Vem vet, det kanske blir slut med granskningen av politikers svarta affärer. Varför? Jo, plötsligt var det någon (Studio Ett) som började ställa frågor till journalister och chefredaktörer om deras skattesynder. Och de vita vingarna på granskarna visade sig sitta ganska löst. Eva Hamilton, chef för SVT, ansåg sig inte ens ha tid att svara på frågan huruvida hon handlat svart. Ett nej tar tre sekunder att uttala, ett ja med följdfrågor kan förstås ta längre tid. (Jag skulle få hålla på minst 45 sekunder, alla är vi inte lika moraliskt och etiskt rena som Johan Ehrenberg och chefredaktören på GP är - och också alltid varit, om man lyssnar på deras chockvita uttalanden).
Klimatfrågan då? Veckans Affärers senaste nummer handlar om klimathotet. Och hur företag och individer kan dra sitt strå till stacken. Redaktionen har fått svara på frågan “Var går gränsen för ditt miljöengagemang?” SvD:s miljöreporter Susanna Baltscheffsky har uppmärksammat detta på sin blogg och redovisar bland annat följande:
Redaktör Jonas Malmborg: “Rör inte min Landrover Defender”.
Nyhetschef Leila El-Sherif Wollheim: “Vid min SUV”
Börschef Per Olof Lindsten: “Rör inte min V6:a”
Att rädda världen har sina gränser. För oss alla. En god påminnelse om att vi i Sverige, som gärna pekar finger åt kineserna, släpper ut drygt 6 ton koldioxid per person jämfört med kinesernas drygt 2 ton... Om vi räknar in det som produceras i andra länder för vår konsumtion så släpper vi ut upp mot 12 ton per person... Men peka finger åt kineserna gör vi i alla fall...
Och skatterna, vad kan man göra? Inte så mycket, men den del: Inför regler så att man inom idrotts- och kultursektorn får betala låt oss säga 10 000 kronor "svart" under ett år till tränare, ungdomsledare och eldsjälar som håller igång verksamheten. Och se till att sänka skatten på arbete - det är absurt att vår tid beskattas så högt så vi inte har råd med varandra - inför en skattefri zon så att de första 50 000 kronorna blir helt skattefri.
