Vem ska man tro på? Frågan infinner sig ganska ofta. Och det är farligt. Särskilt i tider av oro, kris eller krig.
Man ska inte sprida rykten, se upp för påverkanskampanjer.
Nog finns synnerliga skäl att kritisera Putin och Ryssland. Det allt mer vulgära anfallskriget i Ukraina är ett av skälen. "Spökflottan" en annan. Auktoritärt styre, ett tredje. Osv.
Falska eller vinklade nyheter tillhör de politiskt auktoritära staternas principer. Det är illa när svenska medier kör nyheter och analyser i liknande anda.
Minns hur grotesk vinklingen var när Nordstream sprängdes. Ryssarna hade spängt sina egna gasledningar. Hette det. På raderna och emellan. Självfallet var det ukrainska intressen som sprängde, helt rimligt. Sverige slutade utreda, när det började bli jobbigt. Tyska myndigheter avslöjade hur det var.
När drönare för en tid sedam kraschade i Estland och Lettland så meddelades med automatik ut att det var ryska drönare. Trots att allt talade för att det var några av de ukrainska på väg mot mål i Ryssland som hamnat fel. Vilket det också var.
 |
| I krigskulturen är det inte så noga... |
Jag tror att vi är illa ute om de stora medierna kör på autopilot, drar slutsatser som är mer retoriska än sökande, mer i linje med hur det "borde vara" än med hur det är.
Om krisen och kriget kommer hit på allvar - vem i hela friden ska man lita på?
Som försvarare av public service känns det allt annat än bekvämt när också de väljer bort kritisk analys.
