flera sådana människor i vår kommunala mp-avdelning. De bara dök upp från ingenstans. De hade inget förflutet i något annat parti men nu tyckte de att de hittat "hem". I helskotta hade de! De hade så disparate åsikter om det mesta att vi i mp-ledningen höll på att krevera. Efter långt om länge försvann dessa människor ur partiet eftersom de som tur var själva insåg att deras lösning var att bilda egna partier; de hade inte kunnat inordna sig i något enda existerande parti.
Är partiväsendet det mest demokratiska?
SvaraRaderaÄr det förenligt med demokratin, när en partipolitiker inte vågar visa en mot partilinjen avvikande mening?
Kan inte syndikalisterna ha rätt, när de hävdar en annan sorts demokratisk gång, en partifri sådan?
Gt
UL
SvaraRaderaMärkligt att man kan inte kritisera sitt parti?! Skall alla vara ja -sägare?! Kan/Får man inte ha egna åsikter när man arbetar inom ett parti?!
Tror att syndikalisterna har rätt...
Förr kunde vissa ministrar i tex. sosseregeringen ha en stark egen maktbas som gjorde att partiledaren inte kunde sätta sig på dem. En viss form av maktdelning som försvunnit.
SvaraRaderaMen visst måste det finnas en hyfsad konsensus i ett demokratiskt samhälle för att det ska kunna fungera.
Demokrati går inte ut på att alla ska tycka vad dom vill, det är ett medel för att komma fram till vad som är förnuftigast
"...vad som är förnuftigast"
SvaraRaderaVem avgör det? Jo majoriteten. Styrkan.
Vilket innebär att 50,5 % idioter kan bestämma över 49,5 % kloka.
SvaraRaderaJa demokratifrågan är inte lätt.
Ju fler som studerar vad syndikalisterna har att anföra, desto mer berikat borde samtalet om demokratin bli.
SvaraRaderaLägg därtill Tregreningstanken (Rudolf Steiners "gåva till världen") så torde vi hitta ännu fler guldkorn.
Gt
Nu ser den slutliga begravningen av demokratin från helnäcka kejsaren Merkozy under nya modeordet "fiskal union" (väl valt för att vara lagom obegripligt). Dvs. bankerna och kapitalägarna skall räddas och du och jag ska betala.
SvaraRaderaVad ska vi med de där bankerna till i ett kollapsande samhälle ?
Själv är jag lockad av det schweziska systemet. Enligt gundlagen måste man ha en samlingsregering bestående av de fem största partierna (vore i Sverige sen 2010 alltså S+M+Mp+Fp+C), men sen också en mycket stor möjlighet för folket att sätta stopp för elitens påhitt, genom tvingande folkomröstningar, en eller några stycken om året. Oppositionen skulle i sådant fall alltså inte bara bestå av Sd, V och Kd, utan av hela folket, så att säga.
SvaraRadera