.png)
Förutom frågan om surrogatmoderskap – som i sig är minst sagt problematisk – innehöll inslaget som Granskningsnämnden tagit sig an en sorts normalisering av det som förr kallades rashygien. Det vill säga det som Hitler ägnade sig åt, det vill säga försöka få fram barn med vissa egenskaper.
Rashygien i modern tappning är en direkt följd av genteknikens framgångar. Det är försent att ta debatten nu, det skulle vi gjort på 80-talet. Vi som då försökte idiotförklarades. Vi svartmålade. Var teknikfientliga.
Inte ens i riksdagen blev det vettiga debatter, alla hukade, rädda för att verka "omoderna". I en debattartikel (8 juli 1989) skrev jag om detta på Brännpunkt i SvD.
Syftet med min kritik var att frågan åtminstone skulle diskuteras eftersom den mer än någon annan fråga skulle få konsekvenser för både miljö och samhälle. Tekniken styr inte bara samhället rent tekniskt, utan även när det gäller värderingar...
1953 lyckades James Watson och Francis Crick presentera en modell över DNA-molekylens uppbyggnad. Nio år senare fick de nobelpris.
Francis Crick, en på många sätt ärans man, har hävdat att barn som inte har tillräckligt goda arvsanlag mycket väl kan mördas:
"Inget nyfödd barn borde få kallas människa förrän det genomgått vissa tester när det gäller arvsanlag".
James Watson förklarar närmare: "Om ett barn inte levnadsförklaras förrän tre dagar efter förlossningen kunde föräldrarna beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har den möjligheten under nuvarande system. Läkarna kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville..."
För tio år sedan ansåg han att om det visar sig att homosexualitet är genetiskt betingat, vilket han trodde att det var, så borde alla gravida kvinnor ges rätt till abort.
För ett drygt decennium sedan hävdade han dessutom att svarta hade gener som gjorde dem mindre intelligenta än vita, och att detta var förklaringen till varför Afrika var fattigt... Detta föranledde obskyra organisationer att jubla...
Nåja, dessa två nobelpristagare är inte ensamma. Joshua Lederberg fick nobelpris 1958 och menade att rashygien var mer än rimligt. Har man funnit en "överlägsen individ" ska denne kopieras direkt "hellre än att riskera störningar genom naturlig hybridisering, inkluderande den sexuella".
1978 skrev nobelpristagaren Macfarlane Burnet i sin bok The endurance of life:
"Vi måste se till att alla barn faller under de accepterade gränserna för det normala. För att gå rakt på sak: det innebär att ta död på havandeskapets produkt så fort man säkert kan konstatera att det inte är tillräckligt välrustat för att klara livet. Det kan tänkas att man inom en inte alltför lång framtid kommer att testa alla nyfödda barn direkt vid födseln och endast återlämna dem till modern om man inte funnit några tecken på genetiska sjukdomar".
Men det är ju inte bara mer eller mindre galna nobelpristagare som drömt om en värd där rashygien är medel för att skapa den nya människan.
I folkhemmets Sverige var det Alva och Gunnar Myrdal som gick i spetsen. I Kris i befolkningsfrågan skrev man: "Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial".
De två hävdade att det krävdes karaktär och intelligens av "det mänskliga produktionsmedlet", de "lågvärda" människorna skulle steriliseras.
1941 hävdade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller att samhällsvinsten var ett gott argument för rashygieniska åtgärder. Det var säkert inga onda människor, och det är just precis det som är så obehagligt.
I det godas namn kan man ägna sig åt att genomföra Hitlers dröm om den perfekta människan, med A-barn och allt. Undrar om Bindefeld och hans partner tänkt på det innan de beställt sitt barn.
