Ur SvD: " Vem kommer att åberopa Andreas Carlgren om 100 000 år?"

Antingen tror Carlgren på vad han säger. Då är han naiv. Eller så säger han det trots bättre vetande. Då är han demagogisk, skriver Rolf Gustavsson i SvD och fortsätter:

Påståendet om att det obegränsade skadeståndsansvaret läggs på företagen motsägs formaljuridiskt av Pariskonventionens begränsningar. Och i de politiska realiteternas värld kan en stat ändå inte undandra sig ansvar, särskilt inte långsiktigt. (-)

Vem kommer om 100000 år att åberopa Andreas Carlgren? Hur lång är halveringstiden på hans försäkran om kärnkraftföretagens obegränsade skadeståndsansvar?

Från denna krönika i SvD den 28 juni. Orsaken till citaten från Svd är att jag blir tråkad för att ha moderata SvD som morgontidning. Mitt svar är att man kan ha ledarsidan som vår tids humorsida à la gamla Mad, och att resten ofta är bra och mångsidigt för att vara en borgerlig blaska.

Ur SvD: "De riktiga idioterna är väl vi som lät oss dras in i ett krig..."

Det går inte bra i kriget i Afghanistan. Våldet har ökat kraftigt. Attacker från självmordsbombare under första halvåret tredubblades jämfört med 2009.

Ola Wong berättar om två böcker och drar sin slutsats:

"Den danske författaren Carsten Jensen gör en överslagsberäkning att varje ny grupp soldater som sänds till Afghanistan i sex månader dödar mellan 50 och 150 talibaner och lokala bönder. Därtill kommer ett mindre antal kvinnor och barn.

Med tanke på att det är ett klansamhälle innebär det förmodligen att talibanerna kan räkna med någonstans mellan 500 och 1000 nya, starkt motiverade rekryter, som tar geväret i hand för att de har döda familjemedlemmar att hämnas, skriver Jensen.

I den läsvärda boken Al Queda and the road to 911 skriver Lawrence Wright hur Usama bin Ladins plan med 11 september-attacken var att locka USA och dess allierade till Afghanistan. För att blöda ut dem. Och de kom. Som råttor till fällan.

De riktiga idioterna är väl vi som lät oss dras in i ett krig i ett land som redan besegrat britterna och ryssarna..."

Ola Wong är SvD:s medarbetare i Kina. Utdrag ur hans kolumn 22 juni 2010.

Ur SvD: "Köp en solstol på Lidl för 14 kr för att ha något att sitta på i kön till Ullared."

"Problemet är att konsumtionens långsiktiga konsekvenser inte är inprisade när vi går till affären och handlar eller tar bilen till jobbet. Därför är det i dagens samhälle oproblematiskt att gå till Lidl och köpa en solstol för 14 kronor för att ha något att sitta på i kön till Ullared.

Egentligen bygger hela den religion som nu byggs upp kring luftkonditionerade köplador på en av av två mänskliga egenskaper - okunskap eller själviskhet.

Tendensen att ständigt stoppa huvudet i sanden och sopa problem under mattan måste vara människans mest förklemande släktdrag, och tycks nu prägla hanteringen av samtliga stora samhällsproblem...

När någon i framtiden forskar om den sedan länge utdöda homo sapiens så beskrivs sannolikt en varelse som trots den upprätta gången så frekvent skådade sin egen navel att omsorgen om vad som låg framför gick förlorad."

Jacob Bursell, reporter och krönikor i SvD Näringsliv. Citat ur hans krönika 23 juni 2010.

BNP-prognos saknar kritisk analys

Svenska Dagbladets näringslivsbilaga är alltid intressant. Och jag är allt annat än ironisk. Där finns ofta goda reportage, kritiska analyser och från SvD:s ledarsida starkt fristående beskrivningar av verkligheten.

Sålunda kan man idag läsa följande:

"Konjunkturinstitutet konstaterade igår att svensk ekonomi är på väg tillbaka och att BNP förväntas växa med 3 procent under året. (-) I prognosmakarnas knastertorra jargong är BNP-tillväxt otvetydigt något positivt. Hög konsumtion är också positivt. Låg tillväxt och konsumtion är negativt.

Vi mäter omsorgsfullt vartenda träd, men bortser från att hela skogen står i lågor. (-) Med obetydlig eftertanke skrivs checkar som vare sig kommande generationer eller jordklotet kan bekosta. Resolut springer vi mot stupkanten förvissade om att fallskärmen kan uppfinnas på vägen..". (Jacob Bursell, reporter och krönikör på SvD Näringsliv)

Ibland behöver man inte skriva något själv, vilket kan vara trevligt när solen skiner, katterna spinner och det nymalda kaffet doftar.