Lite sur är jag allt för att jag inte kom på begreppet själv. Det är ju så självklart. Att få läsa det på DN:s ledarsida - om än inte skrivet av en ledarskribent utan av en krönikör - var förstås lite överraskande.
Krönikören - Andrew Walden - skriver efter att efterlyst en ny förening med ett gammalt namn: "Skattebetalarnas förening":
"Vi skattebetalare vill inte se fler skattesänkningar och åtstramningar. Vi vill inte känna new public management-monstret härja som en binnikemask i samhällskroppen. Vi vill inte ha mer pengar i plånboken.
Det vill vi visst, utbrister någon omodernt stämd yngling från Handels med slipsen knuten runt huvudet.
Nej det vill vi inte, svarar den nya skattebetalarföreningen bestämt eftersom den tänker unna sig samma frihet som den gamla att tala som ett vi.
Vi skattebetalare är trötta på historier om sjuksköterskor och lärare som inte hinner äta, vi vill inte vara medskyldiga till att barnmorskor och hemtjänstbiträden aktar sig för att dricka vätska eftersom de inte har tid att kissa.
Vi skattebetalare vill inte att elev- och lärarassistenter sägs upp av makthavare som samtidigt febrar om vikten av trygghet och studiero i klassrummen.
Och vi vill inte att en (1) skolkurator ska ansvara för 2000 elever medan regeringen planerar för ännu en skattesänkning som ska riva upp ännu ett hål i det gemensamma för att individen ska få några hundringar som möjligen räcker till biljetten när artisteliten samlas på Avicii Arena för ännu en stödgala som ska rikta ljuset mot ungas psykiska ohälsa. Vi vill inte höra fler skrik ut i rymden.
Vad är det för jävla skitsamhälle vi bygger? Eller snarare slipar oss ner till, stående i en sörja av de offentliganställdas benmjöl. Och hur fan är det möjligt när alla politiska partier säger sig värna välfärden?"
Temat är detsamma som i min senaste bok, men jag var inte smart nog att hitta begreppet för det samhälle vi är på väg att bygga: Stryparsamhället.
Jag bockar och bugar inför Andrev Walden. Även om jag inte delar hans uppfattning om att just cigaretten och rökrummet var en symbol för ett samhälle som inte strypts på grund av effektivisering. Dessvärre har många däremot strypts i bemärkelsen inte kunnat andas när KOL hunnit ifatt dem.
