Maria Wetterstrand saknas

När man tar del av Alliansens budget så känns det oerhört tragiskt att det inte blev regeringsskifte. Trots att också en rödgrön regering hade utlovat ett av de mest korkade förslag som partier drivit i en valrörelelse: sänkt krogmoms.

Maria Wetterstrand hade förmodligen blivit miljöminister, vilket verkligen hade behövts. Den miljöbudget som regeringen presenterat är närmast att likna vid ett hånflin. 

Andreas Carlgren kommer att få lämna sin nästan patetiska roll.  Kanske blir det bättre med Annie Lööw, eftersom hon måste profilera sig och Centern på ett nytt sätt. Men totalt sett saknas Maria Wetterstrand på den posten. Synd att den rödgröna strategin sabbade allting. Att kopiera de borgerligas upplägg var av alla möjliga skäl ett gravt misstag, vilket jag ju ältat redan från början. Miljö- och klimatfrågorna försvann från valrörelsen, eftersom inget block drev dem.

Miljöbudgeten minskar nu med över 1 miljard de närmaste åren. Man ska inte enbart stirra på siffrorna med direkt anknytning till miljö, men även om man ser till helheten så är det något av ett fiasko. Nu ser vi alltså hur det blir när det inte finns något parti som driver opinion i klimatfrågan. Miljöfrågorna blir nedprioriterade även i den praktiska politiken. Trots att MP är större rent siffermässigt än någon gång tidigare.

Naturskyddsföreningen skriver:  "Satsningarna på förnyelsebar energi minskar, det finns inga pengar avsatta för att uppfylla Nagoyamålet (naturvård) och det finns ingen budget för att minska transportsektorns miljöpåverkan trots regeringens vision om att ställa om till fossiloberoende. Inte ens ramanslaget till järnvägen kommer upp till de nivåer vi hade 2010 och beräknas också minska igen efter 2012."


När opinionsbildningen saknas intresserar sig inte heller medierna för dessa frågor: När till och med MP lade ner opinionsbildningen, för att inte skrämma socialdemokratiska väljare från det rödgröna blocket, gav man signal även till journalistkåren. Och förresten fortsätter eländet: Vilket intryck fick klimatdåligt och miljödåligt insatta politiska reportrar när inte ens MP profilerade frågan under årets Almedalsvecka?

Maud Olofssons och Andreas Carlgrens stora slagnummer har varit "supermiljöbilspremien". Om den kommer att utnyttjas fullt ut kommer en halv procent av de nya bilar som beräknas säljas bli sådana... Om tre år kommer de i så fall att omfatta en promille av hela bilparken.  Budgetens satsning på sol- och vindenergi minskar de kommande åren. Stöd till solvärme tas bort helt.  Anslaget för skydd av natur ökar så lite att det inte ens kompenserar ökade markpriser. Anslaget för den biologiska mångfalden minskas med en fjärdedel.  Så här hade det i alla fall inte sett ut med Wetterstrand som miljöminister. 

Att sedan en rödgrön regering hade varit lika tillväxt- och konsumtionsinriktad som en blå regering är en annan sak. Den kanske mest sorgliga saken. Tron på den eviga tillväxten - och nys om grön tillväxt - är lika beklämmande oavsett om den framförs i blåa, röda eller gröna fraser. Mer om tillväxtfrågan här. Med nya språkrör, som borde kasta av sig den ryggsäck som den tidigare strategin innebär, kanske MP åter kommer att ha två bollar i luften: dels det demokratiska hantverket, med allt vad det innebär av förhandlingar etc, dels opinionsbildning för nya strukturer, nya system och nya normer. En from förhoppning i alla fall.