.png)
"Max 500 röster anses ogiltiga på grund av misstag på temat mänskliga faktorn", meddelas av Valmyndigheten. Eftersom ett enskilt mandat, som kan avgöra vilket block som får flesta ledamöter i riksdagen, kan tillfalla ett parti med en rösts marginal så är det inte alls så bekymmersfritt som det antyds.
När riksdagens sista mandat ska fördelas jämförs partiernas decimaler nationellt. Om det skiljer extremt lite mellan två partier kan en röst avgöra vilket parti som kniper just det sista mandatet.
Så att prata som om 500 röster är så få att det är ointressant är inte seriöst.
Om det, mot alla matematiska odds, skulle bli så jämnt att två partier hamnar på exakt samma jämförelsetal för ett mandat efter att alla röster räknats, så avgörs det för övrigt genom lottning, vilket parti som får mandatet.
En enda röst kan avgöra om Liberalerna bli kvar eller inte. Därför tänker jag som förhandsröstat just den dag då det strulat ta mig till vallokalen för att rösta där. För att ännu en gång inte rösta på Liberalerna...
.png)
PS! Min personliga erfarenhet av Liberalerna härrör från den tid då de hette Folkpartiet. Om valrörelsen 1994 skriver jag så här i min kommande bok:
"Annars var den mest bisarra upplevelsen när Veckans Affärer arrangerade ett rundabordssamtal om ekonomisk politik mellan Miljöpartiet och Folkpartiet.
När jag kom till redaktionen visade det sig att Folkpartiet skulle ställa upp med två personer: både partiledaren Bengt Westerberg och den ekonomisk-politiske talesmannen Carl Bastiat Hamilton. Redaktören som skulle hålla i det såg generad ut när jag påpekar att det var två mot en. Hamilton såg lika generad ut när jag frågade honom om inte »Bengt fixar det här själv«.
Eftersom redaktören smilat elakt på temat »vi klipper som vi vill« tog jag upp en bandspelare (vilket inte var brukligt på den tiden) och sa att jag skulle spela in hela samtalet. Det blev inte populärt.
För mig var det en aha-upplevelse utan like. För första gången insåg jag att det fanns gamla etablerade tolvtaggare som var rädda för mitt sätt att argumentera. Jag fick råg i ryggen. Bara att tacka och ta emot.
En liten lustifikation på temat »för en del tar det tid innan myntet trillar ner«: i det där rundabordssamtalet gick Bengt Westerberg till hårt angrepp – med melodin att Miljöpartiet bestod av förvirrade korkskallar – på vårt krav om införande av miljötullar för att skydda länder som infört miljöskatter. Idén var »befängd«, enligt Westerberg. Den hotade själva essensen i frihandel. Trettioåtta år senare hade Liberalernas ledare (som för tillfället råkade vara Johan Pehrson) kommit fram till att det befängda är det klokaste man kan göra för att balansera att en del länder har mycket låga koldioxidskatter eller inga alls."
