.png) |
| PARTIPISKAN VINER |
Annika Strandhäll (S) utredde frågan om sänkt normalarbetstid. Slutsats: socialdemokraterna bör, om de kommer i regering, lagstifta om 35-tmmarsvecka. Nu har sossekongressen sagt nej till det. Istället ska man se positivt på om arbetsmarknadens parter kommer överens om viss sänkning av arbetstiden. Annika Strandhäll blev överkörd men hävdar ändå att hon är så glad och lycklig och talar om historiskt beslut. Som om den som blir överkörd av Tesla är tacksam för att det inte var en simpel Toyota.
Kort sagt: ingenting kommer att hända i frågan om vare sig 35-timmarsvecka eller 30-timmarsvecka. Sverige ligger sannerligen inte i framkant...
LITE HISTORIA
I nådens år 1970 beslutade riksdagen att den lagstadgade normalarbetstiden
skulle vara 40 timmar per vecka. Det var en helt annan tid, ett halt annat
samhälle.
Då stod Sverige fortfarande för tio procent av världens
fartygsproduktion. Det fanns inga persondatorer. Riksdagen beslöt att starta en
bank som fick namnet PK-banken.
20 000 bönder hade just demonstrerat i
Jönköping för bättre villkor. Carl XVI Gustaf blev kung och vänsterpartister
kallade sig stolt för kommunister.
Miljöpartiet var inte påtänkt. Proggrörelsen
blomstrade. Gröna vågen gick över Sverige, USA lämnade Vietnam och… riksdagen
införde 40-timmarsveckan.
Som skulle visa sig vara ett beslut gjutet i betong
som inte ens maskrosor tycks kunna spränga sig igenom.
Ett av de mer fenomenala argumenten som ofta framförs
mot sänkt arbetstid är att det skulle vara planekonomi att sänka till 30 timmar
i veckan. Således uppfattas 40 timmar i veckan som marknadsekonomi. Vad är då
35 timmars normalarbetstid? Blandekonomi?
MYCKET SNACK, LITE VERKSTAD
Det finns några varianter på hur normalarbetstiden skulle kunna sänkas som presenterats under årens lopp. Miljöpartiet har haft sin. Vänsterpartiet har sin, delar av socialdemokratin har haft sin, borgerliga tänkare har haft sin. Den som gräver finner.
En del varianter är intressanta, andra yviga. Nu tillkommer skäl som har med AI att göra – jobb kommer att försvinna. Och människor behöver stressa ner.
SÅ KAN DET GÅ TILL
Hur skulle det då kunna gå till? Tja, ändra arbetstidslagens §5 så att nuvarande 40 timmar ersätts med 30 timmar som varande normalarbetstid.
Då skulle den lyda: »Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 30 timmar i veckan."
Det enda som skett är att siffran 40 bytts ut mot 30. Ett sådant byte över en natt skulle förstås få förödande effekter på många sätt. Det skulle uppstå arbetskraftsbrist. Utbildningsväsendet skulle inte vara anpassat. En del viktiga arbeten skulle inte bli utförda. Övertidsersättningarna skulle bli våldsamma. Det går inte att blunda för.
Så övergången måste regleras, det viktiga är att den nya heltidsnormen växer in. Vilket enkelt skulle kunna ske genom att arbetstidslagen får en tilläggsparagraf som slår fast att övertid mellan 30 och 40 timmar under en övergångsperiod inte i lagens mening ska ge upphov till vare sig övertidstillägg eller tidskompensation om inte fack och arbetsgivare kommer överens om annat.
VAD SKULLE VINNAS MED DETTA?
Jo, normen för vad som betraktas som heltid skulle utan större konvulsioner förflyttas från 40 till 30 timmar, vilket i slutänden skulle göra det lika naturligt att tala om heltid som 30 timmar i veckan som det idag är att tala om 40 timmar.
Hur dessa skall förläggas – genom 6 timmars arbetsdag eller fyradagarsvecka – bör vara en fråga mellan arbetsmarknadens parter. Förslaget redovisar jag detaljerat i min bok "Vad ska vi ha samhället till?"
.png)
