Som politiker hävdade jag alltid att man skulle erkänna om man hade fel.Nu var det ju förstås svårt att hitta sådana tillfällen...:-). Så därför är jag glad över att nu kunna erkänna att jag hade fel igår. Att jag begick ett misstag.
Tyckte innan matchen att valet av Daniel Andersson på mittfältet var en olycka. Men jag hade fel. Skönt att äntligen kunna erkänna ett misstag...:-)
Bilden föreställer för övrigt två sköna misstag. Ett mindre skönt misstag gör den moderate riksdagsledamoten Göran Lindblad när han i morgonens Eko pladdrar ur sig följande med anledning av att riksdagsledamöterna kanske ska få höjd lön med 15 000 kronor:
– Man får ju vad man betalar för och det är ingen tvekan om att det är svårt att rekrytera dugliga personer om du betalar för dåligt.
Femtiotre tusen kronor per månad är således för dåligt, enligt moderaten. Och att man skulle få fler duktiga personer om man betalar mer är rent struntprat - däremot kan man få karriärister utan engagemang och vilja för annat än sin egen plånbok.
Det där stämmer inte Birger... Som det ser ut idag är det försvinnande svårt att hålla kvar engagerade drivande ungdommar just för att det finns så mycket intressant och belönande att jobba med, som också går att leva på. Men jag tycker nog att det inte är riksdagslönen som är problemet snarare vägen fram inom partierna... Men det är svårt att motivera tex för mig om jag skulle villa engagera mig heltid i politiken varför jag skulle gå ner i lön avsevärt... nu har jag ändå inte familj men det skulle ju knappast gjort saken bättre.
SvaraRadera53 000 (som alltså är för dåligt) är betydligt mer än dubbelt så mycket som vad många inom vården tjänar. Ändå krävdes det flera veckors strejk för att sjusköterskorna skulle få upp sin lön 123 kr/mån. Så ska riksdagens ledamöter alltså höja sin lön med 15 papp... Säg såhär: det kommer aldrig bli brist på riksdagsledamöter. Däremot är det redan nu brist på sjuksköterskor och undersköterskor. Förvisso innebär arbete i riksdagen mycket ansvar och hög arbetsbelastning, men sjukvårdspersonal arbetar också med hög arbetsbelastning och ansvarar dagligen för liv och död för sina medmänniskor. Och för dessa är alltså 123 kronor för hög löneökning. Iofs. bleknar såväl sjuksköterskelöner som riksdagsledamotslöner jämfört med många inom företagsvärlden, som tjänar så mycket pengar att dessa pengars betydelse i praktiken inte spelar någon roll: hur stor skillnad gör det tex om man tjänar 175000 eller 200000 i månaden?
SvaraRadera/ Thomas
Magnus, jag tror du har fel. Jag tror inte för en sekund att någon, som vill bli politiker därför att hon eller han brinner för det, tvekar därför lönen "bara" är drygt 50 000 kronor. Det handlar ju knappast att gå ner till försakelsens nivå. Men vad mer: det finns absolut ingenting som säger att vi skulle få bättre riksdagsledamöter med högre löner. Snarare tvärt om eftersom din analys, som jag uppfattar den, inte bygger på att man söker förtroendeuppdraget för att man brinner för det. Vi behöver riksdagsledamöter som brinner för sina värderingar, sina visioner, sin vilja att sätta sig in i sakfrågor och driva dem. Det är ingen vanligt jobb, inte ens ett jobb som man bör ha om man ser det som ett personligt karriärsteg. Det räcker redan nu med den andelen i riksdagen...
SvaraRaderaDu talar om "vägen fram inom partierna" - den bör avgöras av dess medlemmar.
Du missförstår, jag skrev kanske otydligt. Det är inte riksdagsplatsen som är problemet (eller den lönen). Utan vägen dit, det finns så många olika sätt som engagerade och drivna ungdommar kan göra skillnad på en av de minst tydliga och belönande är politiken... Det gör att många av de som står ut nog länge för att kunna knyta nog med kontackter för en plats högt upp på listan är odrivna ja sägare inte personer som drivs genom engagemang.
SvaraRaderaDet finns för få meningsfulla mellanpositioner, för få vägar och på den existerande vägen till "toppen" krävs för mycket tid till för liten belöning...
Problemet med att få kompetent folk i Riksdagen beror inte på att lönen är för dålig. Problemet är att partierna krympt så våldsamt att det i hela landet inte längre går att uppbringa 349 personer som är kompetenta nog att sitta i Riksdagen, oavsett hur mycket man betalar. Rekryteringspoolen har helt enkelt blivit för liten, vilket som Birger säger också öppnat upp för karriärister som bara vill ha lätta pengar.
SvaraRaderaSå, Vad Bör Göras?
Ett första steg är att öka inslaget av direktdemokrati för att få bort de totala stolpskotten (typ Monica Green (s)). Det gör man genom att ta bort spärren i personvalssystemet.
Ett andra steg är att acceptera att det inte går att få tag på 349 skarpa hjärnor. Riksdagen skärs därmed ner från 349 till 100 ledamöter.
Pengarna som blir över (249*53.000=13.197.000 i månaden) används antingen till att höja återstående ledamöters löner (till säg 100.000) eller hellre till att anställa säg 3-5 tjänstemän till varje riksdagsman. Detta ger varje ledamot ett eget litet kansli och skulle våldsamt stärka de enskilda riksdagsledamoternas makt visava regeringen och de egna partiorganisationerna. Ytterligare folk kunde plockas ur partikanslierna till dessa ledamotskanslier.
Transportkompani no more! I kombination med ökat personval och en mycket starkare exponering lokalt av riksdagslemoten (eftersom de är mycket färre) skulle det på ett radikalt sätt vitalisera demokratin. Tror jag i alla fall.
Vad tycker ni om det här förslaget? Jag är särskilt intresserad av vad Birger tycker eftersom han varit så insyltad i systemet och vet hur det fungerar.
Vi behöver mer undervisning om orättvisor i skolan!
SvaraRadera//Väldigt ung 22 åring
Kanske skulle man höja lönen och ta bort politikerpensionen för politiker under 65 år?
SvaraRaderaVad säger "pensionären" och bidragsmottagaren Schlaug om det?
Daniel Andersson var ett lyft, men vi väl hoppas att Kjellström får chansen någon gång från början!
SvaraRaderaChippen-fan
Misstag? Tog en stund innan jag fattade... Famntag hos katter? Misstag!
SvaraRaderahahah!
En smartare idé än att höja arvodena vore att sänka dem till - låt säga - 25 000 kr/mån. I ett nafs skulle vi slippa alla dem som inte har tillräckligt engagemang för att ägna sig själva politiken och uppdraget. Förmodligen skulle det innebär an kvalitetshäöjning av det politiska arbete när politikerna lever under ungefär samma villkor som resten av befolkningen.
SvaraRaderaPeter, grön
Starvid och Peter Grön bär fram intressanta idéer.
SvaraRaderaGröna tankar
Att valet av Daniel Andersson på mittfältet blev ett genidrag från Lagerbäck, det var vi nog många som förvånades över. Kul att man kan överaskas positivt någon enda gång, när man följer landslaget i fotboll.
SvaraRaderaUppskattar bildvalet för "misstaget", hehe.
Starvid har en skrämmande bra poäng! Det vore dessutom roligt att se vilka som skulle få stanna kvar och representera de olika partierna. Inom vänsterblocket finns det ju inte många som någonsin haft ett arbete utanför den offentliga sektorn eller det egna partiet. Med andra ord finns det ett litet fåtal som faktiskt vet hur det går till när arbeten skapas med annat än skattepengar. Skulle de med entreprenörserfarenhet klara sig mot de med tjugosju partikongresser bakom sig? Knappast. Skulle väljarna få vetskap om utrensningen? Knappast. Numera låtsas alla partier värna om småföretagarna.
SvaraRaderaProblemet är att vi har nära 349 proffs på att spendera de pengar som tagits från människor som de nästan 349 inte fattar vad de gör, varför eller hur de gör det.
Kanske borde man dela upp Riksdagen i två kammare. Den befintliga som lägger utgisftsbudgetar (bränner skattepengar) får sällskap av en som har som uppgift att öka skatteunderlaget, d v s stimulera intäkterna utan att öka skattesatserna.
Vad gäller riksdagsmännens ersättning i de flesta fall tyvärr redan är högre än vad de skulle tjänat "i verkligheten" -- därmed inte sagt att en höjning så småningom kunnat medföra motsatsen. Det där med löner är mer komplicerat än clichémetoden att dela med sjuksköterskelönen och skrika "orättvist!".
Riksdagsledamöternas löner är redan på tok för höga. Många riksdagsledamöter lever inte sina väljares verklighet och kan därför inte heller förstå den.
SvaraRaderaNär det gäller belöningar för politiker så tror jag inte på att man ska hålla på för mycket mer ersättningar i form av pengar, resor och dyra förmåner, det finns det redan för mycket av på vissa håll. Däremot tror jag att alla aktiva kan bli bättre på att uppskatta varandra i vardagen..
rille:
Det är väl minst lika många på högerkanten som inte har haft ett "riktigt" jobb? Min bild är snarare att de är fler på högersidan än på vänstersidan, även om iofs de säkert är många bland sossarna också.
Tack för kommentarer!
SvaraRaderaStarvid: Jag håller med dig om att riksdagens antal ledamöter borde minska - men inte till 100, däremot kanske till 249. Skälet är att med 100 ledamöter så kommer tjänstemännen att få total makt eftersom de folkvalda inte har en chans att ens hjälpligt sätta sig in i de cirka 10 000 frågor som avgörs varje år i kammaren! (Så många attsatser är det faktiskt!)
Minskar man riksdagen till 249 så kan pengarna istället användas till att att ledamöterna fick möjlighet att anställa lite fler personliga utredare. Detta skulle medföra, åtminstone i teorin, en mer kritisk hållning till det som partiledningarna presenterar för sina riksdagsgrupper.
Däremot tror jag faktiskt inte alls på mer personval (vilket däremot mitt gamla parti gör). Jag har gjort det, men det jag lärt och sett har gjort att jag ändrat uppfattning - skälet är att man tror att ökat personval skulle medföra att varje enskild ledamot skulle driva en mer personlig valrörelse och ta sett större ansvar för sina väljare etc etc. Problemet är att ju fler ledamöter som obstruerar partilinjen (jag tillhörde de i riksdagen som oftast röstade mot sitt partis uppfattning, trots att jag var språkrör) ju svårare blir det att klara av förhandlingarna med andra partier. Det vill säga det blir hart när omöjligt att få fram en kompromiss om förhandlingen skall ske mellan 249 egon... Särskilt borgerliga ledarsidor tycker jag kör ett dubbelspel: Så fort ett parti inte håller ihop talar man om splittring och kommentatorer pratar om "bråk i partiet" om alla inte tycker likadant, samtidigt som man gärna talar om vikten av personval där ledamöterna tar större persnligt ansvar för vad de själva tycker... Personval, tror jag, är ett sätt att lura människor genom att ge dem tron att de kan påverka mer än de i själva verket kan. Nuvarande regler är kanske ganska väl balanserade, det krävs ganska mycket för att bli personvald, det går att köra över partiets valsedel, men det krävs en del trots allt.
I praktiken är det så att regeringspartiernas ledamöter i riksdagen känner sig tvingade att rösta genom de förslag som regeringen lägger (och de förslag som riksdagsledamöterna lägger brukar först godkännas av partiledningarnas tjänstemän som håller koll på att t ex inte en sosse lägger förslag som kan få fullt stöd av oppositionen och därmed gå igenom i riksdagen - samma sak gällde förstås när den rödgröna majoriteten utgjorde regeringsunderlag).
Zeb Zevon: Att höja lönen tror jag inte alls på, det skulle skapa än sämre politiker. Ytterligare begränsningar för föredettingar vore rimligt - inkomstgarantin räknas idag ner i förhållande till den inkomst man har, men det krävs väldigt hög inkomst för att den skall bli noll. Pensionen, som faller ut vid 65 är, är däremot inte så olik en traditionell tjänstepesnion. Själv steg jag av riksdagen "för tidigt" (avgick innan min sista mandatperiod var slut) för att erhålla den fulla så kallade garantin.
Vad gäller riksdagslönen så var det, åtminstone på min tid, inte ovanligt att, åtmisntonde miljöpartister, avsatte en ganska stor del av lönen till olika ideella organisationer, bland annat bistånds- och miljöorganisationer. När det fungerade som bäst så hade partiet något som dessutom kallades Solfonden, ur vilken man skänkte pengar till olika ändamål - finns visst fortfarnade i reviderad form.
Det förekom att ledamöter totalt skänkte bortåt 100 000 per år, vilket egentligen inte var så märkvärdigt med tanke på att lönen redan då knallat upp till ca en halv miljon per år. Efter skatt och skänkta medel blev det ändå kvar drygt 200 000 att leva för - det räckte mycket väl för ett ekonomiskt gott liv.
Peter: Jag tror faktiskt att vi skulle få bättre ledamöter på det sättet, framför allt skulle vi nog få lite större omsättning, vilket inte heller är fel under förusättning att de nya kan hålla efter sina tjänstemän så inte de tar över på grund av att de nya är "oerfarna" och lätt hamnar i händerna på långtidsanställda tjänstemän.