![]() |
Rebellmammorna. Mången politiker tittade säkert bort. Eller skämdes för sitt gamla parti. Alf Svensson är nog en. |
Tackade nej till inbjudan att på plats beskåda riksdagens öppnande igår. Vartannat år får jag en inbjudan, har tackat ja två gånger. Det var trevligt att träffa både gamla och nya politiker, småprata och göra det som skall göras då det minglas.
I år hade det varit trevligt att få uttrycka mitt tack till rebellmammorna.
En fördel är förstås om företrädare för partiet man varit aktiv i uppskattar att man dyker upp. Så har det definitivt inte varit under årens lopp. Tvärtom. Hur det är nu vet jag inte.
Vi tycks ha olika syn på hur frågor om fred och krig ska hanteras, inte minst retoriskt och opinionsbildande, av ett grönt parti. Partier utvecklas. Jag står fast som en jäkla saltstod...
Men, som sagt, partier utvecklas, förändras.
Nu gäller det för det miljöpartisterna i riksdagen att inte fega ur när sossarna meddelat att de tänker köra över partiet genom att göra upp med moderaterna i till exempel energifrågan.
Eller är man strategiskt nöjd om Magdalena Andersson löser ut konflikten med MP genom att göra upp med Kristersson och Busch så man slipper den i valet? Själv hade jag varit milt sagt förbannad för frågor ska avgöras i val, inte före val.
Dagens partiledning tycks ta det med ro. Jag hör i alla fall inte mycket.
Den nonchalans S och M visat upp - när det gäller att låta frågor hanteras i val - är allt annat än i samstämmighet med "den liberala samhällsmodellen" och själva idén med val till riksdagen. Stora frågor tas undan: Natomedlemskapet, DCA-avtalet som ger Trump tillgång till 17 militärbaser i Sverige är två exempel. Så hanterades också pensionssystemet. Jag finner det djupt osmakligt och uttryck för förakt för medborgare och deras inflytande genom riksdagsval.
Kul att de gröna i Norge klarade sig kvar i Stortinget, dels räddar det Norge från en väldigt högerinriktad regeringen, dels hålls miljöfrågorna kvar i debatten.
Tack för idag, slut för idag.