Äntligen fick jag slå Carl Bildt...

Noterar att chefredaktören på den eminenta tidningen Fokus listat de bästa politiska bloggarna. Och placerat denna blogg på första plats, straxt före Carl Bildts.

Argumentet är att bloggen är en pärla, dessutom att den är rolig samt att jag är galen. Jag vet inte hur mycket galenskapen spelade in, men att inte uppfattas som galen i en galen värld är ju att faktiskt vara galen.

Själv listade jag för något år sedan ett antal tidningar som är omistliga att följa. Några av dem är totalt galna.

Jag tillhör nämligen dem som försöker förstå världen genom att läsa/ögna många tidningar. Jag har försökt förstå världen genom att rota runt i bloggosfären också, men det jag förstått av världen och människorna efter en löprunda därstädes har varit alltför deprimerande för att vara hälsosamt. Således nedskuren verksamhet, för hälsans skull.

Dock är jag överens om att de flesta av de bloggar som finns på Fokus-listan är OK - om man nu skall välja bland svenska bloggar. Dock fattas det på listan bloggar skrivna av kvinnor, men skall man följa den försvarspolitiska debatten så är väl denna lysande även om jag inte kan dela dess uppfattning alla gånger - men det är ju genom att ägna tid åt knepiga uppfattningar som man själv inte delar, som man möjligen kan begripa varför världen är galen, och förstå varför världen tycker att man själv är galen.

PS!
Mitt bästa minne av nummer två på listan är annars följande: Riksdagen har avhållit sitt högtidliga invigande, nu är det traditionellt politiskt plockgodis - i form av svarta oliver, läskiga småkorvar och snittar med norsk nätlax.

Bildt står i centrum av lokalen och låter sig intervjuas av TV-kanal, jag råkar gå förbi i folkmassan och han drar helt prestigelöst in mig i teveintervjun, genom att, mot alla partipolitiska regelverk, ropa "eller vad säger du, Schlaug?". Varvid jag fick utgjuta mig i det aktuella ämnet och fick en liten plats i kvällens teveruta till varnagel för Carl Bildts presstjänst...

I övrigt var det alltid språkrörskollega Marianne som valde att äta rödlistad marulk och annat när Bildt bjöd. Vi körde med den gamla polisstrategin i våra relationer till politiska motståndare: ett snällt och vänligt informellt samtalande rör, och ett elakt officiellt debatterande rör.

Strategin var ganska bra. Och Marianne blev landshövding på kuppen och trivs med det, och jag slapp bli landshövding och trivs med det. Vem som är mest galen får andra avgöra...

För övrigt borde Nummer Två göra det alla egentligen vet är nödvändigt, samtala med Hamas. Helle Klein påminner om hur det var när PLO drogs in i förhandlingar.