Peter Barnes förespråkar i sin bok Capitalism 3.0 att gemensamma tillgångar bör uppfattas som alla berördas födslorätt som hanteras av oberoende stiftelser. Dessa stiftelser skall fungera som motkraft till de ekonomiska och politiska krafter som styr idag. Varför? Jo, bolagens uppdrag är att maximera sin vinst och politiker ser allt oftare som sin huvuduppgift att bli omvalda. Därför klarar man inte av ett långsiktigt tänkande.I båda fallen prioriteras kortsiktiga vinster som går ut över det gemensamma ägandet, våra livsförutsättningar Att skydda gemensamma tillgångar med syfte att bevara dem till framtida generationer klarar uppenbarligen inte vare sig det ekonomiska eller politiska systemet av. Det ser vi ju förskräckande exempel på
Barnes idé är en råsop mot kapitalismens grundbultar, men också mot politikers totala misslyckande. Ansvaret för atmosfären ges till en särskild stiftelse med väldefinierade funktioner och befogenheter
Stiftelsernas uppdrag skulle vara att värna och skydda – men också att ta betalt från dem som får tillstånd att utnyttja dess avkastning i form av skogstillväxt, fiskebeståndens tillväxt, mineralerna. De inkomster stiftelserna får används till bistånd, fattigdomsbekämpning och globala investeringar i långsiktigt hållbara strukturer. Förutom att hindra utarmning och förstörelse av gemensamma tillgångar skulle även ekonomiska klyftor minskas.
Tanken låter sig tänkas, åtminstone bör den sätta igång lite mer djupbottnade funderingar som kan leda till att politikens bärare kanske kan ta sitt ansvar på större allvar än idag. Klimatfrågan avgör dess trovärdighet. Misslyckas man med detta - ungefär som med fiskepolitiken världen över - så lär denna debatt ta fart. Hur knepig man än kan tycka att Barnes idé är.´Och hur många praktiska - och demokratiska - problem den än innehåller.
