Kirk, hämnd och dumhet som växer exponentiellt

 

Mördandet fortsätter. Debatten i USA är bisarr. Hur lång tid tar det tills idén att bära vapen lanseras av någon svensk kristdemokrat av den nya sorten? Vi lever i en trasig tid.

 

Charlie Kirk blev ett av de offer han själv menade var rimliga för att följa guds givna rätt att bära vapen. Och människan kallar sig själv för homo sapiens, den visa människan. Oerhört överdrivet. 

Nu rustar konservativa för strid, hämnd. Plötsligt är inte risken för inbördeskrig helt befängd. Världen är galen. Korkad. I landet med flest Nobelpristagare tycks dumheten växa exponentiellt. Men gödningen är ju kraftfull. Från Trump. Men dessvärre är inte demokraterna fria från skuld de heller.

 

 

Rusalka

Rusalka är en opera i fyra akter. Texten bygger på Pusjkins icke färdiga drama med samma namn. Den spelas i höst på Operan i Stockholm. Fantastisk musik av Antonin Dvorák. Libretto Jaroslav Kvapil. Båda från tjecker. 

Kan man skilja på konst/musik/litteratur och från vilket land de som skapat landet kommit? I det här fallet kommer berättelsen ursprungligen från Ryssland, som begår ett blodigt anfallskrig i Ukraina. Pusjkin är Rysslands nationalskald.

Jag gillar Rusalka och många av de slagdängor som finns i den. En av mina första förälskelser av en låt från en opera var Song to the moon. 

Pusjkin förvisades från S:t Peterburg eftersom tsarfamiljen ogillade hans stöd för sociala reformer och annat som överklass i allmänhet ogillar. I början av 1820-talet förflyttades han till Odessa och efter att retat upp tsaren lite till var det bara att tvångsförvisas till Sibirien.
(I Odessa tas statyer av Pusjkin bort). 

Sedan hände det som nog bidragit till att Pusjkin överlevt som en sorts hjälte: Tsaren tilldelade honom 1834 den lägsta rangens hovtitel, vilket han ansåg vara enbart för att hans fru - en "välkänd skönhet" -skulle kunna bjudas till hovbalerna på ett officiellt sätt.... Natalja Gontjarova, som frun hette, "tyckte om att låta sig beundras, något galanta herrar tolkade som uppmuntran och ledde till ryktesspridning". En av dem som uppvaktade Natalja var en fransos som spred dåliga rykten om Pusjkin vilket till slut ledde till att Pusjkin utmanade honom på duell. Pusjkin avled av skadorna ha fick.  

Pusjkin är alltså Rysslands nationalskald. Stig Fredriksson, den gamle SVT-journalisten med Ryssland som specialområde, skrev i Borås Tidning: "Den som av den anledningen förespråkar bojkott av Pusjkin bör komma ihåg att statyn av Pusjkin på Pusjkintorget i Moskva sedan många år är den mest kända samlingsplatsen för regimkritiska demonstrationer i Ryssland. Bara säkerhetstjänsten KGB och dess nutida efterföljare FSB vet hur många personer som har gripits på Pusjkintorget för att de har ordnat ett protestmöte, hållit upp ett plakat med regimfientlig text eller ropat slagord om frihet och demokrati. Pusjkin har därmed blivit en symbol för allt motstånd mot förtrycket i Ryssland." 

Här problematiseras hela frågan av Mustafa Can i en fin artikel.

Här är låten jag skrev om:

Massaker, Kristersson

Det är inte krig i Gaza. Det är massaker. Massmördande. Inte utfört av en terrorgrupp utan av en terrorregim. 

Som i svenska medier ofta beskrivs som Mellanösterns enda demokrati...  

Vi har en svensk regering med en statsminister som i Agenda sitter och säger att allt började med den 7 oktober. 

Hur historielös får en statsminister i Sverige vara?

Det började året före jag föddes. Minns Kristersson  ens massakern "operation Gjutet Bly" för några år sedan?  

Det som pågår i Gaza är masstortyr. Varje dag. Här gäller: stäng in, svält ut, bomba. Och skjuta barn som vill ha mat. 

Samtidigt uppmuntrar i realiteten Israels regering bosättare på Västbanken att mobba, hetsa och tvinga bort palestinier, ta över mark och bete sig som rånare, skymfare med stöd av regimens militär. 

Det är vedervärdigt. 

Men Sverige gör vapenaffärer med regimen som ägnar sig åt detta. En regim som inte gasar ihjäl människor men stänger in, svälter ut och skjuter ihjäl. 

I Ett Jävla Tjat Om Fred skriver jag: 

"Om jag växt upp i Gaza, vem hade jag varit då? Hade jag blivit något som jag uppfattat som frihetskrigare, en som andra uppfattat som terrorist? Hade jag riskerat bli en som hatar så mycket att jag kunnat mörda av den enda anledning att den mördade tillhör ett annat folk, ett annat kollektiv, råkat födas i ett annat sammanhang?"

Jag vet inte. Bättre än så är jag inte. 

Men en sak är jag dock säker på: jag hade föraktat den figur som sagt allt började den 7 oktober.

PS!

Frågan engagerar. Ovanstående inlägg har på Facebook spridits ganska bra, många kommentarer och delningen. Gaza engagerar, vilket mitt i mörkret ändå känns lite bra.

Skvaller från anno dazumal

 

Det kom förfrågan om jag inte hade lite gammalt skvaller att förmedla från de tidiga åren som politiker. Det skulle nyttjas i någon kommande bok om politikens vardag. Var väl inte så tillmötesgående precis, men kan skvallra lite strunt på bloggen istället... Det har faktiskt efterfrågats. Visst är världen konstig...

• Miljöpartikongresser på 80-talet. Slipsar är sällsynta. Nästan obefintliga. Men en man hade slips. Han gick under ett årtionde under beteckningen ”han med slipsen”.

• Under åttiotalets MP-kongresser var det mycket som skulle vara. Alla var plötsligt vegetarianer. Bönor och groddar härskade på kongresserna. Ovana magar kunde få taket att lyfta. Sista kvällen innan hemresa var det kö till närmaste korvkiosk. Till slut stod jag också där. Tragiskt med sant.

• Riksdagens talman Ingemund Bengtsson var orolig inför MP:s inträde i parlamentet 1988. Hur skulle miljöpartisterna klä sig? Koftor och jeans? Hur skulle det gå? Talman Bengtsson levererade regler för klädstil: män skall ha kostym eller kavaj med slag, för kvinnor räckte det att ha rent under. Sa han. 

• Carl Bildt satt snett framför mig i plenisalen. En varm försommardag tog han av sig kavajen innan han satte sig. Skjortan var snyggt struken på framsidan, men baksidan hade inte sett skymten av något strykjärn. Rationellt.Och förmodligen visade det att han var så pass jämlik så han strök sin skjorta själv. På det manliga sättet.

• Göran Persson hade förmåga att fylla hela plenisalen när han kom in. Han intog salen. Och ledamöterna satt som välartade elever när han talade. Vid ett tillfälle gav han Mats Odell beröm från talarstolen. Jag såg ut Mats rätade på ryggen och hur handen for upp till slipsknuten för att kolla att slipsen satt perfekt. 

• En  sen kväll var det lätt uppsluppen debatt om huruvida nationaldagen skulle bli en röd dag.  I talarstolen går bland annat Kenneth Kvist från Vänstern upp och pläderar överraskande nog för att nationaldagen bör bli helgdag. Vilket får Peter Eriksson (MP) att utbrista: "Är det så att Vänstern är på väg att bli ett nationalistiskt parti liksom kommunisterna i Östeuropa." Kvist såg inte glad ut och gick ilsket upp i talarstolen och frågade varför Peter och MP ville fira tungomålstalandet eftersom vi ville ha kvar annandag pingst som röd dag.

• Det var någon gång kring 1987 och MP:s politiska ledning var samlad. Vi hade nästan inga anställda, de flesta jobbade ideellt. Så erbjöd sig Åsa Domeij att jobba heltid för en låg lön motsvarande kvartstid fram till valet. Kanon tyckte jag. Men några kvinnliga ledamöter pläderade emot detta med motivet att Åsa då skulle bli mer insatt än dem själva i sakfrågorna. Åsa valde att då ta tillbaka sitt erbjudande.

•  Tysk teve skulle intervjua mig och hade frågat en vaktmästare var jag satt i plenisalen för att kunna möta mig med kamera och mikrofon så fort omröstningen var slut. Jag hade varit mycket kritisk till den tyske utrikesministern Joschka Fischer, från de gröna. Vaktmästaren hade pekat ut mig. Bredvid mig satt Lars Stjernkvist (S), med sitt vildvuxna hår och lika vildvuxna mustasch. När talmannen slagit klubban i bordet för sista gången blev det som vanligt rusning mot dörrarna. Och teveteamet kastar sig över Lars Stjernkvist. Han såg ju ut som en riktig miljöpartist.

• Per Gahrton, som var språkrör inför valet 1985 avgick dagarna efter valet som hade gått dåligt. Han förordade mig som sin efterträdare. Många år senare berättade han att han föreslagit mig därför att han inte ville att någon som var bättre än han själv skulle ta över. Tror inte att han skämtade. Han är förlåten.

• MP hette bara Miljöpartiet de första åren. Utan tillägget De gröna. På en kongress var vi några stycken som motionerat om namntillägget. Per Gahrton gick upp i talarstolen och pläderade emot. Det var bara förlorarpartier som bytte namn, dundrade han. Sedermera erkände den kloke Per att han, som partigrundare, ville ha "De gröna" fritt att använda om MP skulle flumma ut helt och han skulle behöva bilda ett nytt parti. 

• Jag kom bra mycket försent till Finspång för ett kvällsmöte. Hade fått för mig att jag skulle till Örebro. För övrigt har jag gjort en kunglig tavla. Stod på torg i Sandviken och sa att det var intressant att besöka Sundsvall. Dessvärre gjorde jag samma tavla nästkommande valrörelse. Fast tvärtom.Värre än kungen, så vitt jag förstår.

Om att skratta länge, rått och elakt... och om häradsbetäckare och program som skaver

Vi kikade på teve förra torsdagen för att bese Skavlan som skulle ha ett sorts samtalsprogram snarare än debattprogram. Det lät lovande. Vi stängde av efter tio minuter på grund av totalt ointresse för vad de där i panelen hade att framföra om klippet som avslöjade en direktör och en anställd som kramades på en konsert. 

Men sedan kom det sig att delvis samma panel beblandades med två skådisar, varav den ene (hanne) legat med en massa kvinnor medan han var gift med den andra (hona). Detta har hanen och honan skrivit om i en nyss utkommen bok. På kultursidor har högprofilerade frilansare känt sig nödgade att skriva om detta och fick därmed en inkomst. 

Vi satte på SVT Play, tittade en stund och fann att vårt ointresse fanns kvar. Vad är det för fel på oss. Men frukostarna har pyntats med viss högläsning av de högprofilerades texter som varit antingen mycket roliga eller också förnumstiga. 

Roligast var Croneman i Dagens Nyheter, han är 70 fyllda så han behöver inte ta hänsyn till någonting ty pension väntar vilket brukar pigga upp krönikörer som slipper tänka på att vara förbindlig mot ägarna för att få fortsätta. Således skrev karln: 

"På plats för att hänga ut sig själva och sitt sexliv till nationell vädring på bästa sändningstid fanns skådespelarparet Julia Dufvenius och Christopher Wollter. De har skrivit en bok som handlar om hur han bedrar henne uppemot hundra gånger. Hon märker inget. Han är ”konstig”. Han är ”frånvarande”. Det pågår i decennier.

Beteendet går numera som bekant under diagnosen ”sexmissbruk” och i alla fall de långtidsbedragna har fått epitetet ”medberoende”. Det skaver rätt rejält i mig, dessa moderna diagnoser och allt jäkla tjat om kemisk obalans (allt går att medicinera!) – och visst hade jag önskat att det också hade skavt lite mer i både Fredrik Skavlan och hans panel. Här fanns mängder av perfekta ingångar i samtalet att på riktigt ifrågasätta och pressa huvudpersonerna – men satan vad de kom billigt undan..

Förr var vi mer rakt på sak mot häradsbetäckare som Christopher Wollter. Vi lade i alla fall aldrig huvudet på sned och sade medlidsamt: ”Du är sjuk, vännen”. Notoriska bedragare kallades praktsvin och uppmanades att hålla kuken i styr i fortsättningen.

Paret Dufvenius/Wollter skulle, om inte ha manglats, så i alla fall starkt ifrågasatts – inte minst idén om att göra bekännelselitteratur och ekonomisera en familjetragedi.

”Vi har skrivit boken för att vi vill hjälpa andra”. Åt detta skrattade jag länge, rått och elakt."

Erkännes, det gjorde jag också. Som pensionär har man rätt till det. Om det beror på livserfarenhet, viss cynism eller på begynnande demens eller liknande kan man ju fundera på. Skulle tippa på en blandning av de två förstnämnda, men det tippningen kan ju bero på det sistnämnda. 

God morgon, bästa bloggläsare.

Kyrkoval - men tror Carl Bildt verkligen på det som skall sägas i trosbekännelsen?

Personligen anser jag att ett rimligt personligt krav för att ställa upp i kyrkovalet är att man tror på trosbekännelsen. Trosbekännelsen lyder:

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Att ställa upp i kyrkofullmäktige utan att tro på detta är, som jag ser det, ohederligt. Carl Bildt ställer upp. Tror han på allt det där? Eller ser han det mest som nåt som ska sägas men inte tros på?

Personligen anser jag att den som är medlem i kyrkan, och säger sig tro på kristendomens Gud, också rimligen bör tro på något så grundläggande i kristendomen som det som framgår av trosbekännelsen: således bland annat att Jesus avlades av den Helige ande, att de döda skall uppstå, att ett evigt liv väntar och att Gud Fader har skapat himmel och jord. 

Själv är jag inte medlem i någon kyrka, och kan givetvis inte kalla mig kristen - bland annat av det skälet att jag skulle ljuga om jag uttalade trosbekännelsen. Men inte minst som språkrör i stressiga valrörelsen, besökte jag ofta kyrkorummet, när det inte pågick predikningar eller annat, för att få en lugn, ro, ensamhet och tystnad. Istället för kyrkoskatt la jag en slant i kollektbössan, som tack för lånet av lokalen och möjligheten att utan störande pladder få tänka långa tankar.

EPiC - det går att krama ur mycket ur en suverän artist med självdistans och en röst som bar ända till slutet

Funderar på att hålla med denna recensent - och många andra - till 100 procent... Om filmen än stundom blir lite pompös. Men regissören Baz Luhrmann har en dragning åt det hållet.

Hur mycket kan man krama ur en sedan snart 50 år död artist? Massor! Material fanns lagrat i en saltgruva, kartong efter kartong med filmupptagningar från konserter, repetitioner, nojsande, seriöst pratande. Total musikalitet, han var i realiteten sin egen producent med full koll på varenda instrument, varenda ton. Och ändå med självdistans. 

Så nog finns att klämma ur, delvis bredda och fördjupa bilden av Elvis. Men aningen räddhågset, sprickorna är lite väl små för att nå ända fram. Men, visst, konsertupptagningarna är magnifika, rösten gigantisk. Han gömde sig inte bakom dansare, fyrverkerier eller annat som distanserade honom från publiken. Kväll efter kväll efter kväll ända tills det tog slut.

‘EPiC: Elvis Presley in Concert’ Review: Baz Luhrmann’s Elvis Documentary Is One of the Most Exciting Concert Films You’ve Ever Seen

Think back to the greatest concert you ever saw — it could be Springsteen or U2 or the Stones, or Lady Gaga or the Ramones, or Taylor Swift or Radiohead, or (in my case) two concerts from the ’80s (Prince and X) and one from the 2000s (Madonna on her Confessions tour). Now think back to the greatest moment in that concert, the one that gave you chills you can still feel. That’s the kind of experience I predict you’ll have watching “EPiC: Elvis Presley in Concert,” an extraordinary new documentary directed by Baz Luhrmann, the director of “Elvis.”

Riksdagen möter rebellmammor

Rebellmammorna. Mången politiker tittade säkert bort. Eller skämdes för sitt gamla parti. Alf Svensson är nog en.

Tackade nej till inbjudan att på plats beskåda riksdagens öppnande igår. Vartannat år får jag en inbjudan, har tackat ja två gånger. Det var trevligt att träffa både gamla och nya politiker, småprata och göra det som skall göras då det minglas.

I år hade det varit trevligt att få uttrycka mitt tack till rebellmammorna. 

En fördel är förstås om företrädare för partiet man varit aktiv i uppskattar att man dyker upp. Så har det definitivt inte varit under årens lopp. Tvärtom. Hur det är nu vet jag inte. 

 

Vi tycks ha olika syn på hur frågor om fred och krig ska hanteras, inte minst retoriskt och opinionsbildande,  av ett grönt parti. Partier utvecklas. Jag står fast som en jäkla saltstod...

 

Men, som sagt, partier utvecklas, förändras. 

Nu gäller det för det miljöpartisterna i riksdagen att inte fega ur när sossarna meddelat att de tänker köra över partiet genom att göra upp med moderaterna i till exempel energifrågan.

Eller är man strategiskt nöjd om Magdalena Andersson löser ut konflikten med MP genom att göra upp med Kristersson och Busch så man slipper den i valet? Själv hade jag varit milt sagt förbannad för frågor ska avgöras i val, inte före val. 

Dagens partiledning tycks ta det med ro. Jag hör i alla fall inte mycket.

 

Den nonchalans S och M visat upp - när det gäller att låta frågor hanteras i val - är allt annat än i samstämmighet med "den liberala samhällsmodellen" och själva idén med val till riksdagen. Stora frågor tas undan: Natomedlemskapet, DCA-avtalet som ger Trump tillgång till 17 militärbaser i Sverige är två exempel. Så hanterades också pensionssystemet. Jag finner det djupt osmakligt och uttryck för förakt för medborgare och deras inflytande genom riksdagsval. 

 

Kul att de gröna i Norge klarade sig kvar i Stortinget, dels räddar det Norge från en väldigt högerinriktad regeringen, dels hålls miljöfrågorna kvar i debatten. 

 

Tack för idag, slut för idag.

Planera för Hälleforsnäs och Stockholm

 

Söndag 21/9 17.00

på Solidaritetshuset

Tegelviksgatan 40, Stockholm 

Folkets Hus, Hälleforsnäs

Böckerna  Vad ska vi ha samhället till? och Ett jävla tjat om fred till förlagspris.

Vilka ville ta konsekvenser av att inte köpa olja och gas från Ryssland? Inte var det hycklarna,

 

Det ryska kriget i Ukraina fortsätter, steg för steg blir det alltmer vulgärt. Ryssland angriper bostäder och infrastruktur. Och som svar skickar Ukraina sina drönare längre och längre in i det anfallande landet.

Vilket i sin tur leder till militärt svar som trappar upp det ännu mer medan människor dör, lemlästas. Fest för likmaskar, om vi ska vara brutalt ärliga.

 

En sorts militärstrategisk logik naturligtvis. Nu meddelas att en regeringsbyggnad i Kiev också träffats i en rysk drönarattack. 

 

Svaret lär bli att ukrainska drönare kommer att slå till mot ryska regeringsbyggnader. Krigets bisarra logik leder till att vi alla sitter på det sluttande planet där allt kan gå överstyr.

 

Trots alla mer eller mindre krigsretoriska påstående om att "mer vapen räddar liv" så är det förstås tvärtom. Men logiken säger ändå att mer vapen måste tillföras. 

 

Den som tillför mest vapen och har tillgång till mest civila som kan ersätta redan döda soldater i ett enda stort flöde ska vinna, berättas det från båda sidor. Trots att båda förlorar varje dag.

 

MOTARBETAR VAPENVILA

Ryssland skulle kunna ta sitt pick och pack och åka hem... så blir det slut på kriget. Men den goda utvecklingen tillhör inte vare sig krigslogik eller ens realism. 

 

Putin, som drog igång den militära invasionen, kan förstås inte dra sig tillbaka utan att förlora ansiktet också inför alla som redan blivit av med sina söner, fäder, grannar och arbetskamrater. 

 

Lika osannolikt är att den ryska regimen skulle acceptera Natosoldater som del av skydd för Ukraina vid en vapenvila. Ska sådan uppnås lär Nato och EU få svälja att det är FN-soldater från land som inte är direkt involverat. 

 

Pakistan, Brasilien? Om man inte gör det är det i realiteten samma sak som att inte arbeta för vapenvila.

Vi i väst är delaktiga i kriget på flera sätt, inte minst för att delfinansiera Rysslands krig genom att köpa dess olja, gas och konstgödsel. 

 

Skulle vi slutat importera redan när de ryska militära angreppet påbörjades - gissa vilka som krävde det! - skulle vi visserligen fått ta på oss sockor på vintern, få mindre mat att välja på och mindre pengar för att konsumera och resa till solen. Men vi hade i vart fall inte hycklat så förbannat.

 

VILKA VILLE SÄTTA STOPP FÖR FINANSIERINGEN...

Vilka som krävde stopp för delfinansiering av kriget? Ja, det var inte ledarsidan på SvD, inte de stora partierna i riksdagen, inte maktens män och kvinnor i EU. Det var fredsrörelsen. Det var sådana som Svenska Freds. 

 

De som ville stoppa delfinansieringen av kriget anklagas - av de som tyckte det var för tung börda att ta - för att svika Ukraina. Men det var nu just ni som svek Ukraina för att ni ansåg det bli för obekvämt med sockor och inställda flyg till solen. 

 

Men det vill ni inte veta av, inte låtsas om. Ty nu ska vändas blad. 

 

Ursäkta, men jag tycket att många av de som säger sig stå på Ukrainas sida är riktiga hycklare. Ni finns på ledarsidor, som kommentatorer, som experter av allehanda slag - i vart fall av det slaget att ni får utrymme i medierna. Ingen nämnd, ingen glömd. 

 

Kriget fortsätter. Så likmaskarna får tillgång till mer kött. Medan vi fortsätter att delfinansiera båda sidor i det vulgära krig som Ryssland ägnar sig åt i ett annat land. 

 

Om ni är krigiska så kan ni ju alltid fira att det igår var exakt 394 år sedan Svenska armén besegrade den katolska ligan i slaget vid Breitenfeld.

Mångalen?

 

Inte ljummet precis, gårdagens kvällsim. Men friskt. 

Ordet mångalen har rötter i gamla tider och tron var att vissa av månens faser kan göra människor galna. Med tanke på det politiska läget är min spaning snarare att alla faser gör ledande politiker galna. 

Se upp för skitstövlar.

SE UPP! NÅGON ANVÄNDER MITT NAMN OCH VILL BLI VÄN MED MÅNGA PÅ FACEBOOK. DET ÄR EN SKITSTÖVEL/ETT TROLL  SOM KANSKE VILL HACKA ERT KONTO. HAR NI FÅTT VÄNFÖRFRÅGAN SÅ ANMÄL GÄRNA TILL FACEBOOK. 

I MORSE FANNS TOLV KONTON SOM UPPGAV ATT DE HETTE BIRGER SCHLAUG. De flesta har Facebook stängt ner, men fler finns.

MÅNGA ANDRA, BLAND ANNAT MIKAEL WIEHE, HAR OCKSÅ RÅKAT UT FÖR STÖVLARNA.

Bilden har inget med saken att göra men färskpotatis är ju alltid schysst...🙂

Vilopaus...

Korta vilopauser. Turnerandet igång igen.

Igår offentligt i en äkta bokhandel i Sverige. Fullsatt. Kul. Nu vidare. 

Glömmer alltid att jag är 76 år när förfrågningar kommer och jag tackar ja. Månde glömskan bero på begynnande minnessvårigheter?

Skogsutredningen

Skogen ser dig - se skogen! Örlander, Lena och landsbygdsminister Kullgren (KD). 

Så har jag då harvat - eller snarare plöjt - igenom skogsutredningen. Som - nu ska jag vara retorisk - inte är vare sig en utredning eller i första hand handlar om skog. Det är ett beställningsarbete. Och handlar om timmerproduktion. 

Vid närmare eftertanke är detta inte bara retorik. Det är en saklig bedömning. Utgångspunkten, även om några vackra ord finns med, är att skog är detsamma som timmer. När den "särskilde utredaren" Göran Örlander (hämtad från timmerindustrin), skrev om sin utredning på DN Debatt beklagade han att det finns "en begränsad tillgång till skogsråvara". Han skulle tydligen vilja ha en obegränsad tillgång till skogsråvara. 

Låt mig upplysa om att nästan ingenting i vår värld är obegränsat. Ett gammalt vackert citat är följande: för att tro på obegränsad tillväxt på en begränsat planet måste man vara antingen idiot eller nationalekonom. 

Dessvärre tycks allt färre politiker och utredare kunna skilja på behov och begär. Begrepp som "tillräckligt" är som en svordom i ekonomismens kyrka.

I en kryptisk mening i sin DN-artikel hävdar den glade professor Örlander att "regelverk som minskar skogstillväxten och avverkningsnivåerna" innebär "oproportionerligt hög kostnad för samhället". 

Jag anar - rätta mig om jag har fel - att den gode professorn drabbats av den ekonomistiska virus som sätter sig på hjärnan och monterar om tankebanorna så att hjärnan slutsats är att naturkapital kan ersättas med finansiellt kapital. Det vill säga verkligheten kan ersättas med siffror på konton. Kanske har detta märkliga synsätt förstärkts av att vi lever våra liv allt mindre IRL (In Real Life) och är på väg att börja leva våra liv i form av avatarer. 

Nåja. Utredaren (den fysiska, inte någon avatar) hävdar (ett räkneexempel aningen luddig grund) att ökad skogstillväxt på 24 procent ger ett "ökat samhällsekonomiskt  värde på upp till 940 miljarder de kommande hundra åren. Ja, jävlar! Gödsla, ta bort skyddsregler, minska antalet fåglar, ersätt skyddade naturområden med timmerodling, upphäva naturreservat, bekämpa skyddslagstiftning från EU och hugg ner utav bara helvete. 

Och - en ny finess! -  pimpa med att regeringen ska få frisera siffror som skickas sin till EU, ty Naturvårdsverket har liksom inte fattat att de där siffrorna som ska belysa hur det går för naturen inte ska bygga på hur det står till utan på vad regeringen vill. Gammal fin ådra från snubbarna som i Sovjetunionen och liknande satte upp femårsplaner som skulle bevisas uppfyllda oavsett verkligheten. 

Till detta kommer, vilket också var regeringens önskemål, trumpistiska förslag om alternativa sätt att räkna. En gång i tiden var begreppet "alternativ" något ganska fint som syftade på mångfald, numera innebär begreppet mer något som har med alternativa sanningar att göra.

Nu lämnar jag det mer yviga språkbruket. Även om jag trivts bra med det, för jag är milt sagt förbannad på hur svensk skogspolitik bedrivs och ska bedrivas om avatarerna får som de vill.

Utredningen tillsattes för ungefär ett och ett halvt år sedan. Två delbetänkanden är levererade. Ganska rejäla bibbor sett till antalet sidor. Mer att tusen stycken. Läsvärt? Jo,då. I var fall värt att ploga, om än ej harva, igenom. För minst var tionde sida kan man nog räkna med att en art kommer att försvinna under ett hundraårsperspektiv om regeringen får som den vill. (Ursäkta den retoriska formuleringen, men jag menar att den tyvärr är mer saklig än retorisk). 

Allt fler vill ha träd. Att göra drivmedel av, att göra plast av, att göra hus av, att göra papper av, att göra bränsle av, att göra läppstift av. Att tjäna siffror på. Ingen jävel tycks vilja räkna. Att skogen inte räcker till om vi ska bevara riktig natur och biologisk mångfald. Det glupska tillväxtsamhällets begär är obegränsat. Biologisk mångfald, kärnan i livets väv, väger mycket lite i en kvartalsrapport. 

Utredningen finns här.

Kulturkanon med lite rashygien

Alva och Gunnar Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" ingår i den nu aktuella kulturkanonen. Vissa delar bör tillfredsställa Sverigedemokraterna. 

Paret Myrdal skrev nämligen: "Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial". För att på så sätt hålla svensken i god kvalitet...

Paret Myrdal hävdade att det krävdes karaktär och intelligens av "det mänskliga produktionsmedlet", de "lågvärda" människorna skulle steriliseras. 

En del av svensk historia det också. Rashygien kallas det. Förknippat med sådant som SD har sina rötter i.

1000 DÖDA

För övrigt tillhör nu även stridsplanet Viggen vårt kulturarv. Ett tecken i tiden. Krigskultur råder. Saab som tillverkade Viggen lär därmed bli en sponsor när kanonen ska rullas ut till folket.

Själv skulle jag föredra att Flygvapnets minneshall skulle ingå i kanonen Där finns en tavla med ca 1000 namn på svenska flygare etc som omkommit när stridsplan störtat under övningar. Jo,  alla tillverkade av Saab.

En fördel med regeln om att ingenting de senaste 50 åren ska ingå i kanonen är att vi slapp se JAS Gripen på listan över kultur att ta till våra hjärtan. 

VÄLKOMMEN PÅ TORSDAG!

TORSDAG 4 SEPT KL 18. VÄLKOMMEN!

 

 

 

Transparant Trump

Säga vad man vill om Trump men han är transparent. Inte bara att de idéer som skvalpar runt i huvudet ständigt läcker ut. Hans möten med press sker ofta - och ibland smålustigt -  till skillnad från hur företrädararna uppträtt.  Hans transparens har lett fram till att försvarsdepartementet nu istället ska heta vad det är: krigsdepartement. 

- Jag vill inte bara hålla på med försvar. Vi vill ha anfall också, säger Trump. Han borde blivit tränare för italienska fotbollslag...

Väntad geopolitisk utveckling

Så har då Indien och Kina tagit varandra i hand. Och Ryssland fick vara med på ett hörn. Överraskande? Inte alls. Vi i väst har bäddat för det. 

Skriver i ETT JÄVLA TJAT OM FRED:

Europas historia – i form av kolonialism, slavhandel, våld och diskriminering – talar inte för att alla skulle älska Europa. Europeiska länders agerande i Kina, Indien, Afrika och Sydamerika har ju inte alltid – för att uttrycka det milt – varit hänsynsfullt. Våra utmålade hjältar ser andra som terrorister... 

Och om "vi" i vår del av världen totas ihop med alla de invasioner som skett i västs namn - och som så ofta misslyckats och lett till nya krig och miljoner döda - så kan man ju fråga sig varför vi skulle omgärdas av en omvärld som såg oss som de goda på det sätt "vi" själva vill se "oss".

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det inte är så konstigt om det land som startat ett blodigt anfallskrig i Europa kan få tillräcklig med acceptans i världen för att fortsätta. Trots sanktioner och annat från EU och USA. Vi kan tycka det är hur jävligt som helst – och det gör jag – men vi borde åtminstone begripa varför. Och att det till inte obetydlig del beror på vår egen historia, vårt eget sätt att se ner på den andre, vårt eget sätt att se på världen med ett öga för att så gott vi kan blunda med det andra för att inte få vår föreställning om om världen krossad...

Näringskedjan är skakig...

Hade planerat att dra till Norrköping för att se Djurgården ta tre nya välbehövliga poäng i fotbollsallsvenskan. Men lusten rann av. Transferfönstret, flöden ut och in i truppen, rykten om att till och med Priske kan säljas om någon kan pröjsa svindlande summor. 

Tack och lov tycks DIF vägra sälja vår japanske vänsterback Keita Kosugi som är en fröjd att se på plan, liten, snabb, tekniskt skicklig järnkamin av bästa sort. Men snart är han väl ett minne blott. Sörjd och saknad, efterlämnande 100 miljoner på kontot som ska nyttjas för nya köp.

Fotbollen som sådan har bisarra inslag. Spelare som köps för två miljarder, brutna kontrakt, egon som saknar klubbhjärta, som allt mer vill och ska fungera som saker som köps och säljs. Likt förbannat slår hjärtat för de blårandiga. Nostalgi? Möjligen.

Mest märkligt är kanske att socialister jag känner älskar klubbar som ägs av groteskt rika riskkapitalister. I Sverige är det krav på att klubben själv ska vara majoritetsägare. Medlemsägd. Vackert. Till kostnad att Allsvenskan till ganska stor del utgör ett flöde av spelare på väg uppåt eller nedåt i näringskedjan, som är på väg till de stora pengarna eller på väg ner från dem. Den som lyckats riktigt bra försvinner fort till fetare jaktmarker. Mitt under säsong. 

Stannar hemma och glor på stor skärm, så kallad tv. 

Priske sägs vara med i truppen till Norrköping, trots allt, till skillad från mig... och Gulliksen och Tokmac. 

 

Lismande leder till avgång...

Thailands premiärminister tvingades avgå efter att uppträtt "underdånigt och lismande" i samtal med Kambodjas ledare. Skulle samma regelverk gälla Sverige så borde väl Kristersson avgå efter sitt underdåniga och lismande förhållningssätt gentemot Erdoğan för att denne skulle acceptera Sverige i Nato.

Och nog skulle Natos generalsekreterare Mark Rutte tvingas bort efter att ha kallat Donald Trump för "pappa" och "dear Donald" om lismande och underdånighet skulle vara skäl för avgång.

Onekligen intressant... 

Ska SVT uppmuntra sovjetiserad attityd till medier...?

Paasikivi bojkottar DN efter att en krönika innehöll kritik.

Joakim Paasikivi gör, tillsammans med Bengt Norborg, program för SVT om det helvetiska anfallskriget i Ukraina. Att granska effekterna av krig tillhör en god nyhetsbevakning. Och det ryska anfallskriget är ett bra exempel på hur krig raderar ut all anständighet - och klär av homo sapien som den art som själv påstår sig vara den art som kan känna empati.

Men ska någon som inte tål kritik vara den som granskar och ges utrymme i public service? Som i sig, på eller mellan raderna, kräver att journalister är lojala och ägnar sig åt självcencur? Som vägrar tala med tidning i vilken en krönikör framfört kritik. Som uppenbarligen kräver att DN ska censurera en av sina mest lästa krönikörer!

Paasikivi har, sedan sin tid som anställd hos Försvarshögskolan, vägrat svara på frågor från DN med motivet att en av tidningens krönikörer kritiserat honom i en text. 

Således ges en offentlig person som i närmast sovjetisk anda straffat media som ställt kritiska frågor nu ett sorts programledarskap i public service. Är det schysst? Det kan diskuteras och mitt svar är nej. 

Det gäller nu för SVT stt se till att ingen medarbetare framför kritik av något som Paasikivi säger... Självcensur kallas det.

Medier bör, som granskare av skeenden, inte acceptera att statligt anställda de facto ställer krav på att inte bli kritiserade för att stå till förfogande. SVT legitimerar ett förhållningssätt som inte hör hemma i en liberal samhällsordning utan i auktoritära system. Det är illa.

Nu har Paasikivi slutat på Förvarshögskolan och frilansar som "krigsexpert".