.png) |
| Hela undersökningen finns här. |
ukrainska soldater - och ungefär 500 såras dagligen. Eftersom sanningen sällan framförs i krig så lär offren vara än större.
Till det kommer civila ukrainare och ryska soldater som dör och skadas för att leva resten av sina liv som funktionsnedsatta fysiskt eller mentalt.
Och detta pågår som det tycks utan slut och utan att ledande politiker i Europa försöker nå fram till förhandlingar, vapenvila och fred.
En - såvitt jag förstår seriös - opinionsmätning i Europa visar dock att 33 procent av medborgarna föredrar ”fred” även om det innebär att Ukraina tvingas göra territoriella eftergifter. Endast 22 procent kräver ”rättvisa” genom att militärt återställa Ukrainas territoriella integritet och militärt straffa Ryssland.
I Sverige är det hela 38 procent som föredrar "fred" framför "rättvisa". Däremot finns det inget riksdagsparti i Sverige som valt att tala om förhandlingar och fred. Inte ens det gröna partiet med rötter i fredsrörelsen.
(I Sverige är det Sverigedemokratiska väljare som är mest för "rättvisa" medan det i Frankrike är det högernationalistiska partiets sympatisörer som är mest för "fred".)
I Tyskland är numera gröna sympatisörer de som är minst benägna att välja "fred" framför "rättvisa", vilket väl visar att ideologisk debatt är lika frånvarande där som här. En gång var Mahatma Gandhis lära en del av det gröna tankegodset som ju präglades av icke-våldsprinciper.
När kriget just påbörjats - den del som började av det formella ryska angreppet - skrev jag en längre artikel om när meningsfullt motstånd övergår till meningslöst. En avvägning som ständigt pågår. Min essä finns här: https://tidningensyre.se/.../ukraina-var-gar-gransen-for.../
Såväl Nato som EU anser uppenbarligen att det är meningslöst att skicka in soldater och flygkrafter för att hjälpa Ukraina eftersom det skulle riskera en nytt storkrig där kärnvapen skulle kunna användas.
Däremot anser såväl Nato som EU att det är meningsfullt att skicka vapen så att kriget kan förlängas eller till och med vinnas. När de första besluten om att skicka vapen togs var nästan alla överens om att det bara handlade om att förlänga kriget - ur det perspektivet var, som jag såg det, vapentillförseln visserligen politiskt oundviklig men mest uttryck för cynism.
Frågor - de är av jobbig art - uppkommer naturligtvis om huruvida det inte varit "bättre" att acceptera att de östra delarna av Ukraina hade fått utropa sig som egen nation efter en folkomröstning.
Min uppfattning var att valet i praktiken stod mellan att göra så eller att efter ett långt, blodigt, förödande krig se hur Ryssland genom våld istället skulle lägga området under sig.
Och, om ska vi sluta låtsas, så är det väl dessvärre det sistnämnda som nu blir resultatet.
Min fråga är: hur skulle något annat kunna bli resultatet av alltihopa?
Är det någon som på fullt allvar tror att Putinregimen skulle dra sig tillbaka med svansen mellan bena efter sitt blodiga angrepp? I så fall är denne någon oerhört naiv. Putinregimen hade hellre använt strategiska kärnvapen än dragit sig tillbaka utan någon "vinst".
Det bästa vore förstås om Vladimir Putin avlägsnades och en rimligare regim inrättades - och tog beslut om att dra sig tillbaka efter förhandlingar med smärre eftergifter från Ukrainas sida nu när den ryska militärmakten visat sig inte alls vara av den dignitet och kompetens som västvärldens politiker utmålat den som.
Hela opinionsmätningen finns här: https://ecfr.eu/.../peace-versus-justice-the-coming.../
