Svar på frågor...

I ett halvår har jag bloggat. Många frågor har jag fått. Via mejl, telefon och ibland via kommentarerna. Ibland fattar jag inte varför man frågar som man gör. Men alla får personliga svar i alla fall, här kommer svaren på några av de frågor jag fått flest gånger:

Vilka personer har betytt mest för dig för ditt politiska engagemang?
Nästan omöjlig fråga att svara på, om man bortser från det självklara i att min livskamrat Lena och barnen betytt mest. Även politiskt! Det har ju alltid varit vid frukostbordet som idéer, vinklingar och argument dykt upp - ofta på de mest märkliga sätt. Och de fyra språkrörskollegor som jag hade förmånen att få samarbeta med: Ragnhild Pohanka (1985), Eva Goës (1986-88), Marianne Samuelsson (1992-99 och Lotta N Hedström 1999-2000) - språkrörsuppdraget innebär att man påverkar varandra mycket mer än man anar, inte minst genom den rollfördelning man har.

Men okej, här kommer åtta namn bland alla de övriga - och ni är många - som jag inte kan undvika att tänka på vid en sådan fråga:



Elin Wägner

Hon fick mitt liv att få ett helt annat innehåll än det var tänkt. Hon var den första gröna ideologen, var dessutom rolig. Hon flätade samman miljö, anti-militarism och demokrati på ett sätt som är radikalt än idag. Hon behärskade allt från intellektuell analys till satir, rappa dialoger och smarta oneliners. Skrev över 30 böcker och massor med artiklar. Hon var genuin! Ekosof, ekofeminist, grön ideolog, bättre än alla andra. Och modigare!

Per Gahrton

Det var Per som tog initiativ till miljöpartiet, vilket sedan fyllde mer än 20 år av mitt liv och gav mig en livskamrat - Lena och jag träffades nämligen på det möte där partiet bildades. Per har alltid varit schyst, nedtonad och uppskattande. Inte alls så där bufflig som han kan framstå i medierna. Dessutom: när jag var ung och grön, och hade gjort någon liten grej för partiet, så ringde han och sa att det var bra gjort... Kunde leva på det ett halvår! (Av detta lärde jag mig att varje månad, som språkrör, ringa några för mig ofta okända medlemmar och fråga hur läget var.)

Petra Kelly

Kände henne inte, men hon var viktig som inspirationskälla för att hålla fast vid ideal och värderingar när jag satt mitt i smeten och skulle företräda ett parti som gick in i samarbete med sossarna. Tror att den gröna rörelsen utvecklats bättre om hon fått leva.

Jesse Jackson

Hans tal och hans retorik ger mig rysningar av entusiasm. Har snott en del av mina bättre retoriska bilder från honom, vilka säger jag inte. Men han har bland annat formulerat följande: Hotet är stort, men hoppet är större. Det är bättre med bra skolor idag, än med dåliga fängelser imorgon.

Åsa Domeij

Inför valet 1988, när mp kom in i riksdagen för första gången, var Åsa suverän och dessutom en jättebra bollplank och vän. Många formuleringar och idéer spånade vi fram, och det var alltid tryggt att ha presskonferenser med Åsa: vi visste var vi hade varandra och vart den andre var på väg. Det var också Åsa som fick mig tillbaka till politiken 1990 efter ett år utanför partiet.

Kjell Dahlström

Var den alltid lika entusiastiska partisekreteraren som under åren utanför riksdagen bar väldigt mycket på sina axlar (tillsammans med Eva Höjer i mellanåren). Sprutade idéer, kreativ och alltid uppmuntrande. Utan Kjell hade det inte blivit något riksdagsinträde. Tyvärr är det så att många av de som jobbat i det fördolda äras mindre än de bör.

Annika Nordgren- Christensen

Fruktansvärt hårt arbetande, med krav på sig själv som gränsade till det orimliga. Ville ha full kontroll över läget, och har varit nyckelperson för att miljöfrågorna kommit in i säkerhetspolitiken. Kom in i riksdagen när mp gjorde comeback 1994, valde försvarsutskottet och blev en av de viktigaste och bästa ideologiska bollplanken under stora delar av 90-talet.

Lars Norberg

Lars har skrivit några böcker som står på hedersplats i bokhyllan. Han var moderat som blev centerpartist och slutade som miljöpartist, från att ha arbetat med tekniska lösningar för kärnkraftverk till att bli grön riksdagsledamot. Klok som få. Är nu ordförande för Framtiden i våra händer. Respekt!

Varför är du inte mer personlig på bloggen?
Jag har av princip inte släppt in journalister i hemmet, eller i mitt privatliv under åren i politiken. Sa i princip nej till alla teveprogram där man skulle leka, springa omkring i fort, laga mat eller tala om huruvida man rakat sig på vissa ställen eller inte. Förstår inte varför jag nu skulle skriva om när jag går till frisören eller varit och fikat hos grannen.

Hur mycket tid lägger du ner på bloggen?
Försöker hålla mig till högst 30 minuter per dag. Funderingarna har jag ju ändå, så det är mest att skriva ner, och kolla lite fakta etc, som tar tid. Skriva gör jag väldigt fort. Har skrivit i hela mitt liv, varenda dag, så vanan finns. Skrev över 1000 debattartiklar, tal och uttalanden under åren som politiker. Hade i princip aldrig spökskrivare vare sig för debattartiklar eller tal.

Saknar du politiken?
Politik håller jag ju på med, fast inte partipolitik. Saknar den inte. Tyvärr gick jag på övertid. Ångrar djupt att jag inte slutade redan 1996. Jag var på väg att sluta, men blev tyvärr övertalad att stanna över valet 1998. Avgick som rör först 2000. Valrörelsen 1988 och 1994 var fyllda med lust (och en del ångest), valrörelsen 1998 var fruktansvärd, ångestfylld, tråkig och jag ville bara inte.

Vilka teveserier gillar du mest?
Vill inte låsa mig genom att följa serier. Gillade Vita Huset.

Kommer du tillbaka som medlem i miljöpartiet?
Tror inte att partiledningen skulle uppskatta att ha ett gammalt avdankat rör, som inte kan hålla käften, som medlem, vi har dessutom vuxit åt olika håll vad gäller politikens inriktning i en rad frågor.

Hundar eller katter?
Beror på individen, men katter ligger ofta bättre till: stolta, egna och ställer krav på vänskap. Tre stycken ingår i familjen.

Vilka är de bästa Elvislåtarna?OK, det tar vi en annan gång... Men allra bäst är nog Reconcider, baby (inspelad på tio minuter i gryningen den 4 april 1960 i Studio B, Nashville).