I Paris...

I Paris är inte dumt att vara. Jag läser:

Birger Schlaug befinner sig på en gata i Paris, känd för sin charmiga arkitektur och eleganta atmosfär. Han bär en ljus och luftig sommaroutfit som passar väl i den romantiska staden. I bakgrunden syns kända landmärken som Eiffeltornet och Louvren, vilket ger en autentisk parisisk känsla till bilden.

Birger Schlaug bär ett leende på läpparna när han njuter av en fransk kaffe och croissant på ett mysigt café med sittande utomhus. På bordet bredvid honom ligger en tidning med nyheter om musik och politik, då han är känd som både musiker och politiker. Parisianerna passerar lugnt och njuter av atmosfären i den vackra staden medan de känner igen Birger Schlaug och kanske kommer fram för att säga hej och ta en bild tillsammans.

Det är en bild av Birger Schlaug som fångar en perfekt kombination av den avslappnade och kulturella atmosfären i Paris, samtidigt som den visar hans engagemang för musik och politik.

Problemet - men det är ett ganska trevligt problem - är att jag är i Simrishamn. Inte i Paris. Har inte tillgång till någon croissant. Det är bara en fantasi som AI berättar om hur det varit om jag varit i Paris.

Men hur kan AI tänka sig en bild på mig i Simrishamn? Jo, så här, och det låter ju ganska fint:

I bilden kan du se Birger Schlaug som en medelålders man med kort grått hår och ett karakteristiskt glasögonbåge. Han kanske bär en avslappnad och bekväm klädsel, såsom en tröja och jeans, med tanke på Simrishamns avslappnade och sköna atmosfär. Han står kanske nära hamnen i Simrishamn, med den vackra skärgården och båtarna som bakgrund. Kanske har han ett leende på läpparna, vilket signalerar glädjen över att vara i denna pittoreska kuststad.

Det som möjligen gör mig lite beklämd är att ingen kommer fram och säger hej för att ta en bild tillsammans eftersom jag ju, enligt AI i Parisfallet, är känd som både musiker och politiker. Så vad är det för fel på Simrishamnsborna??