Attentat i Xinjiang. I nordvästra Kina. Lika långt från Beijing som det är mellan Stockholm och Nordafrika.I Xinjiang finns bland uigurerna en dröm om en egen stat: Östturkistan.
Uigurerna är det största av de muslimska minoritetsfolken i regionen. Kazaker och hui är andra, mycket mindre, muslimska minoritetsfolk i Xinjiang. Är det så att dessa riskerar betydligt värre förhållanden med uigurisk överhöghet än under nuvarande regim? Frågan har inte tagits upp i svenska medier, men rädslan finns. De mindre muslimska minoritetsfolken har en helt annan bakgrund än uigurerna.
Det mesta är mer komplicerat än man vill att det skall vara. Det är alltid lätt att måla i svart och vitt, särskilt när man gör det på avstånd. Det är så jag tänker när jag läser och lyssnar till mediernas bevakning av det som händer i Xinjiang. Uigurerna utsätts för kvävande förtryck - och diskriminering i stort och smått: några goda vänner från Kina säger att en uigurier aldrig skulle få spela i det kinesiska fotbollslandslaget. Men att från detta, underförstått och mellan raderna, beskriva uigurers kamp för ett fritt Östturkistan som det vita, rena och goda kan vara ett nytt av de ständigt återupprepade misstagen att måla i svart och vitt.
Det förtryck och den brist på mänskliga rättigheter, som en regim gör sig skyldig till, innebär inte att motståndarna till regimen med automatik är goda och demokratiska - och skulle behandla minoriteter bättre än sina gamla herrar gjorde. Vi borde ha lärt av våra misstag att förenkla, att utse onda och goda med en entusiastisk ryggmärg.
Jag har själv gjort misstag att drabbas av detta – jag talade t ex på en demonstration utanför sovjetiska ambassaden till förmån för frihetskämparna i Afghanistan utan att begripa att talibanerna skulle bli förtryckare i sin tur. Vi hade sådan vilja att se det goda i det ondas motstånd så att vi blir blinda.
Jag har själv gjort misstag att drabbas av detta – jag talade t ex på en demonstration utanför sovjetiska ambassaden till förmån för frihetskämparna i Afghanistan utan att begripa att talibanerna skulle bli förtryckare i sin tur. Vi hade sådan vilja att se det goda i det ondas motstånd så att vi blir blinda.
I medierna utmålades ayatollerna i Iran som en god och demokratiskt motkraft mot shahens regim – jag minns fortfarande hur lyriskt Bo Holmström i teves nyhetssändningar beskrev hur vackert och fint det skulle bli när shahen äntligen fallit och religionens kärleksfulla och visa män tagit över.
Och när det gäller Kina så intar vi lätt ett naivt förhållningssätt till Falun Gong därför att dess anhängare otvetydigt förtrycks av den kinesiska regimen. Men också bakom de oskyldiga gymnastiska rörelserna, och de fina orden om sanning och tålamod, finns också inom Falun gong ett minst sagt obehagligt innanverk. Det gäller bara att våga skrapa på ytan, läsa Ledarens skrifter. Svart må vara svart, men vitt är sällan vitt...
Vad gäller uiguriska kongressens kamp för ett fritt Östturkistan kan man läsa mer på deras egen hemsida.
Och när det gäller Kina så intar vi lätt ett naivt förhållningssätt till Falun Gong därför att dess anhängare otvetydigt förtrycks av den kinesiska regimen. Men också bakom de oskyldiga gymnastiska rörelserna, och de fina orden om sanning och tålamod, finns också inom Falun gong ett minst sagt obehagligt innanverk. Det gäller bara att våga skrapa på ytan, läsa Ledarens skrifter. Svart må vara svart, men vitt är sällan vitt...
Vad gäller uiguriska kongressens kamp för ett fritt Östturkistan kan man läsa mer på deras egen hemsida.
Tyvärr hr du rätt i frågan om andra ursprungsbefolkningar i det som uigurerna vill kalla Östturkistan. Hui är muslimska hankineser och ses inte med blida ögon av många uigurier, kazaker är nästan lika långt ner på statusstegen som tibetaner.
SvaraRaderaEnligt medierna, har kineser flyttat in i Östturkestan på senare tid. Om det stämmer, då kanske folket på sikt kommer att glömma sjävständighetsdrömmen. Under tiden finns förstås risk för främlingsfientlighet, när östturkestanerna märker att de är på väg att hamna i minoritet.
SvaraRaderaNär jag reste i Kina år 1999 fick jag den mycket överraskande upplysningen av en ung lärarinna i Guyuan att muslimer har rätt att ha två barn. Detta gäller, har jag senare förstått (vid en ny resa 2005-2006), alla definierade nationella minoriteter. Detta tyder inte precis på något förtryck och är något som jag aldrig noterat i svensk media. Vi observerade vid vår resa i västra Kina att muslimerna utmärker sig något i klädseln och har sina moskeer, men tycktes annars smälta in bra i samhället.
SvaraRaderaJag betraktar nog efter mina Kinaresor de ohejdade marknadskrafterna som huvudorsak till ökade missförhållanden och inte det ideologiska förtrycket. Vägen bort från denna exploatering går antagligen, precis som den gjorde hos oss, via facklig organisering, demokratisering, och yttrandefrihet.
Schlaug skriver:
SvaraRadera”Jag har själv gjort misstag att drabbas av detta – jag talade t ex på en demonstration utanför sovjetiska ambassaden till förmån för frihetskämparna i Afghanistan utan att begripa att talibanerna skulle bli förtryckare i sin tur. Vi hade sådan vilja att se det goda i det ondas motstånd så att vi blir blinda.”
Ett ännu värre exempel finns: hela Vietnamrörelsen och FNL-entusiasterna på 60- och 70-talet. Att man inte fattade att kommunisterna skulle ta över!!!
Tänk om Schlaug praktiserat denna insikt på miljön! Då hade vi sluppit hans domedagsprofetior.
Vad menar Nilsson?
SvaraRaderaÖverraskad av Falun gong. Otäckt.
SvaraRadera