Jag sitter i Motsatsen Till Burma. Fjärden ligger alldeles stilla därnere i dalen, morgondiset har just lättat och lommen låter meddela att världen kan vara underbar. Trädgården, med alla dess hundraåriga sakrala rum, försiktigt återtagna efter decennier av sly och söderstressad vardag, prunkar.Solen värmer redan, jag sitter mitt i en oas av fågelkvitter. Päronträden, äppelträden, körsbärsträden är överfulla av vita blommor, rodrodendon knoppas och hallonskott och sparris skjuter fram med en livskraft som får mig nästan matt. Bersåerna doftar i färger som nästan kommer att ta andan ur mig. Tomatplantorna, gamla sorter i kompost, är redan halvmeterhöga och lovar skördar lika stora som förra året. Den gamla pumpen i bortre delen av trädgården har gnisslat och fyllt vatten i fågelbadet. Bin surrar och det är som att sitta i en dröm. Motsatsen till Burma. Och motsatsen till Ikea en lördag med korv och mos.
Och så doften av nymalet, nybryggt kaffe och en kyss i nacken och livet känns lika underbart som orättvist. Att dra vinstlott eller nitlott. Det blev en del mindre nitlotter, men den stora livslotten var en vinst.
Egentligen är det där jag ägnat mig åt så ideologiskt lätt: Låt oss låtsas att vi återföds, utan att veta i vilken del av världen, i vilken klass, i vilket kön, i vilken miljö, i vilken kultur, som rik eller fattig, frisk eller sjuk. Hur skulle du då vilja att samhället var ordnat? Ojämlikt eller jämlikt? Med stora ekonomiska klyftor eller med små? Med diskriminering eller utan? Men ständigt flöde av nya prylar eller livsrum där du har fri tid? Vilka spelregler skulle gälla? Inbördes kamp eller inbördes hjälp?
Jag har skrivit det förr: jag har ställt frågan hundratals gånger till människor som samlats för att lyssna på debatter eller anföranden. Och alla svarar likadant. Man behöver inte orda så mycket om det.
Och det lustiga är att det är just det samhället som är den gröna drömmen jag ältade om i tjugo år. Som politiker är det ens skyldighet att arbeta för just den drömmen. Inte att kompromissa bort den innan kampen ens har börjat. Inte att tro att realism är något annat än det samhälle man drömmer om. Drömmar är till för att förverkligas. Det är ju drömmar som ger oss urkraften att förändra och växa. Utan drömmar petar man i vardagen, ser hinder i allt och drunknar i siffernissars förmenta realism som alltid påbörjas med orden: det går inte. Det finns inget värre, det är tidstjuvarnas och de närsynta administratörernas vassaste vapen.
Kanoten ligger och väntar. Fjärden ligger spegelblank och lommen ska snart få besök.
Svar: Nästa reinkarnation kanske bjuder på ett överklassleverne. I så fall blir det viktigt att gynna klassklyftorna, så man får behålla det goda livet.
SvaraRaderaAlternativt, så blir man aktiv för en utjämning. Det första ont. Det andra gott.
Men obs! Det vi gröna kallar "fattiga och rika", ses av högern som "lata och flitiga".
Gröna tankar
Käre Birger! Vi som hade förmånen att följa din första tid i miljöpartiet vet att du inte bara hade en starkt dröm utan också mod och en, för att uttrycka oss med ett ord du ofta använde "gigantisk" arbetsförmåga och gåva att inspirera människor kring dig. Modet bestod i att våga ta steget ut i det okända, du stammande och hade torgskräck vill vi minnas, och var fast besluten att vinna över dina svagheter. Din arbetsförmåga gjorde oss andra matta, din energi gav oss ömsom dåligt samvete för det lilla vi gjorde, ömsom inspiration för att jobba vidare. Det är inte bara drömmar, Birger, det är också mod att försöka! Tack för allt detta!
SvaraRaderaTvå gamla uvar
Underbart ! dagen här börjar med en kopp tea på balkongen i det gröna, fågelsång och blå himmel.Kanske en skogspromenad idag skulle sitta fint. Håller vädret i sig blir det fram med teleskopet i kväll (min hobby)något man kan se just nu är saturnus med flera av dess månar, en verkligen facinerande syn. livet är inte lätt alla gånger ibland hjälper det att se saker "lite från ovan".
SvaraRaderaPer the beliver
"Det går inte"...så sant, det finns inget värre. Och det är just därför jag igår skrev på din blogg att du behövs som språkrör igen!! BEHÖVS! Är övertygad - din bästa tid inom mp skulle vara nu! Människan är mer redo än "någonsin" att ta ta till sig idén om det goda, gröna samhället. Men då vill det till att någon berättar att de erbjuder ett sådant alternativ...och dessvärre förmår inte mp det i dagens läge.. för "det går ju inte"...säger det visionslösa ledarskapet. Som om ledarskap inte handlar om det precis motsatta. Har under senaste halvåret träffat tre "höga" företrädare och efter samtliga tre möten har jag känt mig fullständigt uppgiven och upplevt hur min gröna, sprudlande glöd förvandlats till närmast en deprimerande känsla. Har precis läst din bok "Svarta oliver..." och blev berörd in i märgen av längtan efter någon som kan förmedla mp´s budskap som du. Vi behöver dig nu...din tidigare tid som språkrör var bara uppvärmning och träning inför det stora som komma skall. :-)
SvaraRaderaDen vädjande kvinnan
Drömmen om ett samhälle…
SvaraRaderaÄr det inte just den drömmen som måste förbli en dröm?
Det är ju nämligen så att var och en av oss drömmer om olika samhällen. Ofta oförenliga samhällen.
I dag har vi ett samhälle som är resultatet av många människors drömmar, och så måste det förbli. Ingen enskild människas dröm om samhället kan förverkligas.
Det finns dock något ännu finare med dagens samhälle: aldrig tidigare i historien har våra individuella möjligheter varit större.
På så sätt kan vi säga, att även om ingen individ kan få sina drömmars samhälle, kan ändå många andra drömmar förverkligas.
Med en teknisk, ekonomisk och politisk utveckling som saknar motstycke i historien, har fler människor än någonsin i dag möjligheter och redskap för förverkligande av drömmar. Och inte nog därmed: om de framstegsvänliga krafterna får fortsätta sitt segertåg, har vi chansen att förverkliga dessa möjligheter överallt.
Det är min dröm.
Politiker är oftast karriärister, styrda av sina egna begär. Det högsta målet är att få sitta med vid bordet, få känna sig viktig, inte att ta bra beslut. Men det är oerhört synd att den sortens inställsamhet så sällan känns igen som det oansvar det oftast är.
SvaraRaderaIdag grundas beslut på mardrömmar istället för visioner om en bättre värld, en rädslans politik spekulerande i något ont. Debatten är djupt tragisk när den baseras på mardrömmar, och den leder obönhörligen fel eftersom man inte kan motbevisa en spekulation på förhand. Spekulationerna landar i att människor inte längre anses oskyldiga tills motsatsen bevisats, ytterst i "preemtive strikes". - Jag gillar inte min granne, han kanske vill mig illa, så det är bäst att jag straffar honom på förhand för säkerhets skull..
Men en mardröm är inte mer verklig än vad andra drömmar är, skillnaden är att den har en rädsla vidhäftad som inte är lika lätt att vifta bort som en lika imaginär förhoppning om något gott är. Därmed dränks visioner om något bättre i rädslan för det onda, och man styrs av sin rädsla som hugger huvudena av precis de ideal man annars är för. Farhågor är inte mer sanna än drömmar, men ens handlingar sprungna ur farhågor är verkliga, lika verkliga som konsekvenserna av dessa handlingar.
//steelneck
Så vackert! Och då menar jag inte bara miljöbeskrivningarna.
SvaraRaderaLitet återstår
SvaraRaderaav vägen som vi går.
När huvudet ej rår
så är vi får.
Förståndet av IGÅR!
Nu tror någon att det är JAG igen.
Bra tankeexperiment med reinkarnationen! Hur många skulle välja konsumtionssamhället, som det ser ut nu? Jag vet absolut inte svaret, men hoppas det är "väldigt få".
SvaraRaderaFantastiskt bra skrivet, det budskap du ger är så himla bra! Jag blir INSPIRERAD!!!
SvaraRaderaBlondin med hjärna