Journalister släpps inte in i Gaza. Skäl: folkmordet ska helst inte synas, höras, kännas. Här gäller att stänga in och bomba. I en annan tid stänges människor in och gasades ihjäl.
Marna House är Gazas äldsta hotell. I dess trädgård har många – inte minst journalister – suttit, träffat människor som varit förnöjda, sorgsna och förbannade om vart annat.
Den som tittat upp har sett mödrar och barn vandra vid havet. Det är slut med det. Marna House är bombat. Människor slets i bitar. Och nu får barn och mödrar inte längre gå vid stranden.
I Gaza finns många som sett sina familjemedlemmar slitas i bitar. Jag tänker bland mycket annat på det som Israel kallade operation Gjutet bly. Många dog, hur förstördes. Det var 2008. Helvetet fortsätter och fortsätter, krigsbrott blir folkmord.
Muhammeds farfarsfar dog i Gaza, vilket var ett skäl till att just Gaza blev islams första erövring utanför Arabien – en stillsam övergång. På 1100-talet tog korsfararna över och blodet flöt. Gaza gick som en stafettpinne mellan olika härskare. Så blev det ett isolerat fängelse för palestinier, med fattigdom, korruption, rädsla och kollektiv bestraffning. Och nu massvält och prickskytte på de som försöker hämta mat.
De naiva tror att fred kan vinnas genom detta.
Barn som uppfostras i militäriska strukturer och med nidbilder av ”den andre”,
kan de någonsin känna tillit? Det spelar ingen roll om det är israeliska barn
som inympas föreställningar ”om araber”, eller palestinska barn som inympas
föreställningar om hur judar ”är”. Det är lika illa. Och ger underlag för att
ett samhälle, även om det skulle bli fredstid, kommer att leva på krigsfot
mycket länge.
Det är dags att påminna, och uppdatera, Olof Palmes jultal från 1972 då bomberna föll över Hanoi:
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Gaza är en form av tortyr. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza.
Ingen sitter längre i trädgården till Marna House. Hotellet finns inte kvar. Bombat. I ett upprop krävs att journalister ges tillträde till Gaza. Uppropet upprör Svenska Dagbladets ledarsida mer än den terror som Israel ägnar sig åt. För att inte tala om ledare inom kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Det som händer kallas krig, men det är inte krig. Det är massaker. Stänga in och svälta ut. Stänga in och skjuta de som försöker få mat.
.png) |
| https://verbalforlag.se/bocker/ett-javla-tjat-om-fred/ |
