I mitten av förra veckan vandrade 350 socialdemokratiska ombud in på Älvsjömässan för att avhålla sin kongress.I söndags vandrade de ut som socialmoderater.
Hur ska man annars tolka att det idag nästan bara är manikyren som skiljer socialdemokraterna och moderaterna åt. I retoriken behöver de varandra som motståndare, men den som granskar sakpolitiken finner att de glidit allt närmare varandra. Som smältande fett i en het stekpanna.
Så inleder jag dagens krönika i BT, där jag försöker analysera hur det kom sig att Sahlin valde att kalla till Jobbkongress istället för Klimatkongress. Kanske berodde det på att... Krönikan finns här.
Tyvärr har du alldeles för rätt i vad du skriver. En debattartikel med liknande innehåll i sjukförsäkringsfrågan står i dagens Nerikes Allehanda - tyvärr bara i pappersupplagan. Artikeln är skriven av ett par triumferande moderater, som pekar på att sossarna i fråga efter fråga är eniga med högern i sak, men inte i retorik.
SvaraRaderaSocialmoderaterna lägger en våt filt över politiken, och hindrar gemensamt att angelägna frågor kommer upp på dagordningen.
P.Gr.
Det här är en av de bästa krönikorna du skrivit, Birger!
SvaraRaderaJag håller med dig fullständigt. På alla punkter, förutom att jag tycker Reinfeldts engagemang i klimatfrågan är alldeles, alledeles för svag, men som du tar upp i kröinkan, beror det ju på vem man jämför det med. Reinfeldt vinner tyvärr på retorik och smink och S orkar inte ens gå in i matchen på det området...
Det allra värsta är att pga av att inte S inser i tid vart vi är på väg, orkar göra riktiga analyser osv så dundrar gammelkonservatismen in med dunder och brak när högern nu fattat att nyliberalismen var en av 1900-talets återvändsgränder (i likhet med nazism, kommunism osv). Och nej, det är inte de inslag av konservatismen som man ändå kan fördra som inom miljöområdet osv, det är urgamla könsroller, det är det uppdaterade herrgårds-statarsamhället, det är en fördelningspolitik som leder "verklighetens folk" rakt ner i gruvorna igen.
Medan Fredrik Reinfeldt och Roland Poirier Martinsson skrattar hela vägen till sina nybyggda gated communities där de, befriade från arbete, får vara i fred för det arbetande folket...
Fantastisk krönika!
SvaraRaderaSå sätter man kniven i uppblåsta floskler och kvar finns ingenting. Det är så man längtar tillbaka till Persson!
SvaraRaderaBugghippo
Har hittat din blogg genom att Johan Ehrenberg i en ledare i ETC rekommenderade den. Bloggen är fantastisk! Bredd, djup, filosoferande, rapp,välskriven, lättläst och snygg. Här har du två nya följare!
SvaraRaderaMarianne och Carla, Södertälje
Ja, men det är ju detta som är så förlamande. Birgers blogg är helt klart bäst i riket, och där kläcks hela tiden goda tankar. Men hur ska dessa kanaliseras, komma till skott?
SvaraRaderaMan kan ju inte gå till valurnan och lägga i en lapp med texten "Birger for president" eller så.
Nej, utan här får man bara följa bloggen och konstatera att det finns en växande skara som vill just det BS vill, dvs ett grönt Sverige i en grön värld, men som förblir organisatoriskt hemlös.
Suck!
Det är inte bara socialdemokrater och moderater som närmat sig varandra. Riksdagens partier samlas i mitten, ty där finns också väljarna. Man kan spekulera över varför, men jag tror att det ligger till såhär. Vår tid är speciell på så sätt att vi befinner oss mitt uppe i en brytning. Varken socialismen eller liberalismen har någonting ytterligare att tillföra. Vi säger farväl till åskådningar och praktisk politik som i dag är ohållbara, och vänder vi oss om ser vi förödande misstag. Men vad som i stället komma skall vet ingen. Partierna är villrådiga och väljarna är villrådiga. Därav samlingen i mitten; som en starflock som sluter sig tätt samman när rovfågeln närmar sig. Och utanför denna flock skriker de extrema till höger, vänster och bland de gröna sig hesa, för att inte tala om de religiösa som i vår tid fått ett nytt uppsving. Det står och väger. Ingen vet varken mål, medel eller färdväg. Kanske överlever inte demokratin. Klimathysterin griper omkring sig, på lös vetenskaplig grund, och blir på så sätt den nya frälsningen. Med klimathotets hjälp ska befolkningen disciplineras och avkrävas skatter och livsstilstvång, och vi tycks gå rakt i fällan. Redskapen för övervakning finns redan på plats, och i politikkorridorerna springer de små gröna nyttiga idioterna med nya krav på följsamhet...
SvaraRaderaJag tror att Anna misstar sig, vad gäller att väljarna finns i mitten. Jag tror att väljarna snarare tvångsdirigeras mot "mitten" därför att partierna, och till stor del medierna finns i det som kallas mitten, vilken för övrigt skjuts såväl till höger (på vänster-högerskalan) som mot det gråa (på den grå-gröna skalan). Varför finns s och m där? Jo, för att få makten krävs att vinna marginalväljarna, de där som ligger just i mitten. Förslag och retorik som ligger utanför denna så kallade mitt hotar att skrämma över väljarna till det andra blocket. Därför vill inte MP avveckla någon reaktor i "förtid", därför avstår både MP och V från krav på sänkt arbetstid etc. Väljare kan skrämmas bort från sossarna.
SvaraRaderaMen väljarna vill ju ha visioner! Det visar ju EU-valet på. Det brukar ju normalt ses som en temperaturmätare på tillståndet i landet. Därför förstår jag ännu mindre S och M och hånglandet i ingenmanslandet mitten där ingenting blir varken sagt eller gjort. Bara förstört...
SvaraRaderaReinfeldt tar hand om klimatfrågan, USA-kapitalet räddar skogarna: jag läste i veckan i en engelsk tidning att producenterna av toapapper "over there" har minskat på bredden på rullarna.
SvaraRaderaÄr Carl Schlyter den sista miljöpartisten? Resten verkar nu vara sålda och köpta... Allt detta arbete, all denna kamp för att försöka rädda det som gick att räddas, vända skutan, kämpa för jordens och allt levandes...utan egen vinning, allt är borta!
SvaraRaderaDå känns det meningslöst mellan tårarna.
Indianen
Nej då, Schlyter är inte den sista miljöpartisten. Vi har ju Lillemets också.
SvaraRaderaMen helt klart tillhör nog Östergötland (där såväl de två ovanstående som Schlaug bor) den grönare delen av Sverige.
Då, när det är värst och inget hjälper,
SvaraRaderabrister som i jubel trädets knoppar,
då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av de nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen...
(till alla indianer, S-kongresser och vilsegångna miljöpartister... det är inte kört... ännu. På ekot rapporterade de om att en tredjedel av jordens flora och fauna är akut utrotningshotad. I morgon börjar vi om - om det så ska ordnas en ny kongress - och räddar de återstående två tredjedelarna - okej?)
Jisses, här var det deppigt värre. Har ni varit på s-kongress? Vi får hoppas på mer elände så Schlaug kan gå i gång.
SvaraRaderaDe reaktorer som ev. kommer att tas bort, avvecklas inte i förtid. Utan i sentid.
SvaraRaderaVilket år togs beslutet på en bortre tidsgräns?
här (se länk nedan) verkar det ju som att det åtminstone kommer att finnas en teoretisk möjlighet att få fram vissa synpunkter till att vårt enda regeringshopp nästa år ska kunna ta till sig våra synpunkter... kan någon ta på sig att meddela (S) att deras samarbetspartiers gamla stridsfråga "sänkt arbetstid" i högsta grad är värd att dammas av?
SvaraRaderahttp://www.cogito.nu/2009/11/03/tre-och-tre-rodgrona-debattorer-moter-rodgrona-politiker-seminarium-28-november/
Socialmoderater och de nya moderöderna... Ack, ack!
SvaraRaderaMen om man tar ett steg tillbaka förstår man förstås det rimliga i att de två största partierna ligger i mitten, medan det är de mindre partierna som kan ta radikala ytterkantspositioner.
/Starvid
Om man inte själv är vind, så finns en risk när man själv sätter upp sitt fuktade finger i vinden att ens själv blåser bort!
SvaraRaderaMen en klok hållning, från ett vardagsperspektiv, är att vara som medelsvensson.
Men därifrån att ta ut den kompassriktning som läget kräver, det är,
NÅGOT HELT ANNAT!
Jag hittade också till denna utomordentliga blogg på rekommendation av Johan Ehrenberg i ETC. Och jag förstår honom. Klockrent!
SvaraRaderahälsar Lars GV
Jag tycker att Birger har fel i sin analys om S-väljare. Om dom nu försvann och inte röstade på S för att få bort Persson? Var är dom nu då? För dom har i alla fall inte kommit tillbaka till S
SvaraRadera