.png)
15 000 människor. Bara på den ukrainska sidan. 15 000 som fått ben eller armar amputerade. Sådant där som inte syns i tabellerna över antalet döda. Som ”bara” går under beteckningen skadade.
Siffran 15 000 kommer från Ukrainas hälsodepartement.
En rimlig bedömning är att det kan vara lika många på den ryska sidan. Framför mig ser jag en gigantisk hög av 30 000 armar och ben. Och det gäller bara första halvåret 2023.
Säg att en halvmeter tagits i genomsnitt. Läggs de amputerade delarna efter varandra så räcker de 1,5 mil. Så kan också krig beskrivas.
Ändå sitter det människor bakom skrivbord och anser att varje tanke på förhandling för att få ett stopp på amputerandet är en fientlig handling. Fientlig mot vem? Mot de som ska bidra med armar och ben det innevarande halvåret, de där som fyller på så sträckan blir tre mil?
Hur mycket är armar och ben värda? Svåra val i en värld med demagoger, maktambitioner, nostalgiska drömmar och historiska umbäranden, kan tyckas…
Hur ska Ukraina, Europa, Ryssland ta hand om de som kommer hem utan armar och ben?
Hur ska samhällen förhålla sig till alla de som efter månader i dödsskräck kommer tillbaka med det som går under beteckningen posttraumatisk stress?
Är det någon som tror att alla dessa kommer att få vård? Att någon stat anser det värt att betala? Krigsinvalider har de kallats. Otack har varit deras lön. Se bara på USA. Statistiken är fruktansvärd. Den visar att 114 000 veteraner begått självmord sedan USA inledde krigföringen i Afghanistan 2001 och Irak 2003.
Så ser också krigets siffror ut.
Allt fler tycks överens om att kriget kan pågå år efter år efter år. Nästan en halv miljon har redan dött eller skadats. För bara Ukrainas del är siffran 70 000 döda och mellan 100 000 och 120 000 skadade. För Ryssland än fler. Skulle de döda kunna läggas efter varandra så skulle det räcka en bit över 25 mil.
Ändå utmålas fredsrörelsen som något konstigt som bör hånas.
Läs hela artikeln här:
