Lena slutar sitt jobb som studierektor/biträdande rektor på Åsa Folkhögskola efter tio år. Innan dess var hon vårdlärare och innan dess sjuk- och distriktssköterska. Många års jobb. Men inte pensionsålder än. Fyllt 62. Men det får ända vara slut med jobb (hon jobbar halvtid i en överlämningsfas några veckor i januari).
Hade det varit möjligt om vi bott dyrt i någon urban miljö? Förmodligen inte. Fördelen med att bo på vischan är att boendet är billigt och konsumtionsmönstret ser helt annorlunda ut. Inga skyltfönster, inga gallerior, ingen köphysteri. Men stort hus, stor tomt, snickra, odla, hugga ved, tid att laga mat från grunden... Mycket att göra med frihet. Inget behov av flygresor för att tagga ner. Lena målar, ställer ut ibland. Jag föreläser och skriver. Nästan paradisisk tillvaro, med raggsockor och kofta på vintern, utsikt över fjärd istället för gata, skogens sus istället för buller, hjortar och ekorrar istället för reklamskyltar.
Vi saknar saluhallar och närhet till teatrar - men det har ersatts av lokalt producerad mat och leveranser från Gårdssällskapet och en schysst fiskhandlare var sjätte vecka. Smidigt. Rotfrukter och grönsaker odlar vi, även om det inte räcker året om.
Livet på landet har möjlighet till livskvalitet till ganska låg penningkostnad. Så det går att sluta jobba. En intervju med Lena finns här:
.png)
