Stockholm minns Elin Wägner

Elin Wägner-forskningen (vars resultat först publicerades mer genomgripande av Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder på 1980-talet och sedan följts upp av en rad avhandlingar) har under alla år missat att Elin Wägner hade två lägenheter på Söder i Stockholm under åren 1932-33, då man utgått från att hon bott i sitt hus Lilla Björka i Småland.

Av en ren slump upptäckte Mikael Nyberg, ordförande i en bostadsrättsförening i Stockholm, dokument som visade att Elin Wägner bott i ett av föreningens hus på Lundagatan. Extra kul är det för mig eftersom Mikael var min språkrörsekreterare under många år.

Bostadsföreningen och Elin Wägnersällskapet avtäckte under högtidliga former en skylt, placerad vid ingången till Lundagatan 36, under föregående helg. Där kan man läsa nedanstående - fundera gärna över det citat av Elin Wägner som avslutar skylttexten! Nog är sista raden menad som en wägnersk spetsig ironi över samhällsutvecklingen - som trots vackra planer på materiellt välstånd och välfärd saknade grundpelare för värnande av verklig jämställdhet, delaktighet, fred och miljö.

Journalisten, författaren, ledamoten av Svenska Akademien, feministen, fredsaktivisten och miljö­kämpen Elin Wägner (1882 – 1949) ägde två lägenheter i bostadsrätts­föreningen Marmorn från mars 1932 till juli 1933. Elin Wägner bodde i en trea på översta våningen ”med en vidunderlig utsikt över Riddarfjärden, stadshuset och Gamla Stan”. Hushållerskan Linnea Johansson hade en etta inåt gården.

Elin Wägner hyllar sin våning och funkisarkitekturen:

"Man sluter sig till att huset har ett tak, därför att man vet att arkitekt Wallander är en förnuftig herre, men det syns inte. Inte den minsta kant av en skorsten bryter denna mäktiga och konsekventa kontur. Balkongerna linda sig som breda jämna band kring huset och understryka till yttermera visso att den moderna arkitektens tanke följa vattenpasset. Till och med om kvällarna, då alla linjer försvinna och endast fönstren lysa, kan man se en skillnad. Ty det nya har något som är mycket nytt, nämligen de genomskinliga hörnen, tecknet på ett en revolution ägt rum i konstruktionen av ett hus. I våra dagar behöver man inga hörnstenar mer!"

(Vår Bostad 7-8, 1933)

Utsikt från lägenheten. Utsikten från Linnéa Johanssons - trotjänarinnan, hushållerskan och vännen - lägenhet var visserligen inåt gården, men denna gård var å andra sidan en av Söders mer storslagna.