Tretton minuter. Så lång tid tog Katrineholms fullmäktige på sig att spola igenom en stympad dagordning häromsistens.
Katrineholm är inte ensamt om snabbspolningar. Det har blivit allt vanligare med såväl korta dagordningar som att besluten tas högre upp i hierarkin.
Låter det harmlöst? Det är det inte.
Demokratin dör sällan över en natt. Oftast tunnas den ut. Lite i taget. Beslut för beslut. Därför är frågan om vem som fattar kommunens beslut större än den först verkar.
(-)
Trenden att allt färre beslutar alltmer i slutna rum har spritt sig över hela det politiska fältet.
Den 15 juni togs i riksdagen ett så kallat maktförskjutningsbeslut som innebär att en regering – även en minoritetsregering – har rätt att utan beslut i riksdagen ge utländska militära styrkor från Nato- och EU-länder tillåtelse att verka, öva och använda baser på svensk mark. Även med krigshandlingar mot andra länder. I sak kan man ha olika uppfattningar.
Men harmlös beslutsgång? Nej!
Jag är övertygad om att tystnaden – som blir följden av att beslut flyttas till slutna rum – är skadlig för demokratin. Det offentliga samtalet blir torftigare, medborgarna rundas när tystnad breder ut sig. Och allt fler beslut snabbspolas. Det är ett hot mot värderingar i det som högtidligt kallas ”liberal samhällsmodell”.
(-)
Men. Ska erkänna. Sitter själv i glashus...
1998 inledde Miljöpartiet budgetförhandlingar med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. När deadline närmade sig för tryckning av Nådiga Luntan fanns plats för utpressning, ansåg jag som var språkrör för Miljöpartiet. Det var så Blekinge kustbana fick pengar för elektrifiering – tågen hade gått på diesel.
Den förhandlingen var snabbspolad. Beslutet togs på betydligt kortare tid än 13 minuter.
Fler liknande utpressningar avslöjar jag inte. Vill inte genera vare sig mig själv eller dåvarande statsministern Göran Persson.
Hela krönikan i Katrineholms Kuriren finns här.
