.png)
bit bort. Men det var det värt. Schysst mustning. Och en överraskning. Den som höll i det var nämligen Jan Blomgren.
Blomgren är inte vem som helst. Han har varit Sveriges mest trovärdiga utrikeskorrespondent. Jobbade på Svenska Dagbladet. Som journalist och kolumnist. Korrespondent i Moskva. Jag har citerat honom många gånger på bloggen. Och förstås i min senaste bok.
Nu ägnar han några sensommarmånader åt att musta äpplen i Enhörna. Dit Lena och jag åkte eftersom det gick att beställa exakt tid för mustningen, vara med under processen och få med boxarna hem en halvtimme senare.
Att Svenska Dagbladet inte tagit vara på hans kompetens säger något om tiden vi lever i. Analyser ska anpassas till en förenklad bild av verkligheten, en bild som passar in på en berättelse. Å andra sidan: hade SvD tagit hand om kompetensen hade det kanske inte blivit tid för musteri.
Under tiden i SvD berättade han bland annat om krigshandlingarna i Georgien. Skrev om hur det var istället för hur det "nog borde vara". Det sistnämnda - "nog borde vara" - ägnade sig inte minst ledarskribenter och ledande svenska politiker åt. Att Blomgren hade rätt framgick sent om sider i en EU-rapport som den svenska debatteliten inte vill låtsas om. Än idag. För den passar inte in i den för dagen godkända retoriken.
Jag funderade en hel del på det när jag besökte Georgien: var det inte tillräckligt jävligt som det var utan att händelseutvecklingen måste friseras och läggas tillrätta? Skrev här.
Boxarna fylldes med pastöriserad must från de äpplen vi plockat bara några timmar tidigare. Råvaran förädlades till äkta vara. Så borde det vara också med journalistik. Dessvärre är det inte alltid så. För att uttrycka det diplomatiskt. Vilket jag skrivit mycket om. På temat: bara för att någon tar strid mot odemokratiska regimer - typ Kina, Ryssland, Myanmar - så behöver de sannerligen inte vara goda, demokratiska och undkomma kritisk granskning.
Jag tänker på sådant som Falun Gong, som i svenska medier utmålades som något harmoniskt och genomfint. Utan att någon journalist uppenbarligen ens läst Mästare Lis skrifter som är helt förfärliga: läs gärna här. Man är inte god bara för att man strider mot det onda. Politiker och skribenter - som kanske vill väl - tar sig allt för ofta rätten att förenkla det komplicerade och därmed fördumma debatten och förinta idén om ärlig analys.
Jan Blomgren sammanfattar det väl: "Jag förstår att vi är många som vill tänka med hjärtat men är man analytiker så får inte det styra min analys. Det är att undanhålla läsare/lyssnare vad som sker och bakgrunden".
Nog gäller det i allra högsta grad hur berättelsen - från ax till limpa så att säga - om kriget i Ukraina, så förenklad. Som om det inte räcker med hur jävligt angreppet är, hur direkt ansvarig Putinregimen är för angreppet. Varje uns av kritiska analys över hur "vi i väst" agerat ska sopas bort. Så borde det inte vara. Vi måste kunna inse Putinregimens direkta ansvar utan att för den skull blunda för vad "vi" hade kunnat göra för att undvika det helvete som kriget innebär. Blundar vi hela tiden med ena ögat lär vi oss inte ett förbannat dugg.
Hela gänget med boxar står i källaren, så tar vi sommaren med oss hela året. Det blir en tur till Enhörna nästa sensommar också. Om livet går bra, och det där förbannade anfallskriget i Ukraina inte slutar i katastrof för hela Europa. Pressade despoter, som är lika åldrade som jag, kan ju få för sig att när de själva ändå ska dö så kan väl resten också stryka med.
