 |
| Läs hela krönikan - klicka på bilden. |
Vem skulle jag varit om omständigheterna varit andra än de varit?
Jag har haft tur som fötts där jag fötts, och levt i en tid som kanske utgör en parentes av goda förutsättningar. Men hur hade jag varit om jag fötts i Gaza?
Om jag hört mina morföräldrar berätta sin historia, hur de blivit av med mark, tvångsförflyttats efter beslut långt över deras huvuden, instängda i hopplöshet?
Om jag växt upp i Gaza, vem hade jag varit då? Hade jag blivit något som jag uppfattat som frihetskrigare, en som andra uppfattat som terrorist?
Hade jag riskerat bli en som hatar så mycket att jag kunnat mörda av den enda anledning att den mördade tillhör ett annat folk, ett annat kollektiv, råkat födas i ett annat sammanhang?
Jag önskar att jag vore säker på svaret, att eget förstånd fått mig att tänka och bete mig bättre än att bli våldsverkare. Men om den inre livsväven vävs av rädsla och hopplöshet? Vem riskerar man att bli då?
Så, vad vet man om sig själv? Egentligen?
Om jag varit en av dem som ganska frekvent varit utsatt för missiler från Gaza, om jag varit en av dem vars dotter halshuggits eller kidnappats av Hamas, vem hade jag då varit?
Hade jag uppfattat det som någon sorts rättvisa att palestinska barn skulle bombas till döds som svar på att mitt barn mördats? Jag hoppas inte det, men hur ska jag veta?
Läs hela krönikan här.
