.png)
Miljöpartiet hittade helt rätt när man häromdagen anmälde såväl regeringen som EU:s ministerråd till EU-domstolen. Det gäller hur fisket i Östersjön ska hanteras. Miljöpartiet krävde - helt riktigt och helt nödvändigt - stopp för industriellt fiske av strömming och sill (sill kallas strömming norr om Kalmarsund).
Regering och ministerråd har lyssnat för mycket på fiskelobbyn som gillar industrifiske. Istället för att enbart släppa fram kustnära småskaligt fiske.
"Fiskart efter fiskart har kraschat", skriver miljöpartisterna på DN-Debatt. Och det är helt riktigt, industrifisket är kortsiktigt, förödande och dess företrädare tycks enbart tänka på nästa kvartalsrapport. Kortsiktighetens förbannelse råder.
Nu handlar det alltså främst om sill - och därmed också skarpsill. Vadå skarpsill, kanske vän av ordning frågar. Svar: det går i
realiteten inte att skilja på sill- och strömmingsfisket från upptag av
skarpsill.
I ovan nämnda debattartikel skrivs helt riktigt:
"Landsbygdsministern har inte ens varit beredd att erkänna att industritrålarnas överfiske är ett problem utan grundlöst hävdat att tillräcklig kunskap saknas för att försiktighetsåtgärder ska kunna vidtas. Dessutom har Kullgren vid upprepade tillfällen felaktigt påstått att kommissionens ursprungliga förslag för ett nödstopp av fisket i Östersjön går utöver den vetenskapliga rådgivningen."
Karln har fel, så uppenbart fel. I väntan på att en stämningsansökan av ministerrådet behandlas är den viktigaste åtgärden i närtid att införa ett totalstopp för det svenska industriella trålfisket i hela Östersjön.
Bestånden av sill och strömming på väg mot kollaps och, skrivs i artikeln, "med dem hela
Östersjöns ekosystem". Är inte det överdrivet som del av politisk retorik? Nja, faktiskt inte.
Väldigt mycket hänger nämligen på just sill och strömming som utgör födobas för såväl andra fiskar som för fågel och däggdjur. Sillen är så att säga motorn i Östersjöns ekosystem.
En art som är glad över sillens tillkortakommande är den lilla spiggen. Som i gigantisk mängd tar sig an det ekologiska utrymmet när sillen minskar. Spiggen käkar andra arters rom och larver i stor mängd, vilket medför att dessa bestånd också minskar. Spiggen har beskrivit som havets gräshoppssvärmar...
Lägg till det att Östersjön, som är ett ganska artfattigt grunt innanhav, är under stort tryck också av andra skäl. Klimatförändringar, övergödning, syrebrist och giftutsläpp. Kort sagt: Östersjön är illa ute.
Det tragikomiska är att en av Miljöpartiets första motioner, när partiet kom in i riksdagen 1988, var en genomgripande handlingsplan för Östersjön. Den röstades ner, trots att alla partier i valrörelsen hävdat att de minsann skulle ta just havspolitiken på allvar.
Folkpartiledare hade till och med klappat på en säl i en tevestudio. Och alla partier, utom MP och M, hade sälar på bild i sina valaffischer eller valbroschyrer...
Behöver jag påpeka att jag som språkrör för MP var förbannad på hyckleriet? Nej, tänkte just det.
PS! Det sägs ofta av journalister som har dåligt minne, eller allmänt hjärnsläpp, att det var döda sälar som förde in Miljöpartiet i riksdagen. Det är fel. Miljöpartiet hade mer än 10 procent i opinionsmätningarna långt före det att döda sälar började flyta iland.
