Så är
det dags. Sameh Egyptson disputerar idag på sin avhandling om islamism i Sverige. Inte
minst handlar
avhandlingen om Muslimska Brödraskapets roll via det Islamiska
förbundet i Sverige.
Det är inte vilken avhandling som helst som ska prövas. Den är på stadiga 740
sidor. Och utgör, enligt de som redan läst den, en anklagelseakt såväl mot
muslimska ledare som mot svenska myndigheter och politiska partier. Inte minst de som gått under beteckningen rödgröna.
Detta hålls av stapeln i Lund. Det har visat sig att det varit svårt att hitta någon opponent. Den som nu opponerar är inte docent, vilket är mot vad som är gängse. Det sägs att kvinnor som tillfrågats har
tackat nej att sitta i betygsnämnden – så där sitter nu tre (av kritiker
ifrågasatta) män som ska avgöra om avhandlingen ska godkännas eller inte.
Att många tydligen tackat nej beror väl på att det vädras blod…
Hur som helst: här handlar det om en avhandling som kommer att skapa rubriker,
debatt och några liter blod i bildlig mening. Kanske till och med i reell
mening. Doktoranden har sagt att Sverigedemokraterna velat sponsra avhandlingen,
men han har tackat nej till 150 000 kronor.
Ja, jisses så det kan vara…
Förra gången ett akademiskt ”bråk” uppstod i frågan om Muslimska Brödraskapet
var 2017. Då hade MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) gett ut en
rapport (Muslimska brödraskapet i Sverige) som sågades med fotknölarna av den
milde professor emeritus i islamologi Jan Hjärpe och ett tjugotal andra vid olika
universitet.
Rapportens författare undrade om kritikerna hade rökt på innan
de skrivit ihop sin kritik. Och mer sådana grepp är nu
att vänta.
Synpunkter på Muslimska Brödraskapet har det varit gott om under åren. Under en tid var
det inte ovanligt att man kunde höra att brödraskapet - eller vi vart fall delar av det - var en muslimsk variant
av kristdemokraterna. Den milde professor emeritus
Jan Hjärpe luftade den analysen då vi samtalade i SVT:s
program En bok, en författare efter det att Hjärpe kommit ut med sin bok Bilden
av profeten.
Det var under den tid som kallades den arabiska våren. Den
blev ganska snart höst. Det som förvånade mig mest under denna tid var – jag skrev
en del om det – att journalister skapade sig en bild genom att gå omkring i
urbana miljöer. Vilket gav en falsk bild av verkligheten.
Hur som helst: efter disputationen idag väntar strid om påvens skägg, så att
säga. Jag undviker att använda begreppet profetens skägg, vilket skulle kunna
föranleda beskyllning för att kränka något heligt. Påvens anhängare är inte så
känsliga och kniper det går det alltid få förlåtelse genom att läsa några Ave
Maria.