För att ens försöka förstå världen måste man först och främst fatta att det inte är samma sak att försöka förklara och att försvara.
I dagens debatt verkar den insikten vara bortspolad. Vilket gör såväl inrikes som utrikespolitiken sämre än den borde vara.
Att försöka, på allvar, förstå hur "den andre" tänker och hur "den andre" upplever ens egna handlingar tillhör de mest elementära grunderna för att ens komma i närheten av ett intellektuellt hederligt förhållningssätt.
I ett debattklimat där oneliners och snabba uttalanden belönas förlorar varenda lång tanke medan alla kryper in i sina bunkrar.
Att med automatik inta motsatt åsikt än sin fiende är så korkat som det någonsin kan bli. Tänkte på det när Jimmie Åkesson förvarade ett korkat beslut av Sverigedemokraterna i EU-parlamentet med att Miljöpartiet ju tyckte tvärtom.
Ett exempel på svårigheten att sympatisera med något som en djupt osympatisk och på alla sätt tvivelaktig figur sagt kommer här:
Klimatförnekare, lögnare, mobbare med åtskilliga fascistisk drag. Opålitlig pösmunk... Onekligen. Omöjlig att rösta på. Men spillror av vett mitt i galenskapen... får man tycka så utan att bli hudflängd?
Hur hade vi reagerat om t ex Bernie Sanders sagt ungefär samma sak... applåderat unisonsegment t? Eller?
Se här.
