Hej, KGB!Jag såg din glada nuna i burken igår. Du kommenterade och analyserade Miljöpartiets kongress, som tog beslut om allt från offentligt ägande av elnäten till att Sverige bör lämna Afghanistan om inte USA drar.
Du såg lite lätt ironisk ut när du berättade att en del beslut var lite smålarviga, sådana beslut som aldrig skulle fattas på andra partiers kongresser. Till exempel att politiken bör inriktas på att öka människors lycka.
Och det låter ju fjolligt, eller? Vi rediga karlar hålls inte med sån´t fjoll som lycka. Och politiker som lallar om lycka, kan ju inte vara speciellt seriösa. Eller?
Men, käre KGB, du var nog ironisk på grund av att du inte riktigt fattat att det bedrivs ganska omfattande forskning om lycka. Vi vet t ex att lyckliga människor mår bättre. Så klart. Vi vet också att människor som är lyckliga fungerar bättre socialt. Och det är väl inte så dumt?
Forskningen försöker också berätta för oss vad som kan bidra till lycka. Nu börjar det brännas politiskt! Om man tycker att ett samhälle där många är lyckliga är bättre än ett samhälle där många är olyckliga, så är det ju inte helt fel att sträva ditåt. Eller hur?
Det verkar som att förutsättningarna för lycka ökar om man bor i...
... ett demokratiskt samhälle som är rikt på tillit och socialt kapital
... ett samhälle där de ekonomiska klyftorna inte är alltför stora och där arbetslösheten inte är alltför hög
... ett samhället där individen har stor frihet att själva bestämma över sina liv
... ett samhälle med hygglig materiell välfärd, men att tillväxt därutöver inte har någon större betydelse. Sverige har t ex för länge sedan uppnått den nivå när andra faktorer viktigare - kanske kultur och fri tid...
Jag blev lite imponerad av mitt gamla parti som på kongressen häromdagen tog beslut som utmanade den sortens kommentatorer som gärna förlöjligar sådant de inte riktigt förstår sig på. Jag har en del erfarenheter av sådana. T ex journalister som för tjugo år sedan tyckte att ekologisk odling var flummigt. Och att det var lite småfjolligt att inte tåla lite DDT för fyrtio år sedan. Och att grön skatteväxling var fånigt för bara tio år sedan - men nu kan till och med karlakarlar som Arnold i Californien gilla idén...
Så nog kan du, KGB, förstå det där med att lycka inte är så dumt det heller. Bara man vänjer sig vid tanken.
Men jag kan förstå att det inte är världens bästa jobb för lycka om man måste intervjua politiker dagarna i ände. Förresten: om du inte var inrikespolitiker så hade du nog märkt att frågan om politik och lycka är ganska stor utanför det lilla land du bevakar. Lycka till, KG!
Tillägg den 1 juli 2007: Undrar om KG tycker det här också är fånigt?
