Debatt om hunger. Och havregrynsgröt. Lena Andersson meddelade - med anledning av att det i den politiska debatten framförts att barn går hungriga till skolan - att de inte alls behöver göra det eftersom det bland annat finns något så billigt som havregrynsgröt. Möjligen glömde hon att det kanske därtill också behövs mjölk och kanske till och med lingon eller något annat att förgylla gröten med.
Men, bortsett från det så har hon givetvis rätt i att det går att äta billig frukost som gör att hunger inte inträder. Hela min uppväxt bestod av frukostar på havregrynsgröt, mjölk och lite hemkokt lingonsylt eller äppelmos. Det fungerade alldeles utmärkt. Så till vida har Lena Andersson rätt.
.png)
.png)
Men, och det är ett viktigt men, hon förstår nog inte att hennes tonfall och snäva vokabulär retar folk med viss rätta. Rent sakligt är det ganska billigt att i Sverige fylla magen med mat som är både mättande och på många sätt bra. Havregryn är exempel på det. Men mat är ju också näringskälla och då krävs mer för att få barn att växa och utvecklas. Det krävs grönsaker, frukt, proteiner - ja, ni vet. Och att då ge sitt barn mat kan kosta en hel del, inte minst i en tid av inflation och när all annan basförsörjning för en familj också ökar i pris: el, boende, månadskort etc.
Lena Andersson tolkar begreppet hunger rent bokstavligt. Och då har hon rätt i att retoriken från politiker är just retorik. Men ser man till den större bilden har hon fel. Lena Andersson är en sådan, tror jag efter att läst en del av vad hon skrivit genom åren, som må vara intellektuell men på ett väldigt fyrkantigt sätt. Hon må se djupt, men inte brett. Till skillnad från de som ser brett men väldigt ytligt. Frågan är vilket som är värst.
Jag ska fira debatten med att denna vecka konsekvent käka havregrynsgröt till frukost. Det kan få bli med havremjölk och lingonsylt. Alldeles utmärkt gott, och mellanmålet till den sena lunchen kan skippas eftersom mättnaden håller i sig.
Tack för idag, slut för idag.
.png){kind=link}