Idag, för 26 år sedan bildades Miljöpartiet. Klockan 11.37. På Karolinska Skolan i Örebro. Dagen innan hade jag parkerat min Saab V4 på skolgården. En annan bil parkerar samtidigt alldeles bredvid. När jag kravlar mig ur min bil kryper en rödhårig ung kvinna ut från bakdörren på den andra bilen.
Henne ska jag få ett liv med.
Problemet just då är att det stiger ut en barsk rödhårig äldre man, som ilsket stirrar på mig, ur förarsätet. Lär väl vara hennes far. Ur passagerarsätet stiger en ung man ut. Skall väl föreställa hennes fästman eller nå´t. Ryggraden bestämde sig för att ogilla de båda männen. Men det behövdes inte. Den rödhåriga unga kvinnan hade bara råkat fått skjuts från Eskilstuna.
Jag och den rödhåriga kvinnan laborerade oss fram i aulan så att vi fick sitta bredvid varandra för att glo på den ena människan efter den andra som äntrade talarstolen. Det tycktes populärt att ta med sig småbarn upp i densamma. Vare sig man behövde eller inte. Det skulle väl ge ett gott intryck. Vi var båda främmande fåglar i den här församlingen. Vi kände inte igen mer än enstaka ansikten. Per Gahrton satt framme till höger. Han sa inte mycket. Såg nästan blyg ut. Vilket överraskade mig. Mediebilden av Per var ju att han var en dominerande gaphals som slängt käft med Per Ahlmark.
Det sistnämnda hedrade honom.
Det var god stämning i aulan. Mycket bra prat när inte någon vildvuxen trubadur ryckte ut med gitarren eller när vi fick käcka uppmaningar att gymnastisera i bänkarna.
Men den rödhåriga unga kvinnan då? Jodå. Redan första dagen så gjorde vi det där som vi sedan gjort så många gånger. Ja, i själva verket gjorde vi det redan efter några få timmar. Straxt före lunch. Det förenade oss på något sätt.
Vi lånade pengar alltså. För att ha råd att äta.
Många lån har det blivit under åren.
Att jag hamnade där berodde på en slump – min tidigare hustru skulle egentligen representera Vingåkers lokalavdelning av Aktionsgruppen För Ett Miljö- och Framtidsparti. Jag fick rycka in eftersom hon fått förhinder.
Att jag skulle vara något annat än passiv medlem i det parti som bildades den helgen var aldrig meningen. Men jag hade jeans, grön Fjällrävenjacka och skägg. Det var väl det som gjorde att jag efter valet 1985 blev vald till språkrör. Men att Projekt Miljöparti skulle sluka 20 år av mitt liv visste jag ju inte den där dagen i september 1981. Då visste jag bara att vi just bildat ett nytt radikalt politiskt parti som hånades för könskvotering och vägran att ha partiledare.
Jag är fortfarande tillsammans med den rödhåriga tjejen. Däremot har jag lämnat miljöpartiet.
Jag är glad att det inte är tvärtom.
På bilden är det Eva Sahlin som talar på det partibildande mötet, söndagen den 20 september 1981. Eva hade just blivit vald till partiets första sammankallande i det politiska utskottet - det var så nära "språkrör" man kunde bli. Språkrör inrättades först 4 år senare: de första blev Ragnhild Pohanka (numera vänsterpartist) och Per Gahrton.
Idag, för 26 år sedan bildades Miljöpartiet. Klockan 11.37. På Karolinska Skolan i Örebro. 
