Ett inslag i gårdagens Rapport visade hur debatten i Tyskland låter, denna gång i frågan om kriget i Ukraina. Ett samtal som förs där vore i stort sett omöjligt i Sverige där fredsrörelsens - som bland annat har det sympatiska syftet att inte människor ska dö, lemlästas och få livslånga psykiska skador som följd av krig - utmålas som Putins lakejer.
Och vem vill drabbas av sådant? Få, nästan inga. Därför håller människor tyst. Och vi sugs stillsamt in i liknande mentala bur som Putinregimen mer eller mindre tvingat in den ryska befolkningen i.
Detta är ett problem, minst sagt, Den som förordar avbrott i kriget och förhandlingar har ett övergripande syfte: stoppa krigets vanvett. Men till vilket pris?
I det fallet är min uppfattning solklar: risken att ett än längre krig medför att Ryssland vinner såväl mark som att västländer till slut tröttnar på stödet till Ukraina är uppenbar. Självfallet är det Ukrainas beslut som avgör om de ska förhandla, men det innebär ju inte att vi som vill se förhandlingar ska hålla käften rakt av.
I vågskålen ligger ingen bra lösning, men i den ena ligger kanske en halv miljon döda, flera miljoner med livslånga fysiska och psykiska skador, förödda skogar och städer och känslan av meningslöshet att komma tillrätta med klimatfrågan eftersom kriget genererar groteska utsläpp.
Det finns en tid efter Putinregimen, det gäller att inse att vi ska leva med Ryssland som granne även efter kriget och att det finns en trötthet också i Ryssland på att det är som det är. Ingenting blir därför bättre av att utmåla alla ryssar som avskum och att ta avstånd från allt vad rysk litteratur och konst heter, Det ryska kriget är fruktansvärt, bryter mot allt vad folkrätt heter, är brutalt - sådant har fredsrörelsen alltid tagit avstånd från, oavsett vilket land som ägnat sig åt den arten av imperialism och våld för att säkra sina intressen.
Om det är rubel, nostalgiska drömmar och jordbruksmark eller dollar, världsherravälde och olja som är orsak spelar ingen roll. Den som varit mån om att kritisera USA:s krigshandlingar i till exempel Irak har större trovärdighet i kritiken av Ryssland än de som enögt försvarar den ene. Därför är till exempel Svenska Freds trovärdigt. Medan "putinister" och enögda försvarare av USA saknar all trovärdighet i all sin enögdhet.
Och sen har vi då den där minst sagt olustiga tendensen att i tron att vi försvarar demokratin alltmer inskränka den, skrämma till tystnad och införa krigsretorik som del av vardagen samt låta skola, sjukvård och till och med rättssystemet betala för de gigantiska militära investeringarna, Allt pimpat med en usel miljö- och klimatpolitik.Ser ni att likheter finns med Putins politik... han lär småle i sitt gömsle.
torsdag 20 april 2023
Putin lär småle i sitt gömsle...
