måndag 16 april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 2: Grönt ansvar att intensifiera en debatt alla kan delta i med gott samvete...

Fortsättning från gårdagens inlägg:


Det är alltså inte ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi idag uppfattar som självklart: skola, sjukvård, bra boende, mat på borden och materiell god standard. Det är människors behov och vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som också lett till ekonomisk tillväxt. 

Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.

Frågan är alltså om det verkligen är ekonomisk tillväxt som tar oss vidare till nästa steg i samhällsevolutionen, nästa steg på utvecklingstrappan -  eller om vi befinner oss i skede där andra lösningar är både önskvärda och nödvändiga. Min övertygelse är att varje tidevarv har sin lösning på den eviga frågan om vad som är utveckling. I vårt tidevarv har vi dels att ta hänsyn till att vi snart är nio miljarder människor på en begränsad planet och att trycket av vår konsumtion blir allt mer brutalt, dels att ta hänsyn till vad som gör oss mer tillfredsställda med livet – är det ökande konsumtion och mer arbete eller är det andra värden som vi nu kan utveckla?

Det är inte någon ny tanke att fundera i dessa banor. Idag är det delar av - men långt ifrån hela - den gröna rörelsen som främst funderar i dessa banor, medan allt från konservativa till socialister verkar ointresserade. Kanske känner de att deras ideologier angrips. Men så är det faktiskt inte. Man behöver inte vara ett grönt avdankat språkrör, eller ens grönmelerad, för att kritiskt analysera jakten på ekonomisk tillväxt. Man kan vara fullt trogen liberalismens, socialismen och konservatismen och ändå på goda grunder vara tillväxtkritiker.

Den konservative Staffan Burenstam-Linder, vice ordförande i det svenska Högerpartiet och professor på Handelshögskolan i Stockholm, beskrev i Den rastlösa välfärdsmänniskan (1969) vad som skulle prägla det framtida tillväxtsamhället: ”En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.” Man klan således som god konservativ vara djupt kritiskt till tillväxtjakten.
John Stuart Mill, liberalismens störste tänkare, menade att vi efter det att vi nått det materiellt och ekonomiskt mogna samhället skulle låta annat än det materiella att växa: fritiden, kulturen och andligheten. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer, som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom.... Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete." Man kan alltså vara god liberal och ändå kritisk till föreställningen om den eviga tillväxten.

Och visst var också Karl Marx inne på samma tankar. När vi nått en god materiell grund att stå på – och samtidigt rationaliserat den materiella produktionen – så skulle vi få mer fri tid som vi skulle kunna utnyttja till att fiska, bilda oss och leva goda liv utan stress. För övrigt hade också Gunnar Myrdal - socialdemokratisk mottagare av ekonomipriset till Nobels minne - mycket kritiskt att säga om BNP-begreppet.

Det vill säga: det finns en sorts konsensus, om man studerar den ideologiskt betingade utvecklingsdebatten, om att ekonomisk och materiell tillväxt inte är något självändamål, utan ett sätt att uppnå vissa mål för samhället, men när dessa mål är nådda är det annat än ekonomin som skall växa. 

När de gröna programmakarna nu formulerar ett nytt partiprogram så bör man inse att om man hänger fast vid ekomodernismen - det vill säga tron att ekonomisk tillväxt är både önskvärd och nödvändig för att kunna bygga ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle - så kan man finna sig frånsprungen inom en tioårsperiod av partier som anammat andra delar av sina ideologier än de delar man idag håller högt. (Se gårdagens inlägg om hur MP kom att bli ekomodernismens förespråkare över ett natt.)

Frågan är alltså nu: får vi bättre liv genom att konsumera alltmer? Får vi bättre samhälle genom att bygga dess strukturer och system på en grund som rämnar: tanken på den eviga ekonomiska tillväxten? Är det så att MP av idag ställer sig bakom det som Maria Wetterstrand och Peter Erikssons skrev i augusti 2004 på DN-debatt att de var "fullt och fast övertygade om att våra ambitioner för ett rättvisare och grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer"? Om inte bör dagens språkrör sätta ner fötterna, ta avstånd från ekomodernismen och vad som präglat den förändringsprocess som kännetecknat MP de senaste tio åren.


Det tycks mig tragiskt irrationellt att inte ta vara på den materiellt goda plattform, som generationer före oss skapat, för att med den som utgångspunkt gå vidare i utvecklingstrappan. Ett av de viktigaste uppdragen för politiker, medier, samhällsvetare och kultursfären borde vara att offensivt föra detta samtal vidare. Det är framför allt De grönas uppdrag, det var i själva verket skälet till att partiet bilades. Särskilt eftersom det finns synnerliga skäl att anta att den ekonomiska tillväxten de facto hotar både klimat och andra planetära processer. Men, och det är viktigt, i ett grönt partiprogram bör tillväxtidén kritiskt granskas även av sådana skäl som kan uppfattas som relevanta även för den som inte tror på klimatforskarna.

Det kan inte vara rimligt att låta idén om det ekonomistiska ekorrhjulet – konsumera mer, så vi kan producera mer, så vi kan arbeta mer, så vi kan konsumera mer – cementeras som någon sorts grundlag för utveckling oavsett om man klär denna strategi i ord som "grön tillväxt", "ekomodernism" och "hållbar tillväxt".
Vi måste rimligen ställa frågorna som är avgörande för hur politiken bör formuleras och hanteras: Är det utveckling att konsumera fler alltmer kortlivade varor? Är det utveckling att pendla längre och längre avstånd? Är det utveckling att få mindre tid i vardagen för sina barn? Är det utveckling att stressa alltmer? Är det ens utveckling att ha som målsättning att skapa jobb, trots att snart sagt varje miljard som investeras i näringslivet går ut på motsatsen: att rationalisera bort arbetstillfällen…

Och till detta kommer ytterligare en fråga: När nu allt fler ser allt fler tecken på att "tillväxten hotas" - nu senast i Anders Borgs presenterade budgetproposition - är det då inte fullt rimligt att kavla upp ärmarna och fundera över hur system, strukturer och normer skall kunna anpassas till ett nytt tidskede istället för att försöka återupprätta ett system som haft sitt bäst-före-datum...
Fortsättning imorgon.

Välkommen ikväll till 
Hudiksvalls Bibliotek, 19.00
Från tillväxt till utveckling


31 kommentarer:

  1. Idag läggs vårbudgeten fram. Trots behoven i Sverige, blir det inga satsningar. Varför? Jo, tillväxtsiffrorna har fått skrivas ned.
    Det är tillväxten i ekonomin som ger oss utrymme att bygga ut välfärden, en välfärd som fortfarande har mycket stora brister.
    Jag blir följaktligen inte klok på ditt resonemang, Birger. När man läser dina inlägg och din "Från tillväxt till utveckling" så framgår det ju klart att du håller väldigt noga reda på att ekonomisk tillväxt och välfärd historiskt varit som ler och långhalm. Om det sedan är vår vilja till välfärd som lett till tillväxt, eller tvärtom, är ju bara en lek med ord, ungefär som berättelsen om hönan och ägget. I politikernas ständiga tal om tillväxt ligger ju underförstått att det är förbättringar i välfärden som avses. Det är viljan till en bättre välfärd som driver oss.
    Så hur vill du med en ekonomi renons på tillväxt hantera de fortsatta behoven i välfärdssektorn? Det vill jag veta.

    SvaraRadera
  2. Olof, problemet är att vi inte kan fortsätta med tillväxtjakten - dels beroende på planetens begränsning, dels beroende på att tiden är en begränsande faktor. Exponentiell tillväxt är dessutom en omöjlighet i längden. Varför då inte bygga system och strukturer som baseras på en verklighet som inte kommer att generera ekonomisk tillväxt i de materiellt mogna länderna i längden, och om man pressar fram tillväxten kommer såväl klimat- som miljösituationen att bli helt kaotisk.

    SvaraRadera
  3. Busstiderna från Delsbo till Hudiksvall är inprickade!

    SvaraRadera
  4. Birger, du svarar inte på min fråga. Varifrån ska du hämta resurserna som krävs för en fortsatt förbättring av välfärden?
    Vad är det sedan för begränsning på planeten som hindrar oss att exempelvis ge våra gamla en drägligare tillvaro? En sådan satsning är ju inte gratis.
    Och vad menar du med att tiden är en begränsande faktor? Vi har ju all tid i världen från och med nu att förbättra villkoren för människor, eller hur?
    Slutligen, exponentiell tillväxt är en omöjlighet i längden, det vet alla som kan räkna. Siffrorna blir astronomiska. Men om vi i stället utgår från att vi även i fortsättningen vill förbättra villkoren för människor så är det ju detta som är det primära, inte den evnetuella ekonomiska tillväxten. Vi kan inte konsumera med astronomiska mått, men där befinner vi oss inte ännu och dit kommer vi heller aldrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olof, det argumentet - att tiiväxten måste öka för att gamla människor skall få god omsorg och vård - trodde jag var helt överspelat vid det här taget. Det här inte med tillväxten att göra, utan med hur stor den offentliga sektorn är i förhållande till den privata. Det vill säga mycket som går till skatt. Eftersom ekonomin idag är större än för några år sedan borde, med ditt resonemang, vården sv gamla vara bättre i år. Andelen äv vår ekonomi som går till skatter har minskat, varvid också vården får spara när man prioriterar som man gör.

      Radera
  5. Olof tycks inte sett att skatterna minskats med mer än hundra miljarder de senaste åren. Mer till privat konsumtion.

    SvaraRadera
  6. Intressant att det inom alla politiska riktningar, som Birger säger, »finns en sorts konsensus … att ekonomisk och materiell tillväxt inte är något självändamål, … när dessa mål är nådda är det annat än ekonomin som skall växa«. Och slutsatsen, att vi bör »fundera över hur system, strukturer och normer skall kunna anpassas till ett nytt tidskede«, är kanske avgörande för vår framtid.
    Problemet är att det också tycks råda en konsensus om att det inte finns något annat alternativ, som kan ge de fattigaste människorna ett bättre liv, än den den kapitalistiska ekonomin, som genom sitt belöningssystem för individuella eller ”gruppegoistiska” ekonomiska initiativ ger en större tillväxt för rika än för fattiga, trots att det alltså borde vara tvärtom. I teorin kan det verka som om endast en planekonomi kan lösa fördelningsfrågan utan tillväxt, men denna innebär också en farlig strypning av nödvändigt lokalt initiativtagande.
    Men kanske räcker det med att återgå till en centraliserad penningutgivning – från den nuvarande privatdominerade och räntedrivna utgivningen av digitala pengar. En sådan utgivning skulle via lokala banker kunna stimulera bildandet av kooperativ, och dessutom trygga deras existens så att de inte ständigt måste sträva efter ökad omsättning.

    SvaraRadera
  7. Hähä, du gör vad du kan för att rädda ditt gamla part från en rejäl dikeskörning. Tack, vi andra får göra vad vi kan.

    SvaraRadera
  8. Birger, självklart har du rätt i att det har att göra med hur stor den offentliga sektorn är i förhållande till den privata. Men du kan inte i det långa loppet öka den offentliga sektorn på den privata sektorns bekostnad (eller tvärtom) utan att det får menliga följder för ekonomin i stort. Därför är argumentet alls inte överspelat, det är bara du som tror det. Den totala kakans storlek är i själva verket nyckeln till förståelsen av välfärdsskapandet i ett samhälle. Hela 1900-talets ekonomiska historia i Sverige bevisar det, ja du påtalar ju faktiskt själv i det du skriver att så varit fallet. Med en liten total kaka står vi oss slätt. Du kan ju sedan säga att nu räcker det, nu vill vi inte ha en större kaka, men det finns som sagt väldigt många människor som är av en annan åsikt eftersom välfärden fortfarande har stora brister. Nu har vi fått reda på att tillväxten under 2012 blir 0,4 procent. Detta kommer en del människor att märka av, och skulle tillväxten under en följd av år bli 0 procent skulle vi få se utbredda protester i samhället, och vi vet ju av erfarenhet vilka som drabbas först.

    SvaraRadera
  9. Olof, välfärden kan inte fortsätta att byggas på att vi måste konsumera allt mer. Har du inte fattat innebörden äv rekyleffekten? Har du inte snappar att någon frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan inte existerar? Dessa människor som tycks helt befrade från förmåga att läsa och förstå innebörden av en allt mer enig forskarvärlds rop är de som kommer att orsaka att omställningen kommer att behöva ske panikartat och under större konflikter och kaos än som annars varit nödvändigt. Det är så tragiskt.
    Micke L.

    SvaraRadera
  10. MP är inget dåligt parti. Det sköter sig hyfsat. Om man bara ser till förvaltandet av rådande system.

    Frågan är då, om MP ämnar skriva program för ett nytt samhälle, eller bara för förvaltning.

    SvaraRadera
  11. Anonym / Micke L,

    Välfärd ÄR i den yttersta analysen konsumtion. De som inte konsumerar någonting alls, har heller ingen välfärd. Detta är elementa. Det finns fortfarande behov i samhället, det vill säga många människor behöver konsumera mer av både det ena och det andra.
    Jag ställer samma fråga till dig som till Birger: Varifrån ska du hämta resurserna som krävs för en fortsatt förbättring av välfärden?
    Man kan inte leva i det blå och teoretisera bort levande och kännande människor, det är cyniskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välfärd är konsumtion, skriver Olof. Men är välfärd ständigt ökad konsumtion?

      Radera
  12. Tack Olof
    för att Du bringar ordning i alla hemsnickrade tankar och drömmar om en bättre värld med kulturellt högtstående, skrupelfria och gudomliga människovarelser som alltid bara ser till sin nästas bästa.
    Den flummiga delen av "de gröna" är så nära en religiös sekt man kan komma.
    Olof, fortsätt att tankestödja oss.
    Kramar från
    Katarina

    SvaraRadera
  13. Olof:

    det finns ju hur mycket resurser som helst till utbyggd välfärd. Rakt framför näsan på dig!

    Hur många människor sliter idag på arbetsplatser som dom hatar, med produkter som ingen köper med mindre än terror och tvång – bara för att tillväxt- och konsumtionshetsen främjar deras verksamhet? Har du själv kanske suttit på ett callcenter, ringt och terroriserat folk och försökt sälja abonnemang och ringsignaler och strumpor och gud vet vad? Och fått utskällningar som tack i 90 % av samtalen? Vilken nytta gör detta jobb utöver tillväxtskapandet?

    För varje år som går lägger vi mindre andel av våra disponibla inkomster på basbehoven: mat, boende etc. Istället lägger vi mer och mer på förströelse och krimskrams. Menar du verkligen att detta är det optimala systemet för att skapa välfärd? Att låta 100 människor sitta på ett callcenter och ge "kunder" nervsammanbrott för att med denna verksamhets skattepengar kunna anställa 2 i äldreomsorgen? Vore det inte mer effektivt att anställa alla 100 i äldreomsorgen direkt? För vi är väl alla överens om att äldreomsorgen är en för samhället nödvändig verksamhet?

    Jag är medveten om att det rent praktiskt blir problematiskt att ställa om. Men allt hänger på att vi börjar ställa de frågor Birger tar upp. Vilket liv vill du ha? Vad i samhället tycker du är viktigt? Hur vill du allra helst disponera din stund på jorden? Vill du jobba fyrtio timmar i veckan i fyrtio år med produkter som ingen egentligen behöver? Eller skulle du hellre jobba tio timmar i veckan i tjugo år med något som verkligen behövs? Och odla ditt sociala liv och din trädgård resten av tiden?

    SvaraRadera
  14. Olof, du säger att »med en liten total kaka står vi oss slätt« och frågar varifrån man ska »hämta resurserna som krävs för en fortsatt förbättring av välfärden«.
    Svaret är naturligtvis: från vår jords naturresurser – men de räcker inte om vår ekonomi får fritt spelrum. Redan nu konsumerar västvärlden mer än vad som skulle räcka åt hela jordens befolkning om alla skulle komma i närheten av den konsumtionen. Enda lösningen är att de som konsumerar mest (och slösar bort otroligt mycket resurser) måste minska sin konsumtion till förmån för dem som konsumerar minst. Hur det ska kunna genomföras på ett fredligt sätt resonerar bla.a. filosofen David Schweickart om ( http://bvherlin.blogspot.se/2010/12/david-schweickart-om-ekonomisk_3626.html ).

    SvaraRadera
  15. Hej Olof och Katarina
    Vi har olika åsikter, kanske har vi också skillnader i det vad gäller att öppet analysera och reflektera?
    Hursom, fakta visar att vi människor sedan flera decenier sammantaget lever över de resurser, tjänster och förmågor som ekosystemen (som vi är en del utav) innebär. Vårt Ekologiska Fotavtryck är totalt sätt för stort, samt inte minst också ojämlikt fördelat!
    Vi i Sverige har utslaget per capita ett Ekologiskt Fotavtryck på ca 3 planeter! Vi/Sverige är ett av de värsta länderna när det kommer till att leva över Planetens systems förmågor, dessutom tog man bort kärnkraftens del från Ekologiska Fotavtryck för några år sedan varför vi nu framstår som i bättre dager än vad vi är (trots det ligger vi som sagt på ca 3 planeter - alltså om alla skulle leva som en "genomsnittlig" svensk).
    Vårt fossila högenergisamhälle innebär att vi människor utgör en större kraft på Jorden än de "naturligt" flödande krafterna.

    Ytterligare två faktum är att utformningen av dagens ekonomiska system med dess lagar och institutioner kräver fortsatt tillväxt (den ekologiska dimensionen) liksom det ständigt "pumpar" pengar från dem som inget/lite har till dem som har mycket/mer (den sociala dimensionen)!

    Således behöver vi en totalt sett mindre ekonomi, eller egentligen BNP, då Ekonomi betyder hushållning till skillnad mot BNP.
    Vi behöver också en jämlik fördelning, vilket dessutom är nödvändigt när vi går från en totalt sett större till mindre resursanvändning.

    Vi kan väl börja här, att granska dessa fakta ovan, vill du säga att de inte stämmer så är du välkommen att presentera varför liksom förstås stödjande fakta.

    Vänliga gröna hälsningar
    Tom Strömberg

    SvaraRadera
  16. Erik:
    Vilket liv vill du ha? frågar du. Tja, vi lever i ett fritt samhälle och det är väl upp till var och en att besvara den frågan, eller? Vi har aldrig i historien haft en större frihet än idag att själva forma våra liv. Det är därför som jag är skeptisk till alla som i grunden vill förändra vårt fina samhälle. Man saknar helt enkelt det historiska perspektivet.

    Anonym 01:39:00:
    Det jag skriver om är människor som faktiskt skulle behöva konsumera mer, inte mindre. Och frågan var: Varifrån ska du hämta resurserna som krävs för en fortsatt förbättring av välfärden?

    Bo V Herlin:
    Jag förstår att du är malthusian, det vill säga du laborerar med ett nollsummespel när det gäller resurser. Det har du dock föga empiriskt stöd för att göra. Ditt svar bidrar inte heller ett dugg till att de som behöver konsumera mer också får göra det.

    SvaraRadera
  17. Tom Strömberg,

    du är visst en riktig malthusian - år 2012! Har du tänkt på att om vi reser tillbaka i tiden så där 2000 år så hittar vi din idealvärld?
    Tyvärr, du måste nog bli klarare i ditt tänkande innan jag ger mig in i en seriös diskussion med din infallsvinkel.

    SvaraRadera
  18. Olof, det är ett ganska välkänt faktum att jordens resurser är begränsade. Vad man kan göra för att förbättra situationen för de fattigare är dels att fördela dem mer jämlikt, dels att använda det som finns på ett klokare sätt, så att inte onödigt mycket resurser förbrukas – men det finns gränser för hur mycket resurser som kan plockas ut ur jordens ekosystem (och återlämnas i annan form) utan att systemet skadas för all framtid.

    SvaraRadera
  19. Materialanvändning skiftar över tid och handlar om tillgång och efterfrågan.
    Om tillgången tryter tillgodoses behovet med andra material alternativt upphör behovet till förmån för andra behov.
    Människan är oerhört anpassningsbar till vad jorden har att erbjuda.
    Livet på Manhattan eller norra Sibirien kräver helt olika material.
    Jorden är ingen sparbössa som kan tömmas på tillgångar.
    Antal planeter per capita är helt ointressant.

    SvaraRadera
  20. Bo V Herlin,

    jag inledde med att skriva om vårbudgeten..., och nu är du som malthusian inne på frågan om jordens resurser. Inte illa marscherat! Men jag tror som sagt inte att ditt resonemang hjälper upp den välfärd som fortfarande har mycket stora brister.

    Hur kan det komma sig att "gröna" skribenter alltid förlorar sig i den befängda idén att "jordens resurser" tar slut? Så har man gått på i 2000 år. Har du aldrig funderat över att det finns ett annat och mycket viktigare "grepp" på det här med resurser? Nämligen att resurser är något som människan successivt skapar - genom sin växande kunskap. Detta är ett dynamiskt sätt att se på utvecklingen, och som dessutom har massivt empiriskt stöd, medan ditt malthusianska synsätt är
    statiskt.

    SvaraRadera
  21. I talarstolen i riksdagen står just nu Ulla Andersson (V) och talar om att "skapa jobb och sysselsättning". Om och om igen.

    Det är så man skulle vilja göra revolution!!!

    SvaraRadera
  22. Olof, man behöver inte gå till naturtillgångar för att illustrera "slut på resurser".

    Hela den religiösa inställningen till nutidens låneekonomi säger väl allt. Finns det överhuvudtaget någonting som görs idag som bygger på reella tillgångar? Det handlar bara om lån, luftslott och pyramidspel; bankens tillgångar är bara virtuella vilket genom historein lett till krasch efter krasch. Som att dunka huvudet i väggen, nästa gång gör det nog inte ont.

    De ingenjörer i vilken tillverkningsindustri (eller vad som helst) som tagit fram lika katastrofalt ickefungerande processer som dagens finasiella cirkus skulle sparkas direkt.
    Men istället sitter världseliten och säger att det finns inga alternativ; man måste LÅNA MER för att få det att fungera. DET är religion och helt brist på empiriska fakta.

    SvaraRadera
  23. Olof:

    huruvida vi har "större frihet" idag än någonsin beror väl på hur vi definierar ordet fri? Vi är nog alla överens om att demokrati är frihet. Men sen blir det svårare. Frihetsbegreppet har ju i mångt och mycket blivit kapat av dem som förespråkar ekonomisk liberalism, dvs rätten att bli rik på pengar. Jag tycker det är en rätt snäv definition eftersom den inte alls väger in tid. För mig är tiden den stora frihetsfaktorn.

    Min åsikt är att vi är betydligt "friare" idag än för, säg 200 år sedan. Idag börjar vi arbeta senare i livet och arbetar färre dagar i veckan och timmar om dagen. Men i jämförelse med hur vi levde för 100 000 år sedan framstår våra liv som extremt ofria (OK, vetenskapen som beskriver jägar/samlartillvaron presenterar kanske inte någon entydig bild, men det finns många välgrundade teorier).

    Hur som helst, att jämföra "frihet" över århundraden och -tusenden är knappast relevant för diskussionen, eftersom då är då och nu är nu. Varken du eller jag vill bli grottmänniskor igen. Min poäng är att människan har levt i hundratusentals år. De senaste trehundra har vi haft ekonomisk tillväxt. Att hävda att detta är den ultimata lösningen, det om något är att "sakna det historiska perspektivet". Med tusen år av vetenskap och filosofi i bagaget har vi ju idag otroliga möjligheter att inrätta våra liv efter andra värden än "tillväxt". Om vi bestämmer oss för att försaka en del materiella värden, kan vi kanske istället slippa löneslava 40-50 år av våra liv. Och vi kan skapa en mycket större och bättre välfärd om vi lägger resurser på den istället för att lägga resurser för att få fram en ny mobiltelefonmodell i kvartalet.

    SvaraRadera
  24. Fiktiva och reella värden måste man skilja på. BNP tillhör fiktiva värden, konstlade värden, som man inte bör fokusera på som grön politiker.
    Det går inte att skrämma folk till insikt. Kyrkan gick bet och skrotades av nästan alla. Alternativet som kyrkan erbjöd var dessutom så dödens tråkigt däruppe i all evighet.
    Alla kanske inte vill fiska mört, hänga på puben, gå på teater eller opera, läsa egensinniga romaner, rulla i lövhögar eller titta på myror. Man vill hellre gå upp i sitt roliga, intressanta och meningsfulla jobb.
    Skräckscenarier, jobb- och tillväxtfientlighet måste ersättas av Optimism och Framtidstro och Meningsfull jobbpolitik.
    Annars får de gröna snart dela familjegrav med kyrkligheten.
    Olof verkar ha ätit giftfri mat.

    mvh/BertEdvin

    SvaraRadera
  25. "
    Ekonomin har misslyckats i att skapa och upprätthålla social välfärd — naturresurser ödeläggs, den
    levande naturen dör och hopplösheten ökar. En farligt instabil situation uppstår. Korruption, kriminalitet
    och krig sprider sig som virus. Den rådande situationen beskrivs bäst i lyriken: {Cohen 1992}

    I’ve seen the future, brother: it is murder.
    Thing’s are going to slide in all directions
    Won’t be nothing
    Nothing you can measure anymore
    The blizzard of the world
    has crossed the threshold
    and it has overturned
    the order of the soul

    "

    SvaraRadera
  26. RL skriver:

    "Ekonomin har misslyckats i att skapa och upprätthålla social välfärd — naturresurser ödeläggs, den levande naturen dör och hopplösheten ökar. En farligt instabil situation uppstår. Korruption, kriminalitet
    och krig sprider sig som virus."

    Hade jag haft tid kunde jag plockat fram otaliga snarlika uttalanden från personer som levde för 50, 100, 200, 300, 500, 2000 år sedan, ty så har människor i alla tider resonerat. Världen har alltid varit på väg att gå under. Men det är människans signum att ständigt förbättra sin tillvaro och därmed knäcka varje generations dysterkvistar och pessimister. Det är nämligen en skam och under människans värdighet att vältra sig i undergångsprofetior. Det var inte för det ändamålet vi fick våra unika hjärnor.

    SvaraRadera
  27. Olof skriver:

    "Men det är människans signum att ständigt förbättra sin tillvaro och därmed knäcka varje generations dysterkvistar och pessimister. Det är nämligen en skam och under människans värdighet att vältra sig i undergångsprofetior. Det var inte för det ändamålet vi fick våra unika hjärnor."

    Jag håller helt och hållet med! Men att ytterligare öka konsumtionen och tillväxten och antalet jobbtimmar, -veckor och -år innebär sannerligen ingen "förbättring av tillvaron".

    SvaraRadera
  28. Erik,

    min ingång i denna debatt handlade om att det återstår väldigt mycket att göra för att lyfta många människors livsvillkor, varför jag ifrågasätter Birgers recept att stoppa den ekonomiska tillväxten. Det finns alltså många människor som behöver ÖKA sin konsumtion. Det finns också många människor som behöver jobba MER. Historisk har detta nämligen visat sig vara en framkomlig väg till förbättrade livsvillkor. Din egen konsumtion reglerar du dock alldeles själv. Du kan exempelvis välja att leva i ett skjul i skogen och plocka "mat" från kontainrar. Du kan också, om du är rik, leva i lyx och överflöd.

    SvaraRadera
  29. Olof:

    detta är ju Birger väldigt tydlig med. Det finns massor av platser på vår planet där ekonomisk tillväxt inte är av ondo. Afghanistan till exempel. Men grejen är ju att det inte är tillväxten primärt som Afghanistan behöver. Det är produkterna, maten, infrastruktren, kunskapen, tryggheten, utbildningen. Allt det som vi hade redan för trettio år sedan behöver Afghanistan skaffa nu. En följd av detta blir ekonomisk tillväxt.

    Sverige hör emellertid inte till de länder som lider utav brist på produkter. Ändå är ekonomisk tillväxt universalmedicinen som förespråkas för vart och vartannat samhällsproblem.

    Min ingång i denna diskussion handlade om resurser till välfärd. Du (och de flesta andra i världen) verkar anse att ekonomisk tillväxt är det enda sättet att frigöra resurser till välfärd. Alltså, låt 100 människor lida fyrtio timmar i veckan, fyrtio år av livet på ett callcenter med att göra "kunder" olyckliga. Låt dem betala skatt och använd denna skatt till att anställa 2 personer i äldrevården. En genialisk modell? Det är den modell vi har jobbat i de senaste trehundra åren. Vi har levt hundratusentals år utan den. Klart vi kan frigöra oss från den i framtiden.
    Och klart vi kan bli betydligt friare än vi är idag. Friheten idag består av ett val. Tillbringa lejonparten av ditt livs vakna timmar med att jobba med något som du i bästa fall kan intala dig att du gillar. Längta till semesterveckorna som hägrar långt därborta. Eller "lev i ett skjul i skogen och plocka "mat" från kontainrar". Frihet?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.