När min son gick i nian ville han göra ett specialarbete om Elin Wägner. Läraren tittade på honom och frågade: Vem är det?
Elin Wägner hade hamnat i skuggan. Hon passade inte in i gängse fack.
Hon vävde samman miljö, fred och kvinnans rätt till jämställdhet på ett sätt som låg långt före sin tid. Hon passade inte in i vare sig liberala eller konservativa fållor. Inte ens i feministiska, så där rakt av.
FÖRÄNDRADE MITT LIV
Själv hade jag i slutet av 70-talet ramlat över en bok som heter Väckarklocka, skriven nästan fyrtio år tidigare. Boken förändrade min världsbild. Hennes budskap knackade, nej bultade, på både hjärna och hjärta.
De släpptes inte in frivilligt. De bröt sig in! Och blev grund för mitt politiska engagemang.
Jag hade flyttat till Vingåker några år tidigare. Begrep inte hur Katrineholms kommun kunde negligera att Fogelstad, där Elin Wägner var den ledande ideologen, fanns inom kommungränsen.
FOGELSTAD PASSADE INTE IN
Kanske berodde det på att kommunen styrdes av socialdemokrater. Fogelstad passade inte in i deras idévärld.
Här satt föregångarna som på ett provocerande sätt hade mage att vara queer långt innan begreppet fanns, som var långt före Elsie Ottesen-Jensen när det gällde sexualupplysning och till råga på allt var före makarna Myrdal när det gällde socialpolitik, fast på ett ett betydligt mer empatiskt sätt.
Här fanns Elin Wägner som var ekosof innan begreppet myntats - och som vare en enda stor provokation mot normer, system och strukturer.
PROVOCERANDE
Elin Wägner formulerade en världsbild som var en helt annan än den förhärskade. och som är mer aktuell än någonsin idag: hon skrev appeller mot militarism, krävde human flyktingpolitik och tog kamp för att konsumenter skulle ta ansvar för hur producenterna tvingades leva, om än på andra sidan jorden.
Hon utmanade etablissemang över hela fältet:
”Soldaterna besprutar sina största fiender med kulor, lantmännen besprutar de minsta med sina kemiska lösningar. Båda delarna är ett hopplöst företag. Bespruta ett fiendefolks soldater till döds och en oumbärlig del av den mänskliga familjen har undergått en behandling vars följder ingen kan beräkna. Bespruta vinstockens parasiter och man dödar livet i jorden under den, utan vilken vinstocken inte kan leva.”
Denna ”civilisationskritik” formuleras efter andra världskriget. Drömmen om evig ekonomisk och materiell tillväxt präglade efterkrigstiden. Tron var stark att man skulle behärska naturen, ta strid mot naturlagarna och slå sönder de sammanhang man inte förstod meningen med. Kemikalierna skulle utrota skadeinsekter en gång för alla, industrierna skulle växa med tillgång till billiga fossila bränslen och exploatering av naturresurser.
Människans mål var entydigt: lägga jorden under sig. Mitt i detta rus varnar Elin Wägner för människans begär att få ”härska över alla de andra i den långa syskonkedjan”.
MOT BÅDE STALIN OCH HITLER
Som en av de få hade hon redan 1938 tagit högljutt och starkt avstånd från både nazism och kommunism. Hon skrev: ”De vet inget om följderna av att kränka den mänskliga värdigheten genom att behandla individerna som nollor, vilka får sitt värde först genom ledarsiffran…”
Bättre kan det inte sägas.
KAMP FÖR DEMOKRATI
I kampen för kvinnlig frigörelse var Elin Wägners böcker murbräckor som ihärdigt och skoningslöst hamrade på patriarkatets murar. Sverige låg efter de övriga nordiska länderna. I den ryska lydstaten Finland hade kvinnor fått rösträtt redan 1906…
I Sveriges riksdag hade liberalen Fredrik Borg 1884 motionerat om kvinnlig rösträtt på lika villkor som männen, men utan framgång. Greve Sparre kritiserade förslaget med motivet att det skulle bli för trångt i riksdagshuset eftersom kvinnorna hade så vida kjolar… Det dröjde ända till 1921 innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige.
MANINNOR OCH RÄDDA BARNEN
Elin Wägner ville ge kvinnor frihet att vara de individer de är, inte kopior av de roller som män intagit. Hon ogillade ”maninnor”. Till skillnad från Ellen Key menade hon att begreppet kvinna inte alls bara var biologiskt bestämt utan även kulturellt konstruerat och direkt beroende av samhällets maktrelationer.
När Svenska Rädda Barnen bildades 1919 var Elin en av stiftarna. Några år tidigare hade hon varit med att med att bilda Woman´s Organisation for World Order, en organisation som samlade en intellektuell kvinnlig elit för att diskutera kvinnors villkor, miljö och nedrustning.
FÖRPASSADES
Väckarklocka, boken som fick mig att bli politiker 40 år efter det att den skrevs, hade bemötts med en blandning av tystnad och oförstående. Hon förpassades ut från den offentliga scenen. Hon blev djupt besviken. I tysthet skrev hon en biografi över Selma Lagerlöf. Den förde henne in i Svenska Akademin 1944. Tre år senare slog cancern till. Hon avled den 7 januari 1949.
VINDEN VÄNDE BLADEN
Under sina sista dagar fick hon uppleva hur hennes sista roman, Vinden Vände Bladen, återerövrade en stor läsekrets. Den såldes mycket snabbt i 20 000 exemplar. Fick lysande recensioner. Det är en berättelse, i klass med de stora ryska berättarna.
Hennes hem finns kvar, det ligger i Bergs socken i Småland. När jag övernattat i hennes hus har jag känt en tacksamhet som gränsar till kärlek.
Hon är begravd på Norra kyrkogården i Lund och är, om man får tro hennes prognoser, fullkomligt lycklig.
