Jag fick en ilsken dam i örat igår. Och en ännu mer ilsken dam på mejlen. De var förbannade, ledsna och oroliga för att de varit på stranden med sina barn, utan att haft radion på. Så de visste inte att ozonlagret är tunnare än det vanligen är. UV-strålningen var ovanligt hög för att vara i norra Europa.- Jag trodde ni hade ordnat det där, jag röstade på miljöpartiet 1988 för att ni skulle ordna det där, sa damen ilsket i örat.
- Jag har läst på åtskilliga ställen att man löst problemet med ozonhålet, att freonerna är borta, skrev damen i mejlet.
Processerna är långvariga, årtionden, eller till och med århundraden. Det vi gjorde för trettio år sedan påverkar oss fortfarande. Freonerna var lätt att byta ut, det fanns ersättningsmedel, krävdes inga förändringar av livsstil eller så. Detta tas ofta för intäkt till att vi minsann löser miljöproblem och att klimatfrågan nog också löser sig med lite teknofix.
Men klimatfrågan är av annan art, det finns inget enkelt och snabbt sätt att byta ut fossila bränslen. Det krävs, förutom teknikskifte, också ny livsstil och helt andra sätt att tänka. Och konflikterna mellan företags, kommuners och staters strävan efter tillväxt krockar ofta med klimatmålen i den praktiska vardagspolitiken. Vilket jag skrev om här.
En teori som framförts länge - och som bland annat ozonforskningen vid Esrange, Kriuna, bekräftat - är förresten att utsläpp av växthusgaser medför kemiska processer som bryter ner ozonskiktet. Det sker när luftlagret närmast jordytan blir varmare, medan luften ovanför kyls av.
Till damen i örat, och damen på mejlen, fanns bara att redovisa att den politiska majoriteten inte reagerat speciellt snabbt. Även i ozonfrågan röstades de gröna partiernas krav först ner - såväl i Sverige som i andra länder. Nejsägarna har alltid varit tunga i baken. Det suger, och medför mest problem.
Trots att antalet hudcancerfall sägs öka ständigt och trots att polarisarna smälter, allt beroende på miljöförstöringen, finns det folk som inte ser något speciellt fel med samhällets färdriktning.
SvaraRaderaÄndra livsstil då, kan de säga. Men de fattar inte, att det även krävs en ändring av ramverket.
Jo, det är problem det är så många bland maktens män och kvinnor som inte förstår att det krävs både ändringar av teknik, ramverk och livsstil.
SvaraRaderaVisst finns det teknofixar för klimatproblemet.
SvaraRaderaAllt kol byts mot kärnkraft och vindkraft, och all gas och olja eldas upp. Det finns inte tillräckligt mycket gas och olja på hela planeten för att skapa några större temperaturökningar, och särskilt inte med tanke på att allt inte kan brännas på en och samma gång.
I takt med att man tuggar sig ner i resurspyramiden (lättolja->tungolja->tjärsand->skifferolja) ökar resursvolymerna starkt, men produktionstakten sjunker också våldsamt. Den långa tidsperioden som förbränningen slås ut över minskar ytterligare effekten på temperaturen då klimatet kan absorbera en viss mängd koldioxid per tidsenhet utan att påverkas.
Det finns också mycket stora frågetecken kring hur stora kolreserverna egentligen är, och om vissa reserver någonsin ens kommer att brytas, till exempel på grund av extrema djup (Sydafrika) och obefintlig infrastruktur (östra Sibirien). Mycket tyder på att detta kol aldrig kommer att kunna konkurrera med vindkraft och kärnkraft.
Se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=651149
Så din lösning på klimatproblemet är att fortsätta exakt som förut, fast öka takten? Du verkar dessutom mena precis det du säger, ingen ironi kan iaf jag ana. Briljant, Bull! / Thomas
SvaraRaderaMin syn är att den stora krisen inte är koldioxidutsläpp, utan en akut brist på fossila bränslen.
SvaraRaderaAlla IPCC's scenarier, till och med de med allra lägst utsläpp, räknar med att det ska eldas upp mer fossila bränslen än det existerar på planeten.
Andra roliga antaganden IPCC gör är att olja ska kosta $40 per fat år 2050 och $70 per fat år 2100.
Grattis!