 |
| Paasikivi bojkottar DN efter att en krönika innehöll kritik. |
Joakim Paasikivi gör, tillsammans med Bengt Norborg, program för SVT om det helvetiska anfallskriget i Ukraina. Att granska effekterna av krig tillhör en god nyhetsbevakning. Och det ryska anfallskriget är ett bra exempel på hur krig raderar ut all anständighet - och klär av homo sapien som den art som själv påstår sig vara den art som kan känna empati.
Men ska någon som inte tål kritik vara den som granskar och ges utrymme i public service? Som i sig, på eller mellan raderna, kräver att journalister är lojala och ägnar sig åt självcencur? Som vägrar tala med tidning i vilken en ktönikör framfört kritik...
Paasikivi har, sedan sin tid som anställd hos Försvarshögskolan, vägrat svara på frågor från DN med motivet att en av tidningens krönikörer kritiserat honom i en text.
Således ges en offentlig person som i närmast sovjetisk anda straffat media som ställt kritiska frågor nu ett sorts programledarskap i public service. Är det schysst? Det kan diskuteras och mitt svar är nej.
Det gäller nu för SVT stt se till att ingen medarbetare framför kritik av något som Paasikivi säger... Självcensur kallas det.
Medier bör, som granskare av skeenden, inte acceptera att statligt anställda de facto ställer krav på att inte bli kritiserade för att stå till förfogande. SVT legitimerar ett förhållningssätt som inte hör hemma i en liberal samhällsordning utan i auktoritära system. Det är illa.
Nu har Paasikivi slutat på Förvarshögskolan och frilansar som "krigsexpert".
