.png)
Folk och Försvar i Sälen drar ingång. Vilket Patrik Oksanen skriver om i SvD. Han kommer att figurera närmsta veckan och presenteras som "expert". Det är han inte. Han är debattör, är kopplad till tankesmedjan Fri Värld, en av alla tankesmedjor i den härad där Timbro och andra välfinansierade särintressen håller till.
Oksanen låg i framkant som manipulativ debattör för att få in Sverige i Nato som han ansåg skulle ge Sverige säkerhet för att kort tid efter inträdet istället säga att krig mellan Nato och Ryssland kan ske inom 3 år.
Oksanen drev på för att Sverige skulle skriva på DCA-avtalet med Nato, det vill säga ge USA rätten till sjutton militärbaser på svensk mark. Hur smart var det? Hade han inte hört talas om Trump? Eller var det pröjset som debattör och manipulatör som vägde tyngst?
Eller är det vurmen för krigshets som driver honom? I Expressen för mindre än ett år sedan meddelade han att "vi kan få kriget fortare än vi vill"... Vill? Hur i helvete kan någon uttrycka sig så?
För några år sedan på just Folk och Försvar i Sälen var det de sprängda gasledningarna Nord Stream 1 och 2 som väckte oro. Det meddelades då att ”sprängningarna har krävt relativt stora laddningar på flera hundra kilo. Det finns inga amatörer som kan arbeta på omkring 100 meters djup med så stora laddningar. Givet de tekniska förutsättningarna kan man direkt utesluta terrororganisationer. Ryssland den troligaste aktören. Ryssland har förklarat krig mot väst och genom att attackera en oanvänd gasledning visar skickar man en signal: om vi vill kan vi spränga era gasledningar med åtföljande problem för era befolkningar i vinter.” ( https://folkochforsvar.se/content/intervju-om-hoten-pa-havsbotten/)
Det vill säga: Ryssland skulle ha sprängt sin egen gasledning som man redan från början hade full kontroll över. Patrik Oksanen var en snabb tillskyndare av den retoriken. Han var inte ensam, men framställdes som expert... Och journalister skrev – utan att ställa kritiska frågor.
Sedan visade det sig vara en liten båt med en liten besättning som utifrån ukrainska – helt logiska och rimliga – intressen sprängde ledningen. Plötsligt blev det tyst. Vi som hävdade att ledningen kunde sprängas av snart sagt vilken dykare som helst, ansågs vara lite dumma. Trots att vi citerade den säkerhetsrapport som låg till grund för att Sverige skulle godkänna den där ledningen... Krigsnormen hade nämligen tagit strupgrepp på svensk journalistik och svenska politiker.
Citat från min bok Ett jävla tjat om fred:
"När Ryssland bröt mot folkrätten och folkrättsvidrigt lade beslag på Krim ökade förstås statusen hos de politiker som förvisats till försvarsutskottet. Nu kom deras stund på Jorden. Plötsligt steg de ut ur skuggorna, krävde sin rätt och meddelade att Gotland var hotat – försvaret skickade två stridsvagnar som patrullerade i Visby. Som om ryssarna inte hade nog i Ukraina. Men skit samma, bilden satte sig. Nu jävlar var vi hotade på allvar.
Och så smög sig krigskulturen in och vettet ut medan åren flöt på: det vedervärdiga ryska angreppet med kolonner av stridsvagnar in i Ukraina ledde fram till Natobeslut utan debatt och med ett formellt beslutsunderlag som liknade en sämre gymnasieuppsats. Skulle man inte kunnat tänka sig folkomröstning? Nej, en sådan vore olämplig ty medborgarna skulle kunna utsättas för utländsk påverkan. Hette det. Demokratin kan vänta. När den är i vägen.
Ett av de problem som uppstått, i det som kan liknas vid en informellt stadgad mental krigskultur, är att forskare som har något problematiserande att säga inte blir hörda. Och kunskaper därmed inte blir använda. Om dessa forskare ändå, skriver professorn vid Försvarshögskolan Linus Hagström, tar sig in i det offentliga samtalet ”tenderar de att förlöjligas eller misstänkliggöras, just på grund av deras tendens att ifrågasätta allmänt accepterade antaganden”.
Slut citat.
Medan sådana som Patrik Oksanen ges fri lejd till medierna, tituleras expert och aldrig utsätts för följdfrågor. Någonting är inte riktigt friskt.
