Ny rapport från FN:s klimatpanel säger inget nytt - mer än att det är värre...

Denne man är en fundamentalistisk variant på enögdhet.

Vi kommer inte att nå 1,5-gradermålet, meddelas som en nyhet.

Men, kära hjärtanes, det har aldrig varit möjligt hur mycket det än påståtts. 

Forskare och miljöorganisationer som påstått - och än idag påstår - att det är möjligt utgår från en teoretisk analys som är befriad från såväl politik som det faktum att målet inte ryms inom ramen för ekonomisk tillväxt.

Och ekonomisk tillväxt - det vill säga att BNP växer för varje år - är den heliga graalen. Tillbedd av sådana som mannen här till höger.

I varje krona, euro, dollar eller rubel finns koldioxid i något led. Även "klimatinvesteringar" innehåller växthusgaser, desto fler sådana investeringar desto fler kompenserande åtgärder krävs för att de totala utsläppen, under den tid vi har på oss, ska minska tillräckligt. Vilket inte sker.

Den korta tidsramen vi har till förfogande för att nå de teoretiska målen medför att ökad användning av biobränslen/skog - för att ersätta fossila bränslen - i stort sett är en bluff. Visst är det så att koldioxid binds när ny skog växer, men den som avverkats har bundit mycket mer. Och det tar tid innan den nya skogen - som dessvärre oftast består av timmeråkrar med låg biologisk mångfald - sugit i sig lika mycket.

Totalt blir det en omöjlig ekvation att räkna hem. Politiker som påstår något annat är usla på matte, forskare som påstår något annat bortser från det ekonomiska systemet inneboende strävan.

Teknisk utveckling hinner inte med när konsumtionen hela tiden ökar, när varorna får kortare livslängd, när modebranschen kräver snabbare omsättning och när hela den livsstilspropaganda vi utsätts för varje dag vill få oss att ständigt konsumera, konsumera, konsumera. Temat är: Var aldrig nöjd, din jävel! Är du nöjd är du en fara för systemet...

Men. Och det är ett viktigt men. Varje tiondel ökad genomsnittlig temperaturökning vi kan undvika är viktig. Således är det bättre med 2,7 grader än 2,8. Att 1,5-gradersmålet är kört innebär inte detsamma som att sluta driva klimatrelaterad politik.

FÅNGAR I SYSTEMET OCH SJUKLIG MANI
Kort sagt: vi är fångar i ett system. Kanske har vi drabbats av Stockholmssyndromet, det vill säga vi älskar våra fångvaktare av rädsla för vad som finns utanför det system vi är fångar i.

Sorry, men ska vi ta oss ur det här behövs en fredlig kulturrevolution som i sin tur kräver modiga politiker och opinionsbildare

Jag är jäkligt trött på forskare, politiker, partier, journalister och miljöorganisationer som pratat en massa strunt. Lägg till att begreppet "grön omställning" är ett bisarrt uttryck eftersom det vi möjligen ser som ett embryo kan tolkas som en energiomställning där nya problem uppstår - groteska vindkraftparker som gör sår i natur och kultur, angrepp på biologisk mångfald genom skövling av skog och mark, nya gruvor som alltid medför negativ miljöpåverkan på vatten och artsammansättning, helt orealistiska idéer om snabbt massuppförande av "små modulera kärnreaktorer" och närmast sjuklig mani att bortse från realiteter.

Det må vara smärtsamt att förstå - men det krävs systemförändringar  för samhällsbygge om vi sak uppnå de klimat- och miljömål som snart sagt alla politiker låtsas att de försöker uppnå.

KORTSIKTIGHETENS FÖRBANNELSE STYR EKONOMIN Och Sverige? 

Nej, vi är inte ett föredöme, även om politiker av alla färger brukar framställa det så. Genom vårt sätt att leva, konsumera, flyga och blunda tillhör vi de som gör störst ekologiska fotavtryck per capita. Hur svårt kan det vara att se verkligheten??

Vi lever på ett sätt som är totalt befriat från insikt om planetära realiteter - nej, förresten, värre än så: de flesta av oss vet nog vad som gäller, men vi bortser från det. Inte minst gäller det politiker, ledare inom näringsliv och fack. Lägg till det att naiviteten är total hos många i forskarvärlden och inom miljörörelsen då då gäller förståelse för politiska tillkortakommanden och de realiteter som gäller inom den tillväxtekonomi som lyder under kortsiktighetens förbannelse.

Vi lever i en norm där konsumtion och "ständigt mer, fortare och större" utgör motor i det dysfunktionella systembygge som haft sitt bäst-före-datum för länge sedan.

Vi lever, och de flesta känner nog att det är så, i en gigantisk bluff där vi reduceras till verktyg för att hålla igång ett ohållbart system.
 

SORGSEN, KANSKE RENT AV LITE BITTER

Själv måste jag erkänna att ett av de mest flagranta uttryck för detta var när Per Bolund häromåret i realiteten gjorde reklam för en eldriven snabbgående lyxbåt - med batteri etc som i olika led kräver sällsynta jordartsmetaller - för närmare en miljon kronor. Ett uttryck för det som kallas ekomodernism och som är något av det mest bedrägliga vi kan ägna oss åt. 

Det är illa när också det gröna partiet, som förvisso är bättre i dessa avseenden än övriga riksdagspartier, slirar för att - vad man nog tror - vinna väljare genom att inte säga som det är. Nämligen att vi behöver ändra vår livsstil, tagga ner, öppna ögonen och inse att "energiomställning" inte är detsamma som "grön omställning".

Det är illa nog med ledarskribenter i Svenska Dagbladet.