Så gick det som väntat: Trump "vann", klimatet går åt helvete och demokratin lär krackelera - men kanske kan färre dö i skyttegravar och av amerikanska bomber.

Orden gäller än, när världens rikaste land har så många som hungrar och är hemlösa...

Som väntat - har det inte varit självklart hela tiden? - förlorade Kamala Harris. Demokraterna har, som jag tjatat om, haft en usel usel strategi och dessutom en nödlösning, framtagen av partieliten, som kandidat.  Det var inte Trump som vann utan Demokraterna som förlorade.

Men, säger kanske mina politiska vänner nu, hur i helvete kan människor rösta på Trump som förnekar klimatproblematiken och vars klimatmantra är "drill, baby, drill".

Det gick alldeles utmärkt därför att Harris och hennes partikamrater inte tog strid utan istället gav ett heligt löfte om att inte förbjuda fracking och snarast skröt över att det aldrig under USA:s historia pumpats upp så mycket olja och gas i USA som under hennes och Bidens tid i Vita Huset.

Det enda parti som tog upp klimatfrågan som självklar del av alla tal var Green Partys kandidat Jill Stein. Men hon fick ingen tid i någon stor tevekanal, inte heller någon lång intervju i någon stor tidning.

WE, THE PEOPLE

Trump "vann". Han ljög frekvent, han överdrev siffror - men även om inflationen var 20 procent så upplevde många att den var det dubbla så därför kände de igen sig när han körde med den dubbla siffran. Hans kombattanter kunde utropa "We, the people!" Och många, många avskyr "klägget i Washington" uppbackade av "snorrika Hollywoodstjärnor med egna privatplan".

Lägg till detta att det finns en fattigdom som är helt hysterisk i USA och som Demokraterna på intet sätt tagit på allvar. In The Ghetto är fortfarande aktuell... en pandemi i fattigdom har växt. Så var ska då den växande skaran fattiga, hungrande och bostadslösa vända sig? Tja, till nån annan, och denne andra råkade vara president då de inte hade det lika jävligt. Han skickade ut 1200-dollarschecker till folket under pandemin...

KRIGSTRÖTTHET
Och så har vi mer att ta hänsyn till: krigströttheten och alla de tusentals miljarder som malts ner i "ändlösa krig som alltid förloras" medan allt fler inte är säkra på att de kan köpa mat nästa vecka. När sådana som Kennedy Jr och Tulsi Gabbard stiger in under Trumps fana med retoriken att "Harris startar krig, Trump avslutar krig" så attraherar det alla de som är trötta på att se miljard efter miljard plöjas ner i "ändlösa krig" medan fattigdomen breder ut sig som en pandemi i USA.

Men det finns mer: latinos, spansktalande, är till stor del utövande katoliker och därmed när det gäller en del värdefrågor djupt konservativa. Vilket inte skall avfärdas med att dom är dumma i huvudet. Så när Trump gör retorisk grej av att "Harris vill att män ska få tävla som kvinnor" i en radda sporter så kan det få fler än värdekonservativa att dra öronen åt sig.

SVENSK BEVAKNING
Svensk bevakning av USA-valeT har varit intensiv men till förfärande del också ytlig - och till stor del ägnad att förstärka våra föreställningar om idioternA som stöder Trump och de goda människorna som stöder Harris. Således intervjuades gärna - det blev lite bättre på slutet - de som kan fylla rollen som idioter respektive de som kan fylla rollen som fina människor.

Låt mig bara i alla ödmjukhet påstå att alla som röstat på Trump inte är idioter.  Människor behöver inte vara dumma i huvudet eller illitterata eller ens tandlösa för att söka sitt hopp till "något annat". I det här fallet Donald Trump. Som, trots allt, som president inte startade något krig och under vars tid det minsann inte vara inflation som tog ännu hårdare strupgrepp på familjer. Att det inte hade så mycket med Trump att göra är en annan sak.

Den retoriska frågan, som Trump inledda många av sina tal med, var "Hade ni det bättre för fyra år sedan?" Och svaret för de allra flesta var entydigt: Ja.

HARRIS HADE INTE BLIVIT VALD OM DEMOKRATERNA VALT I VANLIG ORDNING
Och så gick det som det gick. Beroende på Demokraterna snarare än på Trumps förtjänster.

Minns att Kamala Harris inför Demokraternas nominering till presidentkandidat var den minst uppskattade, den som steg av processen först och som i praktiken blev utsedd av partieliten men inte av gräsrötterna.

Och politiken? När talade Harris om arbetarklassen, de utslagna? Nej, det var mest medelklass och "small business". Säg det till de som inte har mat för dagen! Då är "nåt annat" bättre...

Och nu då? Klimatet går åt helvete och demokratin lär krackelera - men kanske kan färre dö i skyttegravar och av amerikanska bomber.  Det sistnämnda lär minska de klimatrelaterade utsläppen i den sektorn i alla fall... Kanske blir det steg bort från den vandring som riskerar leda till kärnvapenkrig - eller om det till slut blir tvärtom.

I övrigt kan man väl sjunga med i den här låten med anledning av det mesta som sker i världen... Eller, varför inte fundera på innehållet i In the Ghetto?

Försvaret och Tidöligan sabbar svensk elförsörjning

 

Absurt. Regeringen stoppar 13 planerade vindkraftsanläggningar till havs. Motiv: dom är i vägen för militären. Eller som det motiveras: de försvårar för radar etc att hålla koll på om Ryssland skickar robotar mot oss...  

Polen bygger vindkraft med full kraft till havs och ser till att vindkraftverken utrustas med radar som håller koll.

 Regeringens beslut härrör i själva verket för deras ideologiska förtjusning i kärnkraft. Med de havsbaserade kraftverken hade argumenteringen för kärnkraft blivit än mer bisarr. Så nog var det lätt för regeringen att stoppa alla planer på vindkraft... utan att ta hänsyn till den teknik som finns för att vindkraft och radar etc ska fungera.

Dessvärre är det inte första gången Försvarsmakten stoppar vindkraft...

SLADDRIGA FRÅGETECKEN ERSÄTTS MED REJÄLT UTROPSTECKEN

Så har det då kommit en ny bok på temat Jan Myrdal och hans föräldrar. Såpan fortsätter således. Men nu med ett utropstecken efter alla de ganska sladdriga frågetecken som radats upp under åren...

Det är Lasse Diding - mannen med ryggsäck innehållande allt från guldpengar till Leninstaty och Leninpris - som skrivit så det står härliga till.

Det Lasse Diding ägnat många år åt, vad gäller Myrdal, är att ge honom en hjälpande hand, ta hand om hans bibliotek, inhysa honom och se till att omvärlden inte glömmer honom. Och nu med sin bok sätta uppenbart stabila utropstecken där sladdriga frågetecken - förklädda till utropstecken - tidigare fått råda som sanningar. Diding har varit något av en räddare i nöden. Och nu också i döden.

Kort och mycket ofullständig version av såpan: Jan Myrdal skrev grymt elakt/avslöjande om sin uppväxt och sina - mer än välkända - föräldrar Alva och Gunnar. Vilket ledde till en radda reaktioner under många långa år - och som förra året pyntades med boken "De hemliga breven". I vilken Jans son Janken Myrdal och syster Kaj Fölster tillsammans med journalisten Bosse Lindquist beskriver händelser på ett för Jan Myrdal mindre smickrande (understatement) sätt.

Boken blev Augustnominerad. Inte kattskit det inte...

Boken fick förstås inte minst borgerligt sinnade politik- kultur- och ledarskribenter att jubla eftersom de - både berättigat och mindre berättigat - gärna ser att Jan Myrdal får mer smuts på sig än det han själv skvätt upp.

Och nu kommer Diding och avslöjar det som uppenbarligen är halvsanningar och mer helgjutna lögner i denna bok. Mången kommer att höja på ögonbrynen, förmodligen titta bort, en del kommer att skämmas. Tänk så det kan bli. Läsvärt. Till och med för mig som inte följt den myrdalska trätan med större intresse. Även om ett antal av familjen Myrdals böcker finns i mina bokhyllor.

KLUVEN INSTÄLLNING TILL MYRDAL
Min egen relation till Jan Myrdal har varit kluven - och den som känner till honom och inte haft en kluven inställning bör ifrågasätta sig själv. Han var en av de 98 författare som jag hade förmånen att samtala med i SVT:s programserien "En bok, en författare". Vi talade om hans bok Röd stjärna över Indien. Den handlar om hans vandring i Dandakaranyas djungel tillsammans med den maoistiska gerillan. Och om att han hellre ville dö i Indiens djungler än i svensk äldrevård.

En märklig man, vi satt länge och pratade om Indien, Kina och världen i stort efter det att kamerorna släckts, vi var inte överens om allt kan ju lugnt sägas.

Men Jan var vänlig ändå, på det sätt som en man i hans ädla ålder kunde vara mot en, som han med viss rätt nog ansåg, mindre vetande yngre man. Om Kina, som jag trots allt visste en hel del om till hans förvåning, hade vi i alla fall något sånär jämlikt (nåja) samtal. Han ville dessutom gärna tala om mekano och redovisa hur viktigt han ansåg det vara för pojkar att få bygga med sådana.

Efter detta la han in mig i en mejllista av närmast personlig karaktär - varför jag hamnade på den sändlistan vet jag inte. Jag drog mig ur snabbt. Den kändes unken, oresonlig, obehaglig då personliga relationer och mindre smickrande ordväxlingar mellan Jan och hans dåvarande hustru pågick. Jag tog mig, som sagt, ur den där listan fortare än kvickt.

FINNS INGET SOCIALT DJUR SOM ÄR...
Jag letar fram Jan Myrdals bok Röd stjärna över Indien. Och minns hur han berättade om hur han som gammal man övernattat i naxaliternas hyddor och med vilken värdighet han bemöttes då han under nätterna "måste få stöd och hjälp för att gå ut och pissa".

På frågan om han inte var väldigt enögd svarade han medan han - trots allt vänligt och lågmält - spände blicken i mig: "Jag är partisk. Det är vi alla och det finns inget socialt djur som är en opartisk iakttagare". Vilket förstås är sant. Något också recensenter bör ha klart för sig.

Bad moon rising... apropå

 

Politik är rent allmänt en sorts teater...

Jag följer det amerikanska valet. Som en sorts underhållning. Just nu blir den mer bisarr för varje dag. Regin under Trumps möten har drag av fascism, det är storslaget, pompöst och med huvudpersonen som en gud som tittar ut över sitt folk. Harris möten är mer personliga men har ett drag av amatörism och påklistrad trevlighet och evigt skrattande. Hur ska man kunna ha förtroende för någon av de där figurerna??

Politik är rent allmänt en sorts teater. Med repetitioner, manus, roller och huvudaktörer. Med scenerier, regi och biroller. Med kritiker, åskådare och sufflörer. Men när teatern i det politiska livet alltmer förvandlas från medel till ideologi joggar det olust utefter ryggraden. Inför min sista valrörelse skrev jag i min bok "Svarta oliver och gröna drömmar" så här: 

 

”Alla vi som deltar på den politiska scenen måste vara uppmärksamma så att inte gränserna överskrids. Och alla de som lyssnar och tittar kan hjälpa till som väktare genom att reagera när politiker och journalister hamnar i roller av skådespelare och recensenter. Risken är att vi alla som arbetar politiskt vill ha bra recensioner och därmed medvetet, eller omedvetet, söker flesta möjliga getingar i kvällstidningarnas rankinglistor eller försöker ta hem flesta möjliga ronder när den politiska debatten recenseras som en boxningsmatch. Jag beklagar mig inte för att jag skulle ha fått få getingar eller tagit hem få ronder - tvärtom, jag har fått ganska många. Men jag är orolig för hur vi alla som uppträder på den politiska scenen påverkas. Jag är orolig för hur jag själv påverkas av kravet på att få hyggliga recensioner av de som bedömer debatten som en teater snarare än som ett politiskt samtal.

 

Frågan är vilken som är mest förnedrad när teaterrecensenterna tar över: politikern, journalisten eller väljaren. Jag tror att det är den sistnämnde. Och jag känner olust i att delta i en ny valrörelse där journalister, som reducerar sig själva till något mycket mindre än de i själva verket är, upprepar bravaden med getingar eller ronder också i 1998 års val. I tron att de måste leverera underhållning. I tron att de inte kan bättre. Förmodligen utan att förstå vad de kan ställa till med. ”

 

Slut citat.

 

I Sverige har "dueller" och oneliner blivit del av främst tevemediets vardag. Jag hävdar att det går utför.

Jag undrar om de politiska högdjuren i USA begriper vad de är på väg att ställa till med. Med högdjur menar jag Trump och Harris och deras strateger, men också mediekåren som verkligen uppträder som om de vore på en scen med burlesk teater. Det gäller sannerligen inte bara Fox News, vilket man kan få intryck av om man tar del av svenska medier och kommentarer.

 

Banker visar upp sig...

Så har då bankerna än en gång - så klart -  visat sin brist på samhällsansvar. Vinsterna är groteska. Eller som DN skriver: "Totalt har bankerna tjänat 125 miljarder  kronor extra i räntenetto sedan 2022".

För att i princip skriva in siffror i sina datorer när någon lånar dessa siffror för, att köpa bostad, bil eller botoxbehandling. 

Detta uppfattas som det naturliga systemet. Men är allt annat än naturligt, det är konstgjort som så mycket annat i det som kallas "ekonomi". 

Vi är fångade i en sorts idéburka där vi inte tycks kunna se hur korkat systemet egentligen är.

DET RIMLIGA

"Det enda rimliga är att varje medborgare kan låna direkt från Riksbanken vars uppdrag bör underställas det som kallas medborgarperspektiv.

Det vill säga inte vara underställt dagens löjeväckande marknadsperspektiv där privata banker ser sina kunder som något som ska mjölkas på så mycket pengar som möjligt för att föra över dessa i en slang direkt till ägare som inte gjort sig förtjänta av dem."

Så skrev jag i en debattartikel för ganska många år sedan. I egenskap av språkrör för Miljöpartiet. 

DEN ABSURDA STATUSEN

Den status som banker och bankdirektörer tillskansat sig är absurd. Bankerna lever i en skyddad verkstad, staten garanterar insättningarna och bankerna anses för värdefulla för att gå i konkurs. 

Systemet är riggat - inte för medborgarnas bästa utanför ägarnas. Vi behöver system som bygger på medborgarperspektiv, system som ska vara smidiga, rättfärdiga och bra för medborgarna. 

Därför bör medborgarna ha var sitt konto i Riksbanken och rätt att låna direkt därifrån. 

Vinstmarginal skulle staten kunna använda till att rusta upp skolor, såväl lokaler som vad gäller antalet lärare. Jesse Jackson, min guru när det gäller retorik, sa så här: "Jag vill se barn i bra skolor idag, inte i dåliga fängelser imorgon".

BORTFÖRKLARINGAR

Men vi kan ju reglera och kontrollera och har myndigheter som ska göra det... och visst kan vi se skönhetsfläckar, men det ska vi göra något åt.... säger politiker som inte vill eller vågar utmana det marknadsperspektiv som tuggat i sig allt mer av medborgarperspektivet. 

Man behöver inte vara socialist, eller ens grön, för att förstå hur sjukt systemet är: det borde räcka med att vara konservativ, socialliberal eller till och med sosse, som kastar av sig burkan, för att se hur galet systemet är.

Om kändis-konsten att göda det ohållbara

 

Visst är det lite tragikomiskt att kändisar som titt som tätt flyger till Spanien - några har väl till och med klippkort... - nu uttalar sig om hur de drabbas av "oväder", översvämningar, blixtar och dunder med beklagande... att de själva bidrar till att ständigt flygande blivit en norm som spär på klimatförändringarna låtsas de förstås inte om. 

 

Vi går mot 3 graders ökning av medeltemperaturen och det vi nu ser i länder som Spanien blir vardagsmat som vi genom vårt sätt att leva själva tillagat. Och tillagar med ökad frenesi. Därför att vi har råd med det... genom att ha en massa siffror på våra konton. 

 

Det blir lätt så när finansiellt kapital (det vill säga siffror på konton) och ekonomiska teorier anses ha större värde än naturkapital och ekologiska realiteter. 

 

Och i Sverige har vi en regering som medvetet ökar utsläppen, hoppas på mer flygande genom att bland annat sänka skatten allra mest för de som redan lever med störst klimatavtryck genom sin konsumtion. 

 

Det är ganska tröttsamt.

Och så kan man lägga av...

Jag frågade AI hur ett kort tal som Birger Schlaug ska hålla om grön ideologi skulle kunna se ut...  Jag ska hålla några föreläsningar om just grön ideologi i höst. Så här tyckte AI att jag borde säga... skrämmande likt hur jag brukar uttrycka mig.

Föredrag: Den gröna ideologin – en hållbar vision för framtiden

HÄLSNINGSORD

Vänner, vi lever i en tid där världen står inför stora utmaningar, eller snarare sagt stora problem.

Klimatförändringar, förlorad biologisk mångfald, ökad social ojämlikhet och ekonomiska system som driver oss allt längre från ett hållbart samhälle. 

Men dessa utmaningar är inte bara problem att lösa; de är också tecken på en djupgående systemkris. En kris som avslöjar att de ekonomiska, sociala och ekologiska ramar som vi hittills levt inom inte längre är hållbara. I dag ska vi tala om den gröna ideologin – en vision för ett samhälle i harmoni med naturen och i balans med oss själva och varandra.

Ni som känner till Elin Wägner kommer att känna igen en del av det jag har att säga. Hon skrev om härskarideologier som måste avvecklas för att vi ska få fred på Jorden, fred med jorden och fred med oss själva som människor.

DEN GRÖNA IDEOLOGINS GRUNDVÄRDERINGAR

Den gröna ideologin vilar på fyra grundpelare: ekologisk hållbarhet, social rättvisa, deltagande demokrati och icke-våld. Dessa principer formar en helhet som ser människan och naturen som oupplösligt sammanflätade. 

Ekologisk hållbarhet handlar om att respektera och leva i samklang med de naturliga systemen. Mänskligheten är inte naturens herrar – vi är en del av ett större, komplext ekosystem, och våra handlingar påverkar hela vår omvärld.

Social rättvisa handlar om att fördela resurser på ett sätt som möjliggör ett gott liv för alla, inom planetens gränser. 

Deltagande demokrati betonar att verklig förändring måste komma underifrån, genom människors engagemang och delaktighet. 

Och icke-våld påminner oss om att vår väg framåt måste bygga på fredliga lösningar, där dialog och försök att förstå hur andra kan uppfatta vårt eget agerande är centrala värden.

EKONOMINS ROLL I DEN GRÖNA IDEOLOGIN

Ekonomisk tillväxt har länge varit målet för vår politik och våra samhällen. Men en grön ideologi ifrågasätter själva antagandet att evig tillväxt är möjlig, eller ens önskvärd. Vår planet har fysiska gränser – gränser som redan är under press av överutnyttjande, miljöförstöring och resursslöseri. 

Den gröna ideologin förespråkar istället en cirkulär ekonomi som återanvänder resurser, minskar avfallet och där produkters livslängd och värde maximeras.

I ett grönt samhälle strävar vi inte efter att öka BNP som ett mål i sig, utan att förbättra människors livskvalitet. Vi måste ställa oss frågan: Vad är meningen med vårt samhälle? Att konsumera mer och mer, eller att skapa ett samhälle där människor får tid, hälsa och möjlighet att leva i balans med naturen? 

En grön ideologi betonar att en ekonomisk modell bör bygga på hållbarhet, resiliens och jämlikhet – och att materiellt välstånd på intet sätt är detsamma som ständigt ökande konsumtion.

Ett grönt samhälle är ett rättvist, eller kanske bättre uttryckt rättfärdigt, samhälle. Om vi ska övervinna klimat- och miljökriser måste vi också övervinna den sociala orättvisan. Vi måste inse att alla människor har rätt till ett gott liv, utan att det sker på bekostnad av andra människors möjligheter eller naturens balans.

DELTAGANDE DEMOKRATI

För att nå verklig förändring krävs en levande demokrati där människor får vara delaktiga i beslut som rör deras liv och framtid. Det gröna samhällsbygget bygger på deltagande demokrati – där makten sprids och människor ges möjlighet att påverka i vardagen, inte bara vart fjärde år vid valurnorna.

Gröna samhällen stärker också det lokala engagemanget. När beslut fattas nära dem som påverkas av dem får vi samhällen där människor känner sig delaktiga och ansvarstagande. Lokala ekonomier, decentraliserad energi och gemenskapsbyggande projekt stärker samhällets resiliens och möjliggör ett hållbart liv för alla.

FRAMTIDEN

Det gröna samhället handlar inte bara om att minimera negativ påverkan; det handlar också om att skapa ett gott liv. Ett samhälle där vi värdesätter hälsa, natur, kultur, och gemenskap framför materiell konsumtion. Ett samhälle där vi tillbringar tid med våra nära, lever i samklang med naturen och där ekonomisk tillväxt inte längre är ett tvång.

Ett hållbart samhälle innebär att vi måste våga tänka nytt och vara modiga nog att ifrågasätta det nuvarande systemet. Vi behöver ett nytt förhållningssätt till naturen, där vi inte längre ser den som något vi kan exploatera, utan som en del av vår identitet och vårt välmående.

AVSLUTNING

Vänner, om vi vågar ställa om våra samhällen mot en grön ideologi, då bygger vi en framtid som vi kan vara stolta över att lämna efter oss. Vi skapar en värld där våra barn och barnbarn kan leva i harmoni med naturen, i samhällen där rättvisa, gemenskap och respekt för livet står i centrum. Den gröna ideologin är mer än bara en politisk inriktning – det är en vision om ett liv i balans, en väg bort från konsumtionssamhällets ekorrhjul och mot ett samhälle där alla har möjlighet att leva ett meningsfullt och hållbart liv.

Bill Gates mot Elon Musk i tvåpartidiktaturen....

Nu är det nära. Bara en vecka kvar tills vi får veta om Elon Musk eller Bill Gates vinner. Elon Musk står liksom i fronten för sitt lag och gör finansiella cirkuskonster, medan Bill Gates smyger lite i bakgrunden och försiktigt droppar en slant motsvarande en halv miljard kronor till sin favorit.å

Det är presidentval i USA, västvärldens demokratiska kronjuvel. 

Ska vi kalla det demokrati, och inte kapitalistisk tvåpartidiktatur? 

Så, hur går det då i valet? Tja, det mesta talar nog för att Elon Musk, som allt mer ikläder sig clownens roll genom att lotta ut pengar till de som skriver under ett upprop om rätten att bära vapen, och Donald Trump vinner.

Hela ledaren här.

Madison Square Garden - så fruktansvärt obehagligt

En av förtalarna.

Madison Square Garden. Elvis ogillade New York. Han kom dit i slutet av 50-talet, och New York ogillade honom. Så i juni 1972 fyllde han Madison Square Garden, konserterna blev klassiker. Igår fylldes arenan av Donald Trump och en bisarr föreställning där äldre bittra män, religiösa galenpannor, närmast påtända kändisar och skrikande kvinnliga politiker framträdde. Så in i helvete obehagligt!

Det blev en fullständigt hysterisk tillställning med förtalare som uppträdde hysteriskt, fyllda med hat mot Kamala Harris och som skrikande beskrev Trump som frälsare av guds nåde. Bittra, hatiska äldre män skrek från talarstolen - Elon Musk uppträdde som om han var påtänd, Tucker Carlson som om han var berusad, Rudy Guiliano som om han... jag vet inte vad. Och Dr Phil.

Däremellan sekvenser av "amerikansk låtskatt", tjugo sekunder av Elvis American Triologi. Missbruk!

Så kom Trump in som avslutning på en närmast fascistoid föreställning. Drill, baby, drill. Bisarra löften, lögner i parad, överdrifter som av ett barn, otidigheter som av en galenpanna. Hyllad som en frälsare. Stackars, stackars USA. Om en dryg vecka är Trump president. Han utlovar fler dödsstraff, mer olja, sänkta skatter och massutvisningar.

En av talarna var Tulsi Gabbard, hon var lågmäld, det kändes som om hon skämdes för tillställningen, hon glömde sitt sedvanliga hälsnings-aloha.

Efter att ha hört en ömsom fnittrande, ömsom hojtande, ömsom galen Elon Musk känns det skönare än vanligt att inte ha en Tesla. 

OK, jag klimatkompenserar genom... medan krig, missiler och bomber öser ut koldioxid.

Homo Sapiens är skapelsen krona, ja, jävlar vad vi kan göra grejer. Vi kan utrota hela skiten. Yes! Kolla bara på den här fina grejen nedan på Youtube.

Jag försöker klimatkompensera den genom att släcka lampor när jag lämnar ett rum. Är vi åtta miljarder som gör likadant så klimatkompenserar vi i alla fall några sekunder av den här grejens verkningar...

This Bomb Can Break Through Anything In modern warfare, targets often lie beneath layers of reinforced concrete, buried deep in the earth, and housed in hardened bunkers designed to withstand direct assaults. Their primary role is to break through multiple layers of defense, including concrete, steel, and rock, to deliver explosive force deep within enemy fortifications.

                 

Så fick då mobbaren Trump med ett mänskligt ansikte att visa upp, aloha!

Den här stunden tror jag avgjorde valet i USA. Tulsi Gabbard meddelar att hon formellt går med i Trumps parti. Republikanerna fick ett mänskligt, leende ansikte. Som legitimerar mobbaren...

Flera av mina amerikanska vänner är bestörta, de har liksom jag följt Tulsi Gabbard i många år. För det mesta med uppskattning, inte minst för hennes röst för fred och kritik av det "militärindustriella komplexet". Ibland med besvikelse, ibland med förvirring...

Hon ställde sig bakom Bernie Sanders, blev besviken när han inte tog fighten hela vägen för att utmana Hillary Clinton som Demokraternas presidentkandidat. Hon ställde själv upp, sågs som hot av eliten i Demokraterna. Blev oberoende, gick hårt åt Biden och Harris och blev nu alltså också formell medlem i Trumps parti. Med ett hyllningstal som bräcker det mesta. Och som, inte minst ur svenskt perspektiv, vänder upp och ner på allt... 

 

Själv undrar jag om hon blivit spritt språngande när hon hävdar att det är lögnaren, mobbaren, egocentrikern Trump som ska rädda demokratin.

 

En lång vandring från Bernie Sanders till Donald Trump. Som lär ge henne plats i Trumps kabinett och plattform för att bli Republikanernas nästa presidentkandidat. Som inleder sina tal med "aloha"... det låter ju på något sätt trevligt, vänligt och ofarligt. Hur mycket bedrar det skenet? 

 

Och du, Tulsi, det här talet var väl ändå att ta i... kritiken av Demokraterna är säkert välbehövlig, men hyllningarna av mobbaren är förfärligt: 

Vill ni se något riktigt vedervärdigt kan ni se den här föreställningen där Trump kommer in efter 46 minuter, lyssna och fundera på vad det är ni ser - fascistisk regi? fascistiskt tilltal? fascistiskt budskap? 

https://www.youtube.com/live/TyHI8zF3W1Q?si=lI6BDB_TNOsReEWt

 

 

 

Jag är också fast, omedvetet...

Vad är det för fel på mig? Jag brukar gnälla över att medierna ägnar mer intresse för USA än för EU och dess medlemsländer. Men när jag själv svarade på SvD:s quiz om amerikanska presidentval så får jag 14 rätt av 15. Hade det gällt EU-länder hade siffran blivit mycket lägre.

Varför är det så?  Lider jag också av USA-sjukan? Som hela den svenska mediekåren gör. I så fall är det illa. Beror det på att vi är så indoktrinerade, så marinerade, så USA-normaliserade...? Vad innebär det i så fall hur vi ser på världen? Fundera på det... Kanske är det därför så många mäter med dubbla måttstockar?

Tänk om hönorna i Ödeshög haft rösträtt

Här en ny krönika. TÄNK OM HÖNORNA I ÖDESHÖG HAFT RÖSTRÄTT. En fånig rubrik? Nja, säg inte det.

Jag läser en notis: ”18 000 höns på en värphönsanläggning i Ödeshög måste avlivas efter att Newcastlesjukan konstaterats på anläggningen.” Hade man väntat några veckor hade man istället kunnat skriva: ”18 000 höns i Ödeshög avlivas på grund av de värper 0,3 ägg för lite per vecka”.

En värphöna får leva drygt ett och ett halvt år. Sedan blir hon olönsam. De höns jag en gång hade byggt hus till levde åtta till nio år, sista veckorna var inte alltid så roliga, åldern tar ut sin rätt. Men det är bättre än att marknaden – på temat du är inte lönsam lille vän – tar ut sin rätt. 

Höns har varit en vanlig del av den svenska landsbygden sedan början av 1800-talet. Då bestod flockarna... Läs hela krönikan här:

 Läs hela krönikan här:

Inte bara vårt fel, det är de dumma djurens fel

 

Det är inte bara vårt fel att vi kör på en massa djur. Det är fan i mig deras fel också. Detta meddelades i Ekots nyheter igår. 

Felet som djuren gör? Jo, de rör sig, de vandrar, de flanerar. Tänk så dumma dom är. 

 

Det är lite som att en kvinna som haft urringat får skylla sig själv om hon våldtas. Det var väl inte bara mannens fel heller...

Det tycks vara ett kulturellt särdrag hos människor att skylla på andra. Stundom är jag väldigt trött på homosapiens.

 

När jag körde på ett rådjur för några år sedan var det enbart mitt fel. Jag hade mage att åka på en väg som gick rakt genom hennes hem, åkte för fort för att hinna stanna och/eller var för ouppmärksam. Punkt.

Varför ställer de upp, de där gröna...??

Varför envisas Green Party med att ställa upp i presidentvalet? Jill Stein beskylls ju för att "ta röster" från Demokraterna och öka Trumps möjlighet att vinna. Utan att själv kunna bli vald. Med resultat att klimat- och miljöfrågorna skulle behandlas än värre än idag. Trumps mantra "Drill, baby, drill" är ju inte så uppmuntrande... 

Men det är inte Harris löfte om att inte förbjuda fracking heller.

Green Party har årtionde efter årtionde försökt nå över 5% för att därmed kvalificera sig som ett "officiellt nationellt parti" med federalt ekonomiskt stöd - småpengar i ett amerikansk val men jättemycket för det lilla gröna partiet. Klarar man 5 procent så säkras också tillgång till röstsedlar i flera stater. Med 5 procent röster i år skulle partiet kliva över en radda barriärer för att lite mindre ojämlikt utmana tvåpartisystemet.

I alla de år Green Party ställt upp i presidentval har de alltid mötts med kritiken att de "tar röster" från det minst dåliga huvudalternativet. De gröna partiet har i årtionden föreslagit att rankröstning ska införas, det vill säga att välja till exempel Jill Stein i första hand och på Kamala Harris i andra hand. Blir inte Stein vald, så går rösten till Harris istället.

Nu är det så att de allra flesta som röstar på Green Party inte hade röstat alls om inte partiet funnits. Det har visat sig att i flera avgörande stater har Stein haft mer stöd hos muslimska väljare än Harris. Skälet är främst Steins hårda kritik av Israels folkmord i Gaza.

För en vecka sedan startade Demokraterna en kampanj - med smutsiga inslag - för att skrämma bort väljare från Stein. Medier som står nära Demokraterna bidrog genom artiklar på samma tema. Och i sociala medier i Sverige har en del hakat på.

Ett ytterligare problem för det gröna partiet är att opinionsföretagen, som ofta är mer eller mindre kopplade till republikanska eller demokratiska intressen, nästan alltid inskränker valmöjligheten till de två stora partierna. I praktiken innebär hela det amerikanska systemet med tevebolag och opinionsmätningsbolag att många aldrig ens hört talas om Jill Stein.

Gott minne - en intervju dök upp i flödet...

 

OLOF BRUNDIN möter miljöpartiets BIRGER SCHLAUG ”Sossarna är direkt farliga” Birger Schlaug menar att vi måste titta på andra värden än de rent materiella i samhället. ”Det är därför vi miljöpartister betonar det här med sänkt arbetstid, att dela på jobben. Att få mer tid, helt enkelt.” Foto: URBAN ANDERSSON Hej Birger! –Hej. Den här intervjun är tänkt att handla om saker och ting som vanligt folk funderar på inför valet. –Jag visste att du hade något jävulskap på gång. Inte alls. Låt oss börja med dina stora valfrågor: Skolan, vården, EU och miljön. Är det något annat du bryr dig om här i Sverige? –Ja, sänkt arbetstid och sänkt skatt på arbete. Jag följer med stort intresse käbblet inom socialdemokratin och deras valmanifest. Dom vet att vi i miljöpartiet inte accepterar annat än sänkt skatt på arbete och sänkta arbetsgivaravgifter. Herregud, du låter ju alldeles moderat! –Det kanske jag gör, men vi anser inte att det totala skattetrycket ska sänkas, vilket moderaterna gör. I stället talar vi om skatteväxling där miljön ska få större resurser. Är det verkligen förnuftigt för ett litet land som Sverige att ha sju rikspolitiska partier som tycker ungefär likadant? –Det spelar väl ingen roll hur många partier det finns. Problemet är att det finns så många gamla partier. Såna som inte har några visioner och drömmar kvar, utan bara försvarar gamla ståndpunkter. Det är väl bra med stadiga och erfarna politiska partier? –Nej, alla partier borde ha ett ”bäst före-datum”. Miljöpartiet är fortfarande ungt. Partier som sossarna, med sina hundraåriga strukturer, är direkt farliga! Sossarna är livsfarliga! Det svenska miljöpartiet fyller 17 år på valdagen. Hur gamla ska ni bli innan ni stänger butiken? –Jag tror att sjukdomsprocessen börjar i 40-årsåldern. Skulle du, för oss miljöintresserade, vilja beskriva skillnaden mellan miljöpartiet och centerpartiet. –Miljöpartiet är inte ett intresseparti för markägarna. Det som centern har lyckats prestera i miljöavseende är oerhört intresseinriktat. Man har fått igenom en rad reformer som gett mer pengar till Lantbrukarnas riksförbund och deras medlemmar. Men centern har ju till och med nästan stängt Barsebäck. Det är du väl nöjd med? –Jo, men vad har man samtidigt ställt till med? Att lagstifta bort en reaktor innebär att staten ska betala skadestånd till de tyska ägarna! Varför har man inte låtit kärnkraften stå för sina kostnader fullt ut? I årets valrörelse diskuterar partierna vad vi ska använda alla våra pengar till. Till skattesänkningar, barnbidrag, åldringsvård eller annat. Är vi verkligen så rika? –Sverige har alltid haft pengar. Att vi inte skulle ha haft pengar är bara struntprat! Problemet är att pengarna varit på fel ställen. Det finns mycket mer pengar i Sverige i dag än när vi var som rikast på 60- och 70-talen. Det var som sjutton. –Vi har aldrig varit fattiga. Den här krisen vi haft under senare år är bara nys alltså? –Nej, staten har haft en kris, men det har haft med fördelningen att göra. Och så att skattereformen inte var finansierad. Och att EU-medlemsavgiften, som är på 20 miljarder!, inte är något man snyter ur näsan. Bravo Birger, nu fick du in litet EU-gnäll också. –Det här är allvar. När man skulle skära i barnbidragen handlade det om 2,7 miljarder. Socialförsäkringarna blev sex, kanske sju, miljarder. Lägg ihop det där så ser du att det inte på långa vägar räcker till medlemsavgiften i EU! Lugna ner dig! –Jo, men det här måste folk få veta! Men vi får ju tillbaka en och annan slant från EU också. Bondebidrag och sånt. –Jo, men de pengarna kommer inte tillbaka till offentliga sektorn. Och häromveckan fick miljöarbetet i Sverige 75 miljoner av EU. – Jovisst, men tänk så mycket bra miljöarbete vi hade haft råd med om vi sluppit punga ut med alla dessa 20 miljarder! Tillhör du dom som anser att vi inte ska ha motorväg mellan Sveriges två största städer? –Det finns redan. Nej. –Det är väl en liten snutt kvar, kanske. Till kulturbranschen. Hur länge ska arbetslösa trebarnsmorsor som inte kan stava till ”Don Giovanni” vara med och subventionera östermalmstanternas besök på Kungliga Operan? –Den här frågan kan man som politiker smita ifrån på ett bra sätt. Försök. –Det vore ju roligt om också människor med låga inkomster vill besöka operan. Alternativet är att operan blir ett hundraprocentigt överklassnöje. Det där fick du inte till något vidare, tycker jag. –Nej, jag vet, Jag har inget bra svar på det där.. Har Jesus nåt att hämta i miljöpartiet? –Ja, han har nog något att hämta i alla partier. Om man har en kristen grundsyn så handlar det om att värna skapelsen. Vi miljöpartister talar ju mer om att ha respekt för evolutionen i sig, det är i princip samma sak. Slutmålet är detsamma, någonting är heligt. Du talar ofta om de där stora frågorna som sällan finns med i den politiska debatten. Livet och döden och kärleken och sånt där. I ert partiprogram ser man dock inte så mycket av det? –Det gör man visst det! Vi försöker bland annat beskriva vad en människa är för någonting. Sånt är viktigt att veta om man ska bygga ett bra samhälle. Kör hårt! –Är människan en ekonomisk varelse? Eller är vi en kulturell, biologisk och social varelse? Inte vet jag. –Jag hävdar det senare och menar därför att vi måste titta på andra värden än de materiella. Det är därför vi miljöpartister betonar det här med sänkt arbetstid, dela på jobben. Att få mer tid, helt enkelt. Tid är den största bristvaran i dag. Du håller på att bygga om huset därhemma, har jag hört. Använder du firma, eller kör du med svarta polacker som alla andra? –Nej du! Jag använder en kille med firma. Du lider av någon slags pigskräck, inte sant? –Hela det systemet bygger på att några ska tjäna så pass mycket att de har råd att anställa någon som inte har råd att anställa någon. Ja, naturligtvis. –Totalt sett tycker jag att arbetsgivaravgifterna ska sänkas. Däremot ska staten inte subventionera tjänster i hushållet. När du bygger om ditt hus får du dra av 30 000 spänn i ROT-avdrag. Men om din fru behöver lite avlastning eftersom du inte hinner dammsuga under valrörelsen så får hon inte dra av en spänn. –Jag kan trösta dig med att jag inte tog upp mina byggkostnader i deklarationen. Idiot! –Nej, jag valde bort det eftersom jag inte gillar avdraget. Jag klarar mig bra ändå. Du tycker det är fult med reklam i tv, va? –Ja, det är ett skamgrepp. TV-reklam är höjden av förnedring. Att man avbryts mitt i en långfilm av reklam. Vad är det för jävla stil? Jävla öststatsfasoner!!! Väststatsfasoner, menar du? –Nej, öststatsfasoner. Det är precis som i Sovjet på den tiden då underhållningsprogrammen avbröts av partipropaganda. Det här är samma sak – fast köppropaganda. Vad är det för respekt för individen? Regissörer och producenter borde säga: ”Vi ställer inte upp! Vi accepterar inte att ni visar våra filmer om ni avbryter med reklam”. Hur mycket pengar lägger miljöpartiet på radioreklam i årets valrörelse? –Jättelite. Men ni är med? –Ja, i någon kanal är vi väl det. Men den reklamen sänds mellan låtarna. Du drömmer om att bli tungan på vågen i svensk politik, inte sant? Och få jävlas riktigt ordentligt med de andra? –Nej, drömmen är att andra politiska partier, oavsett om vi har en vågmästarroll eller inte, lyssnar på oss. Att de tar till sig våra argument trots att de inte är tvingade till det. Utan makt är du värdelös. –Jo, i realiteten är det så. Men inom socialdemokraterna finns grupperingar som drar åt vårt håll. Kvinnoförbundet, SSU och Broderskaparna tillexempel. Avslutningsvis, övertyga mig att rösta på miljöpartiet den 20 september. –Tänk själv!