Säkrare eller osäkrare efter Nato-inträdet?

Det är en så kallad "offentlig sanning" att Sverige blivit säkrare genom medlemskapet i Nato. Huruvida det är en "riktig sanning" är däremot oklart. Eftersom Nato och Ryssland är mer - för att uttrycka det diplomatiskt - i otakt med varandra så talar ganska mycket för att Sverige är mer utsatt som medlem i Nato än som icke-medlem. Ett krig mellan Ryssland och Nato finns numera som något möjligt.

Rysslands militära angrepp på Ukraina har förstås bidragit till upptrappning högst avsevärt. Nato-relaterade vapen som Ukraina - med rätta eller inte - får använda för bombningar etc i Ryssland trappar förstås än mer upp det hela.

Jag ifrågasätter inte argumentet att "vi som medlemmar i Nato" tar ett sorts ansvar för en sorts helhet - som man kan gilla eller inte. Men jag ifrågasätter - och har gjort hela tiden - argumentet om att Sverige skulle bli säkrare i Nato än utanför. 

FÖRE OCH EFTER...

Innan Nato-ansökan lämnades in - utan att vara uppe till debatt i någon riksdagsval eller folkomröstning - så hette det att Nato utgör en garanti för att Sverige inte kommer att angripas. En garanti som således gäller alla Natoanslutna länder, inklusive de baltiska.

Efter det att vi blivit medlemmar så hette det plötsligt att de baltiska länderna minsann var hotade av Ryssland om inte Ukraina vinner kriget. Garantin var som bortblåst...

Argumenten vrids alltefter tycke och smak, och så länge det är "etablissemanget" som vänder och vrider så är det inte så många journalister som orkar/vill/vågar ställa "känsliga" frågor. Det är som om väldigt många lever i ett brödraskap där det ska sägas vissa saker medan det blinkas lite med ena ögat så där bröder emellan.

 

Det är inte bra.

IFRÅGASÄTTER INTE
Jag ifrågasätter inte att Ryssland  spionerat och småjävlats med svenska intressen före medlemskapet i Nato. Förmodligen mer än vad vi med vår underrättekseverksamhet lyckats med. 

När vi skrev på det så kallade värdlandavtalet som innebar att en regering (även en minoritetsregering) skulle kunna ta beslut om att ge Nato-trupp tillgång till hamnar, flygplatser, vägar och lokaler. Det ryska intresset för Sveriges planering och infrastruktur lär väl rimligen ökat då. Dom lär, med sina perspektiv, se det som en aggressiv hållning. Även innan värdlandavtalet fanns förstås spioneri etc. Världen ser ju ut så, vare sig vi vill eller inte. 

Nu - som medlemmar i Nato - är Sverige förmodligen av än större intresse för regimen och militärmakten i Ryssland. Allt annat vore konstigt. Lika konstigt som om Natoländer - inte minst USA - skulle sakna intresse av vad som händer i Ryssland, vilken infrastruktur som är känslig och vilka ryska städer man först skall utrota vid ett kärnvapenkrig. Vore ju spännande för oss i väst att se vilka städer som stod på den ryska motsvarande listan... (Sverige delar nu för övrigt i planeringen av vilka ryska mål som skulle bli aktuella).

Krigshysterin går upp och ner. Kalla kriget var upp, sen gick det ner och nu är det upp igen. Hej och hå.

FRÅGA MED OKLART SVAR
Frågan är alltså: har Sverige blivit säkrare som Nato-medlem eller har vi blivit osäkrare när konflikten mellan Nato och Ryssland växer?

Jag tycker tyvärr att det offentliga svaret kommer lite väl lättsamt och tvärsäkert. Man kan ha rätt, men jag tvivlar. Starkt.

Att det sedan kan finnas andra - mer eller mindre goda - argument än just Sveriges säkerhet tvivlar jag inte på. 

Däremot tvivlar jag på trovärdigheten hos de som delar min skeptiska hållning men som inte vågar stå för den. Av politiska, strategiska eller rent karriärmässiga skäl. Det kan ju bli dålig stämning inte minst för den politiker så råkar säga vad hen egentligen tycker... men inte bör tycka offentligt. Det psykologiska förvaret kräver sitt. Inte minst i Sverige.

Här granskar jag beslutsunderlaget inför riksdagsbeslutet om medlemskapet.

I huvudet på en katt...

 

Partiledardebatt gav en del svar...

 

Partiledardebatt. Agenda. SVT. Vi slapp de fördummande "duellerna". Alltid något. Debut för Amanda Lind. Seriös, sympatisk, god ton utan att vara mesig. En mycket bra debut. 

Så pass bra att jag för första gången på åratal stod ut med att se hela debatten. 

Vänsterledaren hävdade att elpriset var den enda viktiga när det gällde hur el ska produceras - en minst sagt märklig uppfattning för ett parti som tidigare talat om säkerhet, avfall, risker. 

BUSCH BORDE UPPDATERAS

Ebba Busch verkade helt blåst när det gällde synen på kärnkraft, uppdatering vore på sin plats. Hon borde lyssna på gårdagens Gomorron Världen (P1) där varenda expert - allt från universitet till elbolag och Svenska Kraftnät - meddelade att ny kärnkraft blir dyrt och inte alls är nödvändigt för att uppnå balans eftersom vattenkraft och allt billigare lagring i form av vätgas och batterier fungerar som försörjning när det inte blåser. Lägg till det system för flexibilitet.

 

EN GÅNG DISKUTERADES OM C OCH L SKULLE SLÅS IHOP

Försökte förstå vad Liberalernas Johan Pehrson surrade om men det var lika surrigt och anfått som vanligt. Att Centern och Liberalerna (när de hette Folkpartiet) en gång diskuterade sammanslagning känns idag helt osannolikt. 

Åkessons försvar av att höginkomsttagare ska få skyhögt större skattesänkningar än låginkomsttagare borde få mången av det partiets väljare att fundera på vad i herrans namn det är man röstat på.

Det obehagligaste var nog när ULf Kristersson försökte försvara idén om att rasism och hat/hot mot muslimer var mindre allvarligt än rasism och hat/hot mot judar. En statsminister!

SÄNK ARBETSTIDEN

Såväl Magdalena Andersson som Ulf Kristersson låg ganska lågt, liksom smygande i buskarna även om den förstnämnda var rejält tydlig - precis som MP och V - om det orimliga i att ge partiledare - och de som har lika höga löner - gigantiska skattesänkningar. 

Dessa skattesänkningar sägs stimulera de med höga inkomster att arbeta övertid som del av en arbetslinje - men kan ju lika gärna innebär att de sänker sin arbetstid och ändå kan behålla sin nettoinkomst. 

För övrigt borde partiledarna få göra egna avslutningar för att betona vad deras partier helst av allt ville prata om. En debatt som överhuvudtaget inte tar upp grundläggande frågor om biologisk mångfald, hur skogarna behandlas och vad vi överhuvudtaget ska ha samhället till blir inskränkt. 

Bilder: Gamla ideologiska godingar från statsministerns parti...

Så olika kan tre amerikanska presidentkandidater framställa sig...

Fick en fråga om vilken - av Republikanernas eller Demokraternas - valrörelse jag skulle vilja följa på plats. Tror jag skulle bli tokig av att försöka orka med Republikanernas, många av deras idéer och värderingar och retoriska fintande är, ur mitt perspektiv, fnoskiga och vulgära. Bitterheten hos många republikaner skulle tära... Och så Trumps pompösa tillställningar, som är något av hans varumärke. 

Att vara med hade nog ändå varit intressant, om jag erbjudits ... Här exempel på Trumps gigantiska varumärkesbyggande.

Trump dansar till YMCA... för att sedan gå över till O, store Gud.

Att följa Demokraterna hade varit trevligare på många sätt, de flesta som röstar på Kamala Harris verkar i vart fall vara trevliga. Kamala Harris bygge av varumärke handlar om att vara trevlig, småprata med "vanligt folk", ständigt skatta och vara försiktig med att utsätta sig för längre hårda intervjuer. Här exempel på vad som läggs ut på Kamala Haris Youtube-kanal.

Att vara med Demokraterna hade varit småtrevligt, men till slut förmodligen mest förundrat över hur konstig deras strategi är och om partieliten egentligen gillar Kamala Harris när det kommer till kritan. Skulle inte behöva psykhjälp i alla fall efter en månad med den kampanjen...

Harris småpratar med "vanligt folk"

Att följa Green Party och Jill Stein hade förstås varit politiskt givande, men samtidigt ganska nedslående för organisationen verkar vara kvar i tonårsläge och de stora medierna gör allt vad de kan för att hålla det gröna partiets kandidat borta. USA är i mångt och mycket en tvåpartidiktatur. 

Jill - läkare, politiker, aktivist - är vare sig pompös eller en evig skrattmaskin. Mer sig själv. Dessutom kan man nog prata om allt från litteratur och musik till vetenskap och politik med henne. Här exempel från hennes Youtube-kanal.

Får ingen tevetid i de stora kanalerna, hålls borta från debatter men sliter...

Green Party skulle behöva hjälp från en del europeiska gröna partier med såväl organisation som det praktiska med kongresser etc som ibland är väldigt amatörmässiga.

Söndagsfrukost igen

SÖNDAGSFRUKOST I KÖKET. Här har det bott en gris som tidigare ägare hade några år. Så det var inte i allra bästa skick när vi köpte huset som byggkunniga ville riva. 

Under den anfrätta linoleummattan fanns gamla bräder som genom ihärdigt skurande med golvsåpa började få lite lyster efter några år. 

Det är lite speciellt att komma ut i köket på morgonen när huset är alldeles tyst. Det finns historier i väggarna, berättelser, lite slitage från äldre tider.

Den grova dörren till det stora skafferiet. Fönstren, med bågar av kärnvirke, som renoverats försiktigt trots erbjudande från fönstertillverkare att elegant byta ut till moderna själslösa fönster med garanti i tio år.

Nu doftar det nymalet kaffe. Västerbottensost på hårt bröd från Pyramidbagaren väntar. Det är ju ändå söndag. Knaster från vedspisen i äldre köket, samtal om smått och stort. Avokadoträdet, det lilla olivträdet och vattenpalmen har fått komma in efter sommarens utflykter.

Gråmulet utanför fönstren, köksklockan slår sina dova slag för att påminna om att sanden rinner från den övre behållaren till den nedre, vi flyter fram i tiden. Ganska fint. 

 

Vi sitter i köket och käkar frukost. Tillsammans. Gott så. 

 

Jag vet inte hur många frukostar jag har käkat på hotell under alla år. Alldeles för många i alla fall.När Miljöpartiet var ungt så blev det många, många frukostar hos lokala partister. Fanns inte pengar till hotell. Det hade en stor fördel: som språkrör lärde jag känna partiet i grunden, lärde känna så många medlemmar, deras liv, deras tankar, deras kök. 

 

Det hade en nackdel också, det gällde att vara socialt kompetent även när tröttheten under allt resande blev plågsamt stor. Och ibland måste en introvert figur som jag få vara ensam hur trevliga människor det än är som vill prata, umgås, underhålla. Tro det eller inte, men jag trivs bäst av att vara tyst, lyssna, när andra pratar.

 

OCH SÅ FLÖDAR VI

Utanför ett av köksfönstren traskar som vanligt ett rådjur, på fältet ner mot fjärden. För några år sedan såg vi vargspår där. Vi tyckte det var fint. Alla gjorde inte det. Det som avgör är väl om vi som bor på landet ser oss som samboende i de frias hem, eller om vi ser de vilda som inkräktare i vårt.

Nu sitter vi i det rum som blev ett kök i vårt hus, det är där de bästa frukostarna intas. Ibland med barn och barnbarn. Ibland med vänner. Oftast bara Lena och jag. Vi har tur som har ett kök att leva i, ett kök med minnen i golvbrädorna och med själsfulla fönster som lever. Som klarat sig undan den ytliga modernitetens tomhet.

Så flödar vi genom tiden. Vi människor, våra växter, våra hus.

Leds de stora partierna av kriminella?

Gomorron! När Trump återbesökte Butler i Pennsylvania, där han höll på att bli ihjälskjuten, var det som om en frälsare kom, musiken stegrades och i avslutningsdelen sjöngs en gammal svensk frälsarsång: ”O, store Gud”.

Innan dess hade såväl ”Nessum Dorma” som Cohens brottarhit ”Halleluja” sjungits.

Leds de stora partierna av kriminella...? Läs här:

https://tidningensyre.se/2024/11-oktober-2024/en-inrikes-och-en-utrikes-kriminell/

Kan vi se slutet på det direkt kriget i Ukraina genom en "Västtyskland-lösning"?

 

Kan vi se slutet på dödandet i Ukraina? I Kyiv Independent beskrivs en Väst Tyskland-modell där de områden som Kiev har kontroll över inlemmas i Nato och övriga delar förblir utanför. Ingen "vinner", men det kan bli slut på det horribla dödandet. 

 

I Ukraina växer opinion för att kriget måste avslutas, även om det blir "markförluster", samtidigt som ukrainska tidningar skriver om hur många flyr/gömmer sig för att slippa bli soldater.

 

Rysslands förluster i form av dödade soldater tycks öka. vilket innebär att allt fler familjer, grannar, vänner, arbetskamrater blir medvetna om kriget och kostnader för det.

 

I USA är "pengarna till Ukraina" en stor fråga inför presidentvalet - pengar som "borde gå till att rädda människor som drabbats av orkaner och översvämningar" (som just nu är förödande i flera av delstaterna).

Republikaner och avhoppare från Demokraterna - som Tulsi Gabbard - är inte sena att ställa det ena mot det andra. Även Kamala Harris är pressad, tycks det. Såväl av kriget i Ukraina som i Gaza.

 

Så vad händer bakom kulisserna? Kan det bli slut på dödandet? Eller ska det fortsätta i två år till? Med miljoner döda och skadade? Jag är övertygad om att ingen kan "vinna kriget", båda parter är förlorare på det helvete som Putins militära anfall på Ukraina skapat.

 

En insikt som nog allt fler - inte i svensk opinionsbildning förstås, men vi är lite eljest i jämförelse med debatt i andra länder - kommer fram till. 

 

Läs vad den ukrainska tidningen Kyiv Independent skriver här.

PS! Kvartal har låtit Demoskop mäta hur opinionen ser ut i Sverige. 32 procent vill se förhandlingar, 51 procent en militär lösning och 17% är osäkra. Opinionen i Ukraina finns här.

Vill bara påpeka med anledning av Åkessons festande...

 

Nobelpris i litteratur till...

Akademien svarar inte.... Till höger Ngũgĩ wa Thiong’o.

Ngũgĩ wa Thiong’o borde på torsdag utses till Nobelpristagare i litteratur. Med sina 87 årsringar gäller det för Akademien att passa på. 

Jag vet, jag har tjatat om Ngũgĩ wa Thiong’o i mer än ett decennium men inte lyssnar Akademien på mig... trots att jag stått i deras lokaler och föreläst om Elin Wägner. 

Så vem kan det så bli? En amerikansk författare skulle ju ligga väl i linje med att vi bjudit in USA att få tillgång till 17 militärbaser i Sverige. Så varför inte smöra lite på det kulturella området också... Skulle Trump bli president så kan smörande vara nödvändigt, och minsann: han avslutar sitt senaste stormöten med att en operasångare kom in och söjng Nessum Dorma... Kulturkille! (Skämt)

Marilynne Robinson, som är amerikanska, vore ju lite uppiggande i vart fall med tanke på att det nog skulle såra Tidöpartierna lite. Robinsons bok Mother Country är nämligen kritiskt till kärnkraft i allmänhet och kärnavfallsanläggningen i Sellafield i synnerhet. Förresten kritiserar hon hela sättet vi fördärvar planeten på.

Det vore ju nåt för Ebba Busch, Kristersson och övriga att fundera på.

Deng Xiaohua sägs kunna få det. Hon skriver under pseudonymen Can Xue. Bra böcker. Och så pass känd kines att svenska kritiker inte behöver ge sken av att veta något de inte vet, som i fallet när en av mina gamla favoritförfattare, Mo Yan, fick priset. Hennes bok Kärlek i det nya årtusendet rekommenderas.

Men det blir väl någon annan, hörde att Horace Engdahl gett ut nåt... ett pris till Akademiens egen ledamot skulle ju verkligen visa vad snille och smak innebär i dessa dagar. Kan teve-kockar stå och berömma sina egna rätter - "underbart", "såååå gott", "perfekt balans" - så kan väl Akademien.

 

Kamala Harris ställde upp i "60 Minutes"

Varför krossar inte Kamala Harris den notoriske lögnaren Donald Trump? Ur ett svenskt perspektiv kan ju detta tyckas märkligt. Men för den som följt henne är det nog inte så konstigt. Hon har ändrat uppfattning i fråga efter fråga. Hon var emot fracking - för att sedan bli för fracking. Hon var förespråkade ett ganska öppen flyktingpolitik - nu är det tvärtom. Hon var för allmän sjukvård för alla, nu låter det annorlunda. För att ta några av de frågor som hon ställdes inför under en längre intervju (det klassiska 60 Minutes). 

Till det ska läggas att hon utgick från minusläge - hon var den första att hoppa av under Demokraternas interna presidentkandidat-valkampanj eftersom det interna stödet var nästan obefintligt. Kritiken från inte minst Tulsi Gabbard var förkrossande under de interna debatterna. Gabbard har till och med lämnat Demokraterna och i ren protest mot Harris valt att "rädda USA" genom att stödja - trumpetfanfar... - Donald Trump. Det ter sig ju helt sjukt. Utifrån vårt perspektiv. Och utifrån svenska "traditionella värderingar". Och utifrån allt möjligt, förresten...

Till detta ska läggas krigströttheten som finns i växande grupper i USA. "Med Harris som president blir det aldrig slut på USA:s evighetskrig", meddelade Tulsi Gabbard, som själv tjänstgjorde under kriget mot Irak. Robert Kennedy Junior - som tidigare varit med i Demokraterna för att sedan bli "oberoende" har med bland annat samma argument vänt Harris ryggen.

Situationen i Gaza har till råga på allt sugit röster bort från Kamala Harris. En växande grupp - hur stor den nu i realiteten är - säger sig inte vilja rösta på Demokraterna med motivet att partiledningen i vått och torrt stöder Israels agerande som av många karakteriseras som folkmord. Antingen struntar de i att rösta, eller också lägger de rösten på Green Party och dess presidentkandidat Jill Stein som bland annat fått uppbackning av Jeffrey Sachs (som inte är vilken som helst...).

Donald Trump har tackat nej till intervju i 60 Minutes. Rädd för faktakoll. Han kör sina tal inför hänförd publik - senaste talet avslutades med bland annat den svenska låten O, store Gud... Frågan är vad det syftade på.

 

Länge leve 80-talet...?

Länge leve 80-talet... Men varför det? Musikaliskt gick det mig nästan helt förbi... Vi hade bildat ett nytt parti som tog sin tid. Lena och jag träffades och blev inte bara med parti utan också med två barn. Jag blev språkrör, var på ständig turné, skrev, faxade och debatterade. För första gången på 70 år baxades ett nytt parti in i Sveriges riksdag. Mitt 80-tal var lätt kaotiskt... musiken hann inte ta fäste. 

Men. Banne mig. Det mesta - och det var mycket - som finns med i föreställningen om 80-talet överraskade jag mig själv med att känna igen.

Såg premiären av föreställningen i lördags. Tänkte låta bli att gå... trött... kom just från veckans föreläsningsturné... Men piggnade till. För dom är bra på att få publik att piggna till. Mia Poppe, Niclas Strand, Johanna Widén - som för övrigt försökt lära mig att sjunga - och kapellmästaren Tomas Widén (hårdrockaren som hamnade i Sten och Stanley, det sistnämnda är förlåtet - dansband är inte min grej).

Förutom musikkavalkad levererades nostalgiska minnesbilder om allt från folkomröstningen om kärnkraft och mordet på Olof Palme till Linus på linjen och kasettbandens mysterium.  Gott humör, proffsigt utan att bli pompöst, charmigt utan att bli fånigt. Biljetter finns här.

Vad finns mer att säga...

 

https://youtu.be/xkx1LFXIyHg?si=X5f3w-kYYOkrg9Qy

Demokraterna försöker sabotera för Green Party - infiltrerar och kidnappar pengar

Tonläget mellan Demokraterna och Green Party är hårt, vilket beror på att Demokraterna på alla möjliga - och tvivelaktiga - sätt försökt förhindra de gröna att få tillstånd att finnas med på känsliga delstaters valsedlar. Dessutom anklagas de för att infiltrera partiet och "kidnappa" Green Partys kampanjpengar.

Samtidigt sammanfattar de grönas vicepresidentkandidat att de stora partierna leds av en "inhemsk kriminell" (Trump) och en utrikes kriminell (Harris) som tillåter folkmord i Gaza. 

Här ett klipp från en intervju med Jill Stein:

Välkommen

 

Schysst snubbe v/s debattproffs

Den som vill ha mer än småsnaskig amerikansk politisk underhållning - som det till stor del blev under debatten mellan Trump och Harris - kan kika på debatten mellan vicepresident-kandidaterna. Någon av dem kan bli president med tanke på alla galningar som går runt med vapen i USA.

En på många sätt schysst snubbe med en radda goda värderingar (demokraten Tim Walz) ställdes inför en yngre man med svada och debattvana (republikanen JD Vance). Den förra har hållit sig borta från intervjuer och mer lanserat sig som just schysst snubbe än som debattör. Den andre har övat genom att ställa sig till förfogande för massor med intervjuer. Och "vann" rent debattekniskt och med sin vana av tevekameror. Och sånt räknas ju, oavsett vad vi kan tycka om det.

Han uppträdde dessutom som en resonerande och vuxen man jämfört med den han ska lotsa fram som president. Allt medan Tom Walz, som vunnit sympatier på att vara charmig, rolig och vardaglig, inte fick utrymme för den sidan. 

Dom var ganska schyssta mot varandra, vilket med amerikanska mått innebär att ingen kallade den andra för idiot. En debatt väl värd att se om man är intresserad av amerikansk politik som på så extremt sätt påverkar världen.

För övrigt tog ingen av herrarna klimatfrågan - som faktiskt kom upp och fick en del tid - på allvar. Walz skröt närmast över att mer gas och olja aldrig "producerats" i USA än under Biden-administrationen. Och Wance citerade sin arbetsgivare genom att säga "drill, baby, drill".

(Varken olja eller gas produceras när den pumpas upp, den producerades för miljoner år sedan. När den pumpas upp handlar det om konsumtion av en naturresurs. I den ekonomiska debatten anses det som produktion (tillverkning, alstring) när naturresurser pumpas upp. Passar ju bra när finansiellt kapital i form av siffror på konton uppfattas som likvärdigt med naturkapital.)

VÄLKOMNA TILL ÖREBRO PÅ LÖRDAG

Välkomna till offentligt prat om vad vi ska ha samhället till. Är vi inte lurade när vi ska springa omkring i ekorrhjulet för att upprätthålla ett ohållbart system?
 

Kris Kristofferson

En del låtar fastnar i huvudet utan att man riktigt kan förklara varför. "Help me make it through the night" är en av de tio som fastnat mest i mitt. Den 17 maj 1971 - två år efter det att Kris Kristofferson skapat den - spelade Elvis in den. Den blev magiskt fin.

Kristofferson dog häromdagen. För 14 år sedan gjorde han och Sinead O' Connor låten: 

Inget mer flum om love, peace and understanding

Från och nästa hösttermin kommer Sveriges elever få lära sig om det goda med Nato i ämnet samhällskunskap. Och universiteten ska "militariseras". Visste du det?

Vi ska utbilda oss i vad som skall betraktas som Natos storhet och krigets mysterier. Från grundskolan till de akademiska studierna vid universitet och högskolor där försvarshögskolan blir nav.

Nato har förvisso militär styrka, men akademiska institutioner är en annan styrka. Vilket stillsamt meddelades av Natos forskningschef Bryan Wells vid ett besök i Stockholm. 

Skulle inte tro att kritiskt tänkande uppmanas. Kritiskt tänkande är att se som fientligt.​

Vi är – anar jag – på väg in i en kultur där freds- och konfliktforskare av ren akademisk överlevnadsinstinkt kommer att fungera som militarismens förlängda arm. För att kunna försörja sig. 

Målar jag fan på väggen? Nja, det sluttande planets logik är som den är. 

Vi kan till och med agera undersåte till Erdogan utan att skämmas, titta bort när folkmordet i Gaza pågår och vägra skriva på FN-förbudet mot kärnvapen. Hur många kunde tro något sådant för tio år sedan?

Läs hela krönikan här.

Det här är ett otrevligt inlägg med ett visst mått av personförakt

Vi andra får väl klimatkompensera... Klimatkompensera vem, kanske du undrar.

Svar: Gert Wingårdh, arkitekten. Han meddelade glatt i Söndagsintervjun (i P1) att han tar ett bad - gärna tillsammans med hustrun - varje morgon året runt. Badkaret är stort, det tar en kvart att fylla det och det ska vara 42 grader varmt. 75 000 liter vatten lär gå åt på ett år. För att värma upp det till 42 grader går det åt rejält med el, cirkus 8-10 kilowattimmar. Vi andra får väl elkompensera genom att släcka lampor och sätta dubbla sockor på fötterna.

I badet ligger Gert och liksom mediterar för att ta sig an dagen. Berättar han. Lite livsnjutning, som att ta sig en kopp kaffe på morgonen.

Vi andra får väl, som sagt, miljö- och klimatkompensera genom att inte bära oss åt. Snart sagt varenda myndighet, varenda miljöorganisation, varenda kommun uppmanar oss att duscha istället för att fylla badkaret. Använda vattenbesparande duschmunstycke och korta ner tiden. Vi lever ju i ett samhälle där vi har ett visst gemensamt ansvar... brukar det sägas. Med "vi" menas mycket sällan överklassen som anser sig ha rätt bara de betalar för sig. Och de kan den. Eftersom den får allehanda bidrag och nu också extra sänkt skatt. Medan gamla tant Alma i granngården släcker lampor, drar ner temperaturen och duschar tre minuter för att inte slösa.

Möjligen kunde man änka sig att herr Wingårdh under sin meditativa stund i badkaret kunde meditera lite över vad som gör att han tar sig rätten att göra något som alla andra uppmanas att inte göra. Dessutom varje dag, året runt, i 42 grader, i ett extra stort badkar.

Men sådan meditation brukar inte drabba de alltför välbemedlade, de anser sig vara värda att bete sig. Bara de pröjsar. Och det kan dom.


PS! Här några tips att meditera över för Gert.

Grindvakt

Grindvakten spanar ut över fjärden... gårdagen inleddes med sol och blå himmel. Sen kom regnet. 

Vinner Trump på grund av Demokraterna? Vilka röstar på Jill Stein?

 

 

Det ter sig onekligen aningen bisarrt att den notoriske lögnaren Donald Trump faktiskt kan vinna presidentvalet. Skulle han göra det så är det snarast tack vare Demokraterna och Kamala Harris. Medan Trump ger sig ut i den ena intervjun efter den andra - även med kritiska utfrågare faktiskt - så tycks Kamala Harris snarare undvika att hamna i längre intervjuer.

Strategin från Trump tycks vara att ta sig an så mycket som möjligt, medan Harris strategi tycks vara att ta sig an så lite som möjligt. En av flera förklaringar kan vara att Demokraterna är obekväma i frågan om Israels agerande i Gaza och på Västbanken. 

Eliten i partiet anser snarast att Israels sak är deras, medan en del, inte minst yngre, som rimligen skulle röstat på Demokraterna har svårt för det med tanke på att "det är som att vi stöder ett folkmord på palestinierna" som en vän uttryckte det.

DÅ FINNS BARA JILL STEIN KVAR...
Så antingen röstar man inte alls, eller så lägger man rösten på en tredjehandskandidat som Jill Stein och hennes vicekandidat Butch Ware som är mycke tydliga i frågan om Israels agerande. Stein är för övrigt judinna, och Ware muslim.

Det tragikomiska är att om Demokraterna försökt tillgodosett det gröna partiets decennielånga krav på alternativröstning hade Harris möjlighet att vinna ökat. Väljarna får i metoden rangordna de olika kandidaterna. När resultatet sammanställs räknas först varje väljares förstahandsval. Om en kandidat får en majoritet av rösterna vinner den kandidaten, annars elimineras den kandidat som fått minst antal röster. Den eliminerade kandidatens röster överförs till den kandidat som väljarna rankat närmast under i rangordningen på valsedeln.

I tidigare val har de flesta av Jill Steins röster kommit från de som inte röstat annars. Så lär det bli nu också. Demokraterna har på olika sätt försökt stoppa det gröna partiet från att finnas med på valsedlarna, man har till och med, enligt Stein, infiltrerat partiet och försökt "kidnappa" rättmätiga pengar från hennes kampanj.

Här berättar hon om vilka som röstar på Green Party.