En lögnare mot en skrattare - är inte båda lite konstiga?

Jill Stein ska tystas medan Kamala Harris skrattar och Trump mobbar. Good bless USA.

 

I natt svensk tid ska det blir debatt mellan Trump och Kamala Harris. Det handlar om en mobbare som gjort lögn till sitt signum och en figu,r som skrattar och ibland säger fluffiga saker som vore hon en sketch i Monty Python. Det sistnämnda är inte så lyckat med tanke på att Kamala Harris och demokraterna kör på temat att det är Trump och republikanerna som är weird (konstiga).

De två är överens om en sak: håll alla andra borta. Jill Stein - det gröna partiets kandidat - motarbetas frenetiskt av demokraterna som försöker få bort henne från möjligheten att ens ställa upp i en del delstater.

Erkänner. Jag följer amerikansk politik ganska noga. Förmodligen också för att den är ganska lätt att följa. Och för att USA utmålas som demokratins stora land. Vilket är en absurd bild. Hela valsystemet är ett hån, det styrs av två partier som har ett gemensamt: rigga systemet för sig själva.

Just nu kallar Donald Trump sin motkandidat för "kamrat Kamala", driver - inte utan rätt - med hennes sätt att skratta i alla sammanhang och med hennes minutlånga nästan parodiska tackande (thank you, thank you, thank you, etc etc).

Kamala Harris å sin sida har en gigantisk balja att ösa ur när det gäller att angripa Trump. Som för övrigt talar om vikten av fler dödsstraff medan publiken jublar. Dödsstraff för knarklangare så finns inga knarklangare kvar, meddelar han totalt befriad från belägg.

Kamala Harris kontrar angreppen om att hon är kommunist med att i sina senaste tal ägna prioriterad tid åt att plädera för småföretag i det lokala samhället på temat att småföretagande entreprenörer är goda människor som frågar sina anställda varje morgon hur de mår. Naivt? Jo, så in i baljan. Arbetsmarknaden i USA är hård och ibland skoningslös.

Bolagsskatter är ett litet slagnummer. Harris vill höja från 21 procent till 28 procent. Medan Trump vill sänka till 15. (Rent generellt tycks Harris ligga mindre till vänster än Biden som ville att kapitalinkomster på mer än 1 miljon dollar skulle beskattas med ca 45%. Harris nöjer sig med 28 procent från nuvarande 24 procent.)

Givetvis pläderar Harris också för rätten att vara med i facket. Vilket Trump, som lierar sig alltmer med Elon Musk, inte gör. (Är det förresten - det här är en parentes - dags för de som kör Tesla att känna visst obehag?)

KRIG OCH FRED OCH VÅR HERRE

En fråga som tar stor plats i Trumps tal, som är betydligt mer "storslagna" och "proffsiga" än Harris tal, är frågan om krig och fred. Trump låter ibland som om han talar för fredsrörelsen, lägger huvudet på sned och meddelar att tusen och åter tusen människor dör i onödan i ändlösa krig. Samtidigt som han betonar att USA lider brist på ammunition när så mycket skickas iväg. USA först. Och Natoländer ska inte åka snålskjuts på att USA satsar så mycket pengar på militären.

Kamala Harris tal är mer av varianten "småprat med grannen" men samtidigt betydligt mer krigiska än Trumps. Vad nu låtande kan vara värt. Det påtalas ofta att Trump inte drog in USA i något krig under sin tid som president.

Båda ber guden hjälpa såväl USA som dess innevånare, i vart fall de flesta invånarna. Ska man tro dom ber dom till guden titt som tätt. Trump anser att guden räddade honom då han besköts i betydelsen att guden stod på hans sida. Varför guden lät en av Trumps lojala åhörare dö istället förblir ett mysterium.

OCH SÅ DÖK HAN UPP IGEN - VARNINGSKLOCKA?

I natt ska de två debattera, med avstängda mikrofoner i betydelsen att den som inte har ordet inte kan avbryta. Det sägs hjälpa Trump som lätt kan bli oförskämd när motståndaren talar. Skulle tro att det lika mycket kan rädda Harris från fadäser.

Som piffigt inslag i kampen har ett antal tunga republikaner valt att offentligt stötta Kamala Harris med motivet att Trump är galen och farlig. En av dem är Dick Cheney. Vilket fått Jill Stein att utfärda varning: "Cheney var arkitekten bakom lögnen för massförstörelsevapen som startade Irakkriget, ledde användningen av tortyr som officiell amerikansk politik och drev beslutet att omvandla den amerikanska flottbasen i Guantanamo Bay till ett fängelse – bland andra brott som är för långa att lista. Ändå är Kamala Harris "hedrad" över att få sitt stöd av Cheney. Detta stöd är inte en ära – det är en varningsklocka."

EN PLATS I LJUSET, HÄMND ELLER ÖVERTYGELSE?
Och så har några demokrater - bland annat Tulsi Gabbard - valt att stötta Trump på temat fred istället för krig. Gabbard har motarbetats av det demokratiska partiet, inte minst efter att hon offentligt stödde Bernie Sanders som motades bort av eliten inom Demokraterna. Tulsi har skaffat sig ett plats i rampljset - av övertygelse eller som följd av det odemokratiska demokratiska partiet? Kanske både och.

Frågan om krig och fred har också varit ett skäl för Robert Kennedy Junior att ställa sig till Trumps förfogande. Kennedy gick från att vara demokrati, via att bli frilansare till Trumplägret. Av vilka skäl egentligen - hämnd? Han har ju onekligen blivit bortstött av sitt gamla parti. Trump tackade och tog emot och drar numera i sina tal upp vikten av att livsmedelsindustrin slutar göda folket med usel mat - vilket varit en av Kennedys stora frågor som advokat och politiskt engagerad i demokraterna. Trovärdigt? Knappast.

HJÄRTLIGHET MOT MOBBERI
Hur det går? Kamala Harris har inte imponerat i de få intervjuer hon ställt upp på, är luddig och har alla ögon på sig eftersom det är hennes första stora debatt. Kanske handlar det mest om att överleva, inte göra bort sig. Mycket står på spel för demokraternas elit som ställt sig bakom Kamala Harris utan att hon blivit vald på "riktigt" sätt. Hon var den som först drog sig ur - på grund av uteblivit stöd - när Demokraterna vaskade fram att Biden skulle bli deras kandidat.

För Trump är det lättare, han kan göra bort sig utan att det tycks skada honom. Men hur långt kan han gå innan de osäkra får nog? Och är Kamala Harris tillräcklig för att uppfattas som mer tilltalande? Hjärtlig är hon, uppträder medmänskligt och generöst - men om det är hennes starkaste kort, vad säger det om den amerikanska politiken? Och om de två dominerande partierna?

Ett val mellan pest och kolera? Kolera kan man överleva om man får tillgång till rent vatten. Frågan är om sådant finns. 

En sak är i alla fall säker: Med Trump som president lär lögner och mobbning legitimeras som uttalad metod också i det vi kallar demokratier. Redan har sådant fått fotfäste. Också i ett land som Sverige, där flera ministrar fått för sig att även rent genomskinliga lögner är ett accepterat verktyg.

Nog hade det varit intressant om USA hade varit tillräckligt demokratiskt för att låta även Jill Stein delta i debatterna. Hon skiljer sig markant från både Harris och Trump, vilket onekligen piggat upp debatten och tillfört en ny dimension på temat "people, planet, peace". Och nog hade det varit intressant med en presidentkandidat som stod för att föra Netanyahu till domstolen i Haag för krigsbrott. Och ingen skulle kunna anklaga henne för antisemitism - hon är själv judinna.

ny

"Good bless the USA"