Skam, känner jag. Sverige tiger... i vart fall regeringen.
Och ganska tyst är det bland riksdagspartierna över huvud taget. Medan bomberna faller över barn, kvinnor och män som ingenstans har att ta vägen.
bland längtar jag till den politiska hetluften. Jag hade inte kunnat hålla truten över vad som sker i Gaza. Det ohyggliga dödandet av civila, av det totala bombandet.
Så det är dags att påminna, och uppdatera, Olof Palmes jultal från 1972 då bomberna föll över Hanoi:
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Gaza är en form av tortyr. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, december 2023.
Men den svenska regeringen kan inte ens slå fast att det är oproportionerligt till och med enligt "krigets lagar" (vilket absurt begrepp...).
Och inte vågar någon ställa krav på Egypten att öppna gränsen så människor har någonstans att fly.
Här gäller inte "öppna dina hjärtan" minsann. Här gäller: stäng in och bomba.
Samtidigt uppmuntrar i realiteten Israels regering bosättare på Västbanken att mobba, hetsa och tvinga bort palestinier, ta över mark och bete sig som rånare.
(Ska jag behöva skriva att Hamas dåd var vedervärdigt för att slippa korkade kommentarer??
Samtidigt är det naturligtvis så att ingenting sker i ett historisk vakuum. vare sig igår, idag eller imorgon.
Det som sker imorgon har rötter i det som sker idag - hur tror Israels regering att barn och unga som nu lever i Gaza kommer att se på Israel och Väst imorgon?)