söndag 2 maj 2010

Språkrörens histora - del 10

Del 10: Lotta och Matz - språkrör som krisar...

De första 10 avsnitten finns samlade här.

Mats Hammarström, som blev riksdagsledamot 1998, kom in i mitt riksdagsrum några månader före kongressen 1999. Han berättade att han tänkte ställa upp som motkandidat till mig inför valet av språkrör - inte för att vinna utan för att han ville markera sitt intresse att ta över efter mig vid nästa kongress, då jag skulle avgå.

Mitt svar överraskade nog Matz: "Ställer du upp som kandidat finns det ju en som vill, då ställer inte jag upp."

Det var ärligt menat, jag var trött på alltihopa men hade lovat valberedningen att sitta kvar ännu ett år för att vi skulle kunna saxa in nya språkrör istället för att byta både Marianne och mig på en gång. Nu var det Mariannes tur att avgå. Jag skulle stå på väntelistan.

Matz och Lotta hade kunnat
blir språkrör tillsammans redan
1999 - men Matz fick stå på tillväxt.

När Matz fått mitt svar så valde han omedelbart dra sig tillbaka. Frågan är varför Matz ville markera sitt intresse. Det finns egentligen bara ett svar, vad jag kan förstå: Han ville ta det första steget för att Peter Eriksson inte skulle ses som den enda och mest naturliga efterträdaren. Peter hade lämnat riksdagsgruppen och blivit kommunalråd i Kalix, där han gjort ett kanonval och nu samlade alla partier i en majoritet mot sossarna.

På kongressen 1999 omvaldes jag till manligt rör, och den ganska okända Lotta Nilsson Hedström till kvinnligt. Hon hade blivit nominerad av valberedningen trots att hon inte satt i riksdagen. Och trots alla de dåliga erfarenheter partiet hade av språkrör som inte satt i parlamentet.

Lotta blev
främst utmanad av en riksdagsledamot, Yvonne Ruwaida, som bland annat varit språkrör för Grön Ungdom 1994-96. Men Lotta vann ganska övertygande.


Lotta, som var lärare från Hudiksvall, född 1955, hade suttit i partistyrelsen några år. Hon var engagerad i glesbygdsfrågor, som hon också arbetat praktiskt med.

Lotta uppfattades nog av många som en orolig själ, det kändes som hon hoppade från blomma till blomma istället för att koncentrera sig på det som skulle göras. Varningar hördes innan hon valdes: "Lotta fladdrar vidare så fort hon tröttnat". Men hon hade karisma, engagemang och var i allra högsta grad grön.

Redan från början rann det upp konflikter med partiets informationsavdelning som härbärgerade på riksdagskansliet. Lotta uppfattades som bossig när hon intog den rollen som språkrör. En roll som var svår att inneha när hon själv inte var en del av riksdagsgruppen, utan kom indansande i ett sedan tidigare scensatt skådespel.

Min erfarenhet av Lotta hade inte varit det bästa - när vi ännu på våren ett halvår före valet 1994 låg dåligt till i opinionsmätningarna höll Lotta ett seminarium för partistyrelsen. Hon drev att partiet var för manligt, att det kvinnliga försvunnit. Jag tog väldigt illa vid mig eftersom jag upplevde att hon skyllde dåliga opinionssiffror på mig. Några kvinnliga partistyrelseledamöter tycktes hänga på - dock inte Marianne som mer än väl visste hur vi tillsammans slitit. Ibland uppfattade jag att kritikernas förmåga att prata var betydligt mer utvecklad än deras förmåga att göra något. Efter Lottas seminarium landade jag på sjukhus för panikångest - jag fick ingen luft.

Nåja, det blev annat ljud i skällan efter den kommande valrörelsens ekonomidebatt och partiledarutfrågning. Siffrorna vände. Då kom ryggdunkningar som hade behövts när jag försökte springa i lera.

Men som språkrör kände jag tillit till Lotta. Jag är övertygad om att hon inte fick tillräckligt med stöd och uppbackning av mig - jag var nu i slutet av 1990-talet trött på alltihopa och hade släppt den drivande roll jag haft under alla år. Samtidigt valde journalisterna att ringa mig, som de kände, istället för Lotta, som var okänd för dem.

Idén att saxa språkrören var inte så bra, nackdelarna var större än fördelarna. Det var inte lätt för Lotta.


1985 var det jag som skulle bli den "nye" Gahrton, vilket kändes högst märkligt eftersom jag
inte ansåg mig nå upp till knäna på den mannen. Nu, 2000, var det Matz Hammarström som
skulle leva upp till någon annan som till slut lyckats ganska bra. Livet är inte lätt, men Matz
hade Jesus på sin sida... Åtminstone var han teolog med Jesus som förebild. Mina förebilder
var mer profana - Peter Kropotkin, Elin Wägner, Arne Naess, Mahatma Gandhi.


Matz Hammarström, boende i Lund, valdes till språkrör 2000 på kongressen i Vadstena. Han var teolog, teoretiskt ideologiskt väl bevandrad, analytisk, lågmäld, inte så drivande och var definitivt inte den som gjorde häftiga utspel eller vred på orden för att röja väg till rubriker och bildtexter.

Matz hade ersatt Peter Erikssons i finansutskottet när denne 1999 hoppade av riksdagen för att ägna sig åt uppdraget som kommunalråd i Kalix - han hade också ersatt Peter i den förhandlingsgrupp som hade den direkta kontakten med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Peter och Matz var på många sätt varandras motsatser: Matz tillbakadragen, teoretisk och med behov av att ha rejält på fötterna - Peter offensiv, praktisk, svepande och sugen på makt.

Att vara språkrör och inte bo i närheten av Stockholm hade gång på gång visat sig vara ett problem. Detta kom att, i allra högsta grad, också gälla Matz Hammarström. Resorna mellan Lund och Stockholm var långa, flyg inte möjligt att använda för ett grönt språkrör som vill slippa löpa gatlopp i kvällspressen.

Konflikten mellan att vara till för både familj och parti växte nog allt mer. Jag förstod, när jag såg hur Matz våndades, att en av förutsättningarna för att jag själv hade lyckats så bra var närhet till Stockholm. Och en livskamrat som brann lika mycket som jag gjorde.

Matz var på många sätt en motpol även mot Lotta. Han stillsamt eftertänksam och noga, nästan sävlig. Hon oroligt spontan och lite spretig. Tillsammans kunde de bli en stor tillgång för Miljöpartiet. Båda bröt nämligen mot hur alla de övriga partiernas partiledare uppträdde. Vilket jag menar är en förutsättning för att lyckas som företrädare för det gröna partiet.

Jag var ganska säker på att partiet skulle göra ett bra valrörelse med Lotta och Matz - bara de två rören fick erfarenhet och fick möjlighet att synas i valrörelsen.

Den sista spiken i kistan för drömmen om ett antipartiparti,
som Petra Kelly missionerat om, och som Per Gahrton tog
initiativ till i Sverige höll på att raseras helt när språkrören
förordade att MP skulle avveckla iden om ett manligt och ett
kvinnligt språkrör och istället införa en mer traditionell ledare.

Nu blev det inget genombrott för vare sig Lotta eller Matz.
Tvärtom. De tycktes sakna varje uns av självtillit när opinionssiffrorna började kana nedåt. Men det var inte främst deras fel - riksdagsgrupp och partistyrelse hade byggt plattform så mjuk av anpassning och utslätning att inget språkrör i världen skulle kunna ta spjärn mot den.

Kanske trivdes inte rören med varandra, kanske var de för olika. Plötsligt började de hävda att det var organisationens fel att det gick dåligt. Språkrören drev offentligt att De grönas främsta symbolvärde - ett kvinnligt och ett manligt språkrör - borde ersättas med en reell partiledare. Det var så sjukt! Lotta och Matz offentliggör att de tänker avgå vid kongressen mindre än sex månader för valet 2002!

Partiet är i kris: sviktande opinionssiffror pekar på att partiet än en gång kommer att åka ur riksdagen.

De två språkrören tar avstånd från idén om
språkrör - och begär att få avgå sex månader
före valet. Kort arbetstid, var det...


Miljöpartiets partistyrelse ställer sig bakom förslaget om avveckling av språkrören. Den gröna kompassen snurrar hej vilt, tilltron till grön ideologi verkade vara noll, självtilliten tycktes inte överleva riksdagens tryck på anpassning och visionslöshet. Med förvåning följer jag skådespelet. Förundrad över hur avsaknad av både stolthet och självtillit tagit över partiet. Till och med Per Gahrton började svikta - och förordar att idén med två jämställda språkrör skall skrotas. Det var fullständigt obegripligt.

Valberedningen lägger förslag på att Claes Roxbergh skall bli reell partiledare, om än med titel språkrör. Claes må haft sina förtjänster - han hade många år varit kommunalråd i Göteborg och var gruppledare för den riksdagsgrupp som åkte ut med fötterna före 1991 - men som ensam företrädare för MP var han direkt olämplig.

Partiets kris har aldrig formulerats tydligare än de veckor som föregick kongressen 2002. Risken för att än en gång åka ur riksdagen var uppenbar...

Det som skulle komma att rädda partiet var en odemokratisk kupp. När jag en tidig morgon hörde om den trodde jag det var ett dåligt skämt. Fortsättning följer.

Lotta Hedström, som har flyttat till en stuga i Skåne, har höns och odlar för husbehov. Hon sitter i kommunfullmäktige och står på riksdagslista inför valet 2010. Hon har bland annat skrivit en bok om ekofeminism. Är en av två ordföranden för Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen samt engagerad i Transition Town-rörelsen.







Här bloggar Lotta.

Matz Hammarström var under Djurskyddsmyndighetens levnad dess generaldirektör samt har därefter bland annat för regeringen utrett hur integrationen skall kunna bli bättre i de gröna näringarna. Arbetade med titeln generaldirektör till årsskiftet 2009/10.

11 kommentarer:

  1. Mycket intressant som vanligt! Men vart tog Elin Wägner vägen i denna manliga skara...

    "Mina förebilder
    var mer profana - Peter Kropotkin, Arne Naess, Mahatma Gandhi."

    SvaraRadera
  2. Aha, det var Matz ansikte som var nr tre bakifrån i bildgalleriet... Har hela tiden tyckt att det sett ut som Göran Persson och har därför varit mycket nyfiken på vad du kommer servera för klurig avsikt med det instoppet...:-)

    AK

    SvaraRadera
  3. idefix: Sorrya, redigeringen tog av misstag bort Wägner... Fixat!

    AK: Ajdå, hoppas du inte blev besviken!

    SvaraRadera
  4. Biografin över språkrören ger en mycket intressant och inträngde bild av Miljöpartiet de Gröna. Sympatisk men inte utan bett. Det vi framför allt ser är hur partiet ständigt dras mot "anpassning" till etablerade former och traditionell politik. Suget att bli som alla andra är starkt! För att upprätthålla gamla ideal och för att orka vara "blåslampa" krävs eldsjälar av ovanliga mått. Birger var en sådan, det fanns givetvis fler, men utan dem förlorar Miljöpartiet de Gröna mycket av sitt existensberättigande som systemförändrande kraft.

    SvaraRadera
  5. Nej då, inte alls. Besviken och Birger går dessutom inte att formulera i samma mening. :-)

    Tack för din oerhört intressanta berättelse om mp´s födelse och uppväxt. Den får mig att reflektera mycket över min egen parallella uppväxt, som dessvärre skedde i ovetskap om mp´s existens. Att jag i simplaste arbetarmiljö och kriminella umgänge var alldeles ovetande om dess framväxt och därmed missade min ”egentliga” tillhörighet. Redan som mycket liten kände jag mig som ett riktigt ufo i alla sammanhang när det kom till värderingar. Min torftiga uppväxtmiljö innehöll inga som helst arenor där mina tankar kunde få näring eller speglas. Mina tankar om respekten för allt liv. Om varför människan tror sig ha rätt att bestämma över våra medvarelser djuren. Eller hur mycket vi ska snylta och gira åt oss av moder jord innan vi blir nöjda. Eller bristen på global rättvisa (nä, kunde inte just det begreppet, men andemeningen var densamma). Sällan pratade jag om dessa ”filosofiska” tankar med min omgivning (utåt var jag den spralliga, roliga och logiskt smarta), då de få gånger jag gjorde det, kände hur folk blängde underligt och avståndstagande på mig. (Orkade inte känna mig mer udda än nödvändigt… Att vara fattig arbetarunge med sjuk mor var i sig nog.) ”Äter inte ungen kött av respekt för djuren?! Nåja, hon blir nog normal när hon vuxit till sig.” Inte förrän i 25-årsåldern insåg jag att det fanns fler som jag - t o m ett parti som förespråkade mina åsikter!! Upptäckten av mp var en närmast religiös upplevelse… Att hitta ett hem och ett sammanhang för ens allra innersta…

    Tack för att du finns, Birger…

    AK

    Ps Här en låt som för mig beskriver vad det handlar om att vara människa (och om att vara grön) – vad vill vi egentligen med våra liv? Slå knut på oss själva för att duga?(T ex att genom överkonsumtion flasha runt med det allra senaste?) Eller stå rakryggade och tillfreds med det vi har och de vi är?:
    http://www.youtube.com/watch?v=O0qceQIbNoE

    I can´t be no-one else
    I´m done tipping om my toes…
    … attack my sole..
    Don’t want to win, don´t want to lose…
    Just want to stay free, to be me…

    SvaraRadera
  6. Gröna förhoppningarsön maj 02, 11:51:00 fm

    Saven stiger i björkarna och spänningen stiger inför nästa avsnitt. Det blir alldeles säkert mycket befogad kritik av grön utslätning...

    ..Men jag hoppas ändå att språkrörens "folklighet" ändå ges lite kred. för den spirande gröna medvetenhet som faktiskt på allvar börjar sätta sig hos människor - och ledarskribenter, hör och häpna - (lyssnade på paneldebatten i dagens Godmorgon Världen! - Som grön satte jag kaffet i vrångstrupen när moderutten Carl Rudbeck förtvivlat försökte framföra "plånboksfrågornas" roll inför valet och blev nedröstad av Dagens Nyheters och Aftonbladets ledarskribenter som menade att folk ville lyfta miljö- och klimatfrågorna inför valet.) ändå... Jag har mycket att säga om Peters och Marias urvattning av de gröna färgerna, men att de fört in gröna budskap i stugorna kan man inte hålla emot dem. Sedan är det nog upp till oss andra miljöpartister att fylla det där budskapet med innehåll och där är det dags för en rejäl andra våg (eller 70:e eller nåt, med tanke på all kamp vi läst om här, som ligger bakom de gröna hittills...)!

    SvaraRadera
  7. BS.
    Visst bodde väl Matz Hammarström i Katrineholm en tid. Jobbade han inte på Kullbergska sjukhuset?

    Gt

    SvaraRadera
  8. Matz Hammarström drev i förhandlingarna med S igenom kravet på att man skulle skapa den nya myndigheten Djurskyddsmyndigheten. När han lämnade som språkrör tog det inte lång tid innan han blev av samma S-regering utnämnd till välavlönad generaldirektör för samma myndighet. Det verkar som du glömde denna lätt graverande detalj i Matz' historia.

    Som tur var blev denna myndighet en av de mest kortlivade i svensk historia. För att citera nuvarande socialministern; "en lekstuga för djurrättsaktivister" var vad det var. Den galenskap som kom från Skara kan bara jämföras med den galenskap som av och till kommer från Centrum mot rasism, det är dock ingen myndighet, men mottar statsbidrag.

    SvaraRadera
  9. Gt: Ja, Matz bodde en tid i Katrineholm, men inte när han var språkrör.

    Alliansen 2010: Anser att du missbedömer Djurskyddsmyndigheten - möjligen kan du inse dess behöv när de ena avslöjanden efter de andra dras fram i ljuset.

    SvaraRadera
  10. Birger Schlaug:
    Så kan mycket väl vara fallet, även om på intet sätt djurskyddet har avskaffats av Alliansen, man har bara valt att fokusera på de viktiga aspekterna. Jag tror nämligen inte att djurskyddet blir bättre av dylika kommentarer som bland annat denna som kom från myndigheten:

    "Endast död fisk får sättas på kroken som agn. Att använda levande betesfisk som agn är inte förenligt med djurskyddslagen."

    SvaraRadera
  11. Alliansen 2010: Om du läser lagen, som inte stiftades eller ens föreslogs av djurskyddsmyndigheten, så blir principresultatet just det om man tar hänsyn till de fakta som gör gällande att även fiskar kan känna smärta. Att sedan djurskyddsmyndigheten hade detta som utgångspunkt för krav på bättre fångstmetoder - inte minst i storskaligt fiske - kan inte anses som konstigt med den lagstiftning som de facto finns. Knäppt eller inte, är en bedömningsfråga. Men skjut inte på pianisten därför att du inte gillar noterna.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.