Varför?
Jo, när den nordiska snabbinsatsstyrkan i fortsättningen kommer att sättas in i någonstans i världen så kommer den operativa ledningen att ske via den centralen. Det är det som kallas outsoursing...
Det är viktigt att "på ort och ställa lära känna förhållandena", skriver Carl Bildt på sin utomordentliga blogg. Förhållanden som den tidigare rödgröna majoriteten bäddat så vackert för. Det blir svårt att hålla isär, åtminstone för människor som får en bomb i skallen eller en gevärskula genom levern, vad som är brittiska militära insatser, NATO-insatser och svenska insatser via den nordiska snabbinsatsstyrkan i EU-regi. Allt finns bakom samma mask.
Men det är kanske det som är meningen... Man liksom växer ihop. I kampen mot terrorismen. Det finns de som gillar det. De som vill att vi stilla och fint, och utan debatt, skall assimileras i den goda värmen från högkvarterens Högkvarter.
Sedan finns det de som utnyttjas som nyttiga... ja, ni vet vad... i det spelet, trots vanligtvis god analytisk förmåga. Vi hittar dem i delar av den gröna rörelsen och delar av fredsrörelsen. Märkligt.
Ska man skratta eller gråta?
SvaraRaderaNyttiga idioter, heter det.
Bigr är fortfarande svaret skyldig: Är det alltid fel med internationella militära insatser? Om inte, vem skall rycka in?
SvaraRaderaBirger slår huvudet på spiken. Samma mask!
SvaraRaderaAnnika frågar om jag tycker det alltid är fel med internationella militära insatser. Om inte, vem skall rycka in?
SvaraRadera1. Nej, det är säkert inte alltid fel med militära internationella insatser.
2. Det finns relativt gott om militärer som kan rycka in.
3. Däremot finns det på tok för få läkare och sjuksköterskor - och för lite läkemedel och sjukvårdsutrustning.
4. Hälften av årets militärbudget - vars främsta mål nuförtiden är att skicka något tusental soldater till EU-trupp för insatser i världen - uppgår till 20 miljarder kronor.
5.De pengarna gör marginell nytta genom dessa soldater - men skulle göra enorm nytta för civila, humanitära insatser som sjukvård och läkevård.
6.Som grön anser jag att ett grönt parti, som säger sig vilja avveckla militären, inte skall hålla den under armarna genom att omrusta till internationella uppdrag istället för att avrusta - särskilt när pengarna skulle göra offantlig nytta för internationella sjukvårdsinsatser.
7. Man frågar sig oroligt om mp också skall öppna upp för att svenska JAS-plan skall användas för att spana - och då och då släppa en lagom elegant missil för att slå ut grupepr som hotat svensk EU-trupp.
8. Det är ett tragiskt misstag att de gröna applåderat svensk medverkan i EU:s stridsgrupper. Det är ett dubbelt tragiskt misstag att man i den praktiska realiteten - inte retoriken - står bakom USA:s agerande i Afghanistan. Uppriktigt sagt tror jag att partilednigen skulle få på moppe om frågan ställdes på sin spets på nästa kongress.
Annika, i denna fråga må vi vara oense.
Klockren argumenation i åtta punkter.
SvaraRaderaBirger skriver att det inte alltid är fel med militära internationella insatser. Men han anser inte att Sverige skall bidra eftersom "Det finns relativt gott om militärer som kan rycka in.". En sida av myntet är att de allra fattigaste länderna faktiskt bidrar mer än de rika, när det gäller FN-insatser. Ta t.ex. Benin. Antalet soldater i FN-tjänst Sverige: 164 Benin: 1283. Benin är ett av världens fattigaste länder (befolkning ca 9 miljoner), Sverige ett av de rikaste... Är det rimligt att det är de fattigaste som skall stå för lejonparten av FN-insatserna? Om inte, vem? Jag vet att inte du tycker det, men det finns en grumlig argumentation hos en del som går ut på att rika länder i Väst (högteknologiska oh allt...) skall skicka "avancerade" system, typ JAS, och att andra (läs: fattiga länder, lågteknologiska) skall skicka marktrupp. Blä, unket!
SvaraRaderaEn annan sida av samma mynt är att om Sverige och andra länder som inte är med i militära allianser (och som är rika) bidrar, ja då är det NATO/USA som härjar fritt. Det tycker inte jag är bra, med tanke på världsfreden.
Jag håller däremot helt med när det gäller att det finns på tok för få läkare och sjuksköterskor - och för lite läkemedel och sjukvårdsutrustning. Jag menar dock attd et inte är något motsatsförhållande. Sverige bör inte säga principiellt nej till att sända militär trupp utan ta ställning i varje enskilt fall. Sverige skall göra betydligt mer på den civila sidan, både för att förebygga och hjälpa till med den akuta nödhjälpen och återuppbyggnad efter en konflikt. Slutligen, jag har inte hört någon i miljöpartiet förespråka att JAS används i internationella insatser. Tvärt om! Se t.ex. http://falkopingsskvaller.blogspot.com/2007/02/riksdagens-beslut-p-andra-grunder.html
Annika
Inget motsatsförhållande, anser Annika. Jo, det är ett gigantiskt motsatsförhållande. Dels för att pengarna antingen skall användas för att bygga upp en miltiär verksamhet som kan bidra med ett tusental soldater, eller att dessa enorma summor kan användas för internationella sjukvårdsinsatser. Dels för att (precis som Carl Schlyter, mp:s representat i EU-parlamentet anser) ett land som gör sig känt för att arbeta med sjukvård och humanitära insatser skiljer ut sig i mottagarens ögon på ett helt annat sätt än om man såväl skjuter ihjäl farfar som skall lappa ihop farmor.Svårare än så är det inte.
SvaraRadera