Personligen anser jag att ett rimligt personligt krav för att ställa upp i kyrkovalet är att man tror på trosbekännelsen. Trosbekännelsen lyder:
Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Att ställa upp i kyrkofullmäktige utan att tro på detta är, som jag ser det, ohederligt. Carl Bildt ställer upp. Tror han på allt det där? Eller ser han det mest som nåt som ska sägas men inte tros på?
Personligen anser jag att den som är medlem i kyrkan, och säger sig tro på kristendomens Gud, också rimligen bör tro på något så grundläggande i kristendomen som det som framgår av trosbekännelsen: således bland annat att Jesus avlades av den Helige ande, att de döda skall uppstå, att ett evigt liv väntar och att Gud Fader har skapat himmel och jord.
Själv är jag inte medlem i någon kyrka, och kan givetvis inte kalla mig kristen - bland annat av det skälet att jag skulle ljuga om jag uttalade trosbekännelsen. Men inte minst som språkrör i stressiga valrörelsen, besökte jag ofta kyrkorummet, när det inte pågick predikningar eller annat, för att få en lugn, ro, ensamhet och tystnad. Istället för kyrkoskatt la jag en slant i kollektbössan, som tack för lånet av lokalen och möjligheten att utan störande pladder få tänka långa tankar.
